...lagen om alltings jävlighet...

Jaa, visst finns det sådana dagar oxå....
Synd att jag inte har tränat tillräckligt mycket i konsten att kontrollera mina starka reaktioner när alltings jävlighet drabbar en med full kraft.
Har lånat en ny pålla som jag blivit mkt fäst vid under dessa veckor, vi har tränat kommunikation och lastning och ledarskap och fått en mkt fin kontakt. Så har jag nu tillbringat två veckor på att jaga veterinärer för att få till en tid för besiktning inför köp...vad händer???

Först och främst är det knökigt som FAAN att lasta men får till slut en tid en fredag eftermiddag så jag ska hinna in, eftersom jag arbetar som lärare finns det inte en chans att ta ledigt en dag eftersom det inte finns utbildade vikarier att få tag i. =(, så jag måste ha en tid efter skoltid.
Nåväl lyckas ordna det och sedan tog det nästan en vecka att få pållen att acceptera transporten. Men i sista stunden avbokar hjälpen...och snön bara vräker ner....i MAJ.... BARA för att jävlas!!!

Avbokar och börjar ånyo att jaga veterinärer... Frustrationen stiger....pulsen höjs ilskan löper amok...'
Veterinärer återringer inte som utlovat och/eller svarar inte i telefon... såååån irritation det skapar!!!   Det är tidspress nu!!!!!!

Säljaren vill ha tillbaka hästen då köpet inte går att genomföra eftersom besiktningen inte är gjord...mitt hjärta skriker...

Får till en ny tid som kan passa om två veckor, tidigare än så går inte, pga mina arbetstider... finns fortfarande inga vikarier att få tag i och besiktning av en häst räknas nog inte som giltig anledning för ledighet!!!!
Illamående....

Varför ska det alltid vara så förbannat jobbigt och kämpigt så fort man ska göra något?
Det förtar glädjen helt att alls försöka göra något...
Energin bara sugs ur en....ilskan bara växer mot alltings jävlighet.....

Det var min dag....Hur har din dag varit?  ///Channa

Grubbel..bubbel...

Boxas med ord och försöker bygga upp sköldar så att orden inte ska penetrera min sköra kropp och lämna den sargad, men för varje trevande försök blir inte skölden större och starkare utan försvagas och skimrar i sin tveksamhet.

Allt det bra som händer förgås av lönen för mödan, som striden mellan Jing och Jang.
Har slutat glädjas av det goda som händer - vågar inte - av rädsla för att det ska försvinna lika fort.
Varför bekräftas mina misstankar hela tiden?
JAG vill inte att det ska vara såhär!!!
JAG väljer INTE att det ska vara såhär!!  
Varför händer det då?

Jag ler med munnen men tyvärr orkar inte ögonen förneka själen.
Bitterhet...nä... den vägen vill jag inte gå!!

Jag ler mot världen...ser hur hoppet drunknar.. känner hur själen drunknar.. kvävande är sanningen!!
Ljugandet mot sig själv är OK och ett måste i dagens samhälle för att överleva. Men..
Hur gör man om man inte orkar ljuga längre eller om ljugandet tar så mycket energi eller tar över helt så man inte ser skillnad på mot vem det var lögnen var riktad mot?

Kämpar på, biter ihop och ögonen ler men själen skriker av vånda!
Trycket över bröstet växer sig större...
Orden bubblar men hittar inte ut...
ÅNGESTATTACK!!

Ibland händer det att orden pyser ut i ett obevakat ögonblick...vilken vånda...
Biter i tungan försöker styra undan..väja.. ducka.. men orden smet ut...
Lättare att skriva... en ventil för mina tankar... klarar inte att sortera dem...
skrivandet ger mig andrum..en vila för återhämtning..

Att hoppas...ger energi.. men när ögonblicket som skulle gett glädje har passerat.. vad finns kvar då?
Dränage av energi..uttömd på energi.. utarmad och lemlästad... inte ens en tår finns kvar..
bara ett salt spår som minne av vad som varit..

Förbjudna tankar...
Rädsla att dömas... förbjudna tankar...
En ventil...andrum...
Dåre, hjälplös dåre...knasboll... stackare...svaghet..

Nä, det är INTE jag...
Söker.. letar.. stretar på...


RES dig upp och ruska av dig dammet... strid för din lycka!!
"Du är din egen lyckas smed!!"
Spänn musklerna.. plocka upp skölden av hopp och möt världen med självbedrägeriet som ditt svärd.
Attack!!


Strebern...JA, det ÄR jag!
Resonemanget: "så länge det finns liv, finns det hopp..."
Ja, så är det nog...

En omgång till hinner vi med.. kan vi nog gå... // Channa

Ett år äldre..

