Jupp, nu har jag precis kommit hem.
Pussat på mannen och nattat töserna.
Tiden går så fort, så fort...
Måndag och tisdag pendlade jag men det blev så dyrt, 200kr/dag, vilket hade inneburit 1000kr på en vecka. Så från onsdagen sov jag hos brorsan. Så skönt att kunna sova lite extra på morgonen. Men, då satt jag istället uppe till sent och hjälpte honom att korrekturläsa hans engelska PM, som skulle in på torsdagen.
Jag träffade även min tremänning som jag inte sett på minst 20 år. Det var trevligt att återknyta kontakten. Jag hoppas få chansen att även möta min andra tremänning vid nästa innevecka. Denna vecka var hon upptagen alla kvällar med annat.
På seminarierna har det varit många diskussioner eftersom vi arbetar med ämnena ledarskap och värdegrund. Jag känner att många gånger kommer ord och meningar ut på fel sätt så de misstolkas, men man hinner sällan reparera skadan för att det finns inte utrymme för det, och har man en gång gjort ett plumt uttalande, så verkar det som att bara för att man inte vill att det ska ske igen, så hoppar det bara grodor ut genom munnen hela tiden. Varför blir det så?
Ja, vad säger man? Det stämmer helt klart med uttrycket: Tala är silver, tiga är guld!Detta leder till mycket reflektion och eftertanke hos mig...
Hur viktigt var det att tala vid det tillfället? Var det viktigt för mig att visa att jag hört vad som sagts och förstått budskapet? Hade jag kunnat vara tyst och ändå deltagit aktivt i diskussionen?
Tål helt klart att tänka på... Får känslan av att mina kursare har fått en helt fel bild av mig nu...
Den trasade självkänslans bittra eftersmak är inte god!
Hur skakar man av sig känslan av att det är så viktigt vad andra tycker och tänker om mig?Rexy kommenterade tidigare inlägg med: " är man ett äpple bland bananer, så kan det kännas svårt att försöka vara en perfekt banan. Därför är det bättre att lägga krutet på att försöka bli ett perfekt äpple istället." Hon har ju så rätt! Huvudet på spiken där! Tack Rexy!
Vår gruppredovisning gick jättebra iaf.
Gruppen är väl sammansvetsad och vi har roligt tillsammans i det vi gör. Vi stöttar och kompletterar varandra bra.
Nu är det bara resten kvar. Främst är det två PM som ska in om ca två veckor, men det är 8 böcker som ska läsas och kompendier.
Sedan har vi fyra PM kvar plus en stor slutuppgift i ena kursen.
I den andra kursen bör man nog påbörja portföljarbetet, där det ska vara åtta texter som ska ingå.. Men ikväll känns det som övermäktigt. Så det sparar jag nog till måndag - helgen kommer jag att spendera med familjen och även arbeta en hel del med reflektioner från veckans upplevelser. //kramizar Channa
