30-års kris ???

Hmm... har jag kommit in i en s.k. trettioårskris. Jag trodde det fenomenet var en myt. Men läser man på aftonbladets rader om hur symtomen är, så stämmer de väldigt väl in på mig.
1. Jag jämför mig hela tiden med andra
2. Det är något som är fel om det går bra
3. Allvarliga grubblerier på vad jag ska bli när jag blir stor
4.En massa knepiga rädslor dyker upp och sätter krokben på vad än jag satt mig för att göra.
5. Jag känner inte att jag duger, skulle jag våga tro det så drabbas jag helt klart av någon olycka.
6. Jag känner mig ofta överkörd och att ingen orkar lyssna på mina synpunkter (läs mitt gnäll).

Tur som är har jag hittat en kanonbra bok om hur man bygger och tränar upp sin självkänsla. För tydligen är det den som vacklar till vid trettiosnåret. Jag tycker det ändå var lite roligt för min man sa direkt efter att jag beklagat mig ett par gånger enligt ovanstående punkter att jag nått trettioårskrisen, vilket jag genast viftade bort. Men så en dag förra veckan trillade jag över en artikel om fenomenet och förstod direkt att han hade rätt i sitt antagande.
Ska det verkligen hålla i sig under tio år? Man måste ju kunna motarbeta detta.
Jag har i alla fall tagit upp kampen nu, så se upp alla nu blir det fight! //Kramiz Channa

Pluggfeber

Oj, oj, vad tiden rusar iväg.
Fram till igår hade våren satt fart här uppe i Norrland på allvar, men så kom två dm snö igår så vinter återtog sitt fasta grepp om oss igen. Men solen lyser och temperaturen ligger mer över nollan än under.

Pluggandet tar det mesta av min tid nu, så jag glömmer bort andra saker som oxå vill ha tid av mig. Men men, man kan inte göra mer än sitt bästa. Jag har provat på mitt nya yrke genom att vicka en dag, CHOCK! Hoppla var det så svårt, känsla av obehag eller är det bara min dåliga självkänsla som spelar mig ett spratt. Dagen flöt rätt bra, trots vissa småmissar. Jag var nervös som en riktig newbie och gjorde säkert alla tänkbara nybörjar fel. Men vad det så farligt då. Jag lyckades få tyst i klassen, trots stök, eleverna lyssnade då jag talade. Visst fick jag skälla lite, men i det stora hela tror jag klassen var nöjd med min insats. Nu ska bara jag fatta att jag duger oxå.

Jag kan känna alltsom oftast att jag nedvärderar och talar om mig själv väldigt negativt. Jag har de senaste veckorna dessutom rasat upp i vikt och varit förkyld en rasande massa. Så nu gick jag och köpte en bok om hur man förbättrar sin självkänsla samt att jag har suttit på nätet och läst om alla tänkbara dieter som finns att tillgå. SÅ nu ska både vikten ned och självkänslan upp, som en gungbräda!

Inridningen av min häst går framåt mkt mkt långsamt. HAr haft hjälp två ggr. Har däremot bytt hovslagare så nu har mina hästar jättefina fötter iaf. Från marken går unghästen jättebra men han blir ängslig då man sitter på honom. Men det går nog över. Ska ringa ett lokalt ridhus och se om man kan åka dit ngn gång i veckan och få hjälp så man kommer igång nu i vår. JAg vill ju rida hela sommaren.

Dessutom har min bil rasat, eller rättare sagt kopplingen i min bil har rasat. Alltid lika roligt. Vår andra bil står i garaget med isärplockad motor. Men vi fick ju iaf tummen ur.. och lagar nu båda bilarna samtidigt. Lånar mammas bil så länge.

Barnen växer så det knakar, tur att det snart är bytardag och sedan sommar. Min yngsta 19 mån har sagt tre nya ord denna vecka: slut, kaka och docka.
Min 4 åring längtar till sin fördelsedag för hon har bestämt att hon ska ha en levande spirithäst då. (Skratt) Ja barn är härliga de...

Nä, nu måste jag skynda på lunch och sedan åter till studierna. // HA det så bra, kramiz Channa