Jo, den dagen kom den oxå... nu är man ett år äldre igen... Åren samlar sig snabbt närmare mot 40. *ryser*

Fick en helt underbar födelsedag firad av mina underbara familj. Jag älskar er!
Väcktes av den lilla som kom med ett egen tillverkat paket på sängen och sjöng och kvittrade fina sånger redan kl sju. Hon avslutade det hela med att ge mig massage. Mysfia!

Vid uppstigandet deklarerade båda mina tjejer att de skulle med ut i stallet och hjälpa till. Myspys!

Stallet vart snabbt fixat och vi gick in för att fixa frulle. Mumma! Sedan gav sig min man och mina barn iväg en sväng in till byn. Jag blev lämnad hemma...

När de kom hem igen blev det tårta och kaffe och paket. Iiihh, mysfamiljen. Ute stormade det rejält men solen tittade iaf fram.  Ingen backe den här dagen, men innemys blev det istället. Flickorna var ute ett par timmar på em. Till middag blev det fläskfilé och potatisgratäng. Till kaffet gjordes en nostalgitripp ala Neverending story med barnen. Mmm... vilken härlig familj jag har!!

..................................


Vaknar upp med ont i magen...

Varför är det så att man kan ha gjort 100 bra saker som man borde vara riktigt stolt över, men det räcker med att man gör ett litet felsteg så dyker man ner i avgrunden och all glädje och stolthet man tidigare känt över de 100 bra sakerna är som bortspolat...???

Hur är man funtad egentligen?

Jag har hela helgen försökt lägga det bakom mig för att njuta av min ledighet och vetskapen som mina kollegor försökte övertyga mig om att jag INTE gjort något felaktigt utan har handlat rätt i situationen som var, så vaknar jag trots det upp med en klump i magen...

Självkänslan har fått sig en knäck igen - jag suger åt mig som en svamp, när jag hellre borde låta saken rinna av mig som om min självkänsla vore bepansrad och skyddad av mitt självförtroende.

Nåväl, jag kan tydligen lära mig något av detta oxå...bit ihop och in i matchen i gen bara... =)

Nu kör vi....

//  morsning Channa

tala förbi varandra....

Vad händer ... vad sker...?
Sårade känslor...

Jag försöker men når inte fram...Sliter för att vara perfekt och det brister... Vill räcka till trots brister... Har ingen att ventilera mot eftersom du inte är intresserad...kan inte förstå.. kommer från skilda världar...rädsla för vad som sker...

Försöker gömma, försöker glömma...men det sker ändå...
Vad händer?

Sorgsen i själen... Vad fattas mig? Hur ska jag nå fram till en själ som inte vill lyssna? Byter, ändrar, försöker... vad mer kan jag göra?  Energin tryter snabbare än jag vill...sorg i hjärtat.. försöker döva.. försöker glömma...stretar på...
Tårar hjälper inte.. tomhet...

Byter arbete,, tror på lycka.. mycket nytt att bearbeta... Flyr min verklighet för att orka... Varför kan jag inte orka? Varför är jag inte stark som alla andra?
Jag vill orka.. jag vill älska.. Vad hände??

Missunnsamhet...oginhet... vem gör mest? vem gör ingenting?
Vad handlar det egentligen om? Är vi inte två om allt? Sorg!!  Vad hände??
Fattar ingenting! eller?

Vad finns det att göra NU? Hur får jag rätsida på allt... som tydligen jag har förstört?? För det kan ju inte vara någon annans fel..? BARA mitt!!! Själen är tom, så tom. den gråter av ensamhet.. Vem kan jag dela med ?

Vem är intresserad av att dela min börda? Vem kan lyfta mig?
Jag borde kunna lyfta mig själv nu...jag har ju fått mitt drömjobb...jag har min fina familj... jag har mina fina hästar... vad fattas mig? Det borde inte vara någonting??
Vad är det för fel på mig??????

oroliga tankar hos en orolig Channa

Ihålig känsla

nu har en olustig känsla infunnit sig i mig. Jag går runt och känner det som om något gnager på mig inifrån och ut. Jag kan inte sätta fingret på vad bara en obehaglig känsla som lagt sig till ro i mitt inre... Varför nu? Jag som äntligen är så lycklig!!

En oro som äter på mig och tär på mig. drar ihop min lungor tills jag inte får syra utan bara kippar efter andan... jag vet att det är mentalt...men det är så påtagligt fysiskt oxå...otäcka känsla..försvinn.

Jag har inte gjort eller sagt något som skulle kunna vara dumt på något sätt, ändå känns det som att jag snart ska bli påkommen med en megastor lögn eller förfalskning eller bara helt enkelt att jag själv skulle inse att jag inte duger längre... en rädsla som inte borde finnas där nu... NU när jag borde må bra och känna att jag äntligen kommit i mål och får det jag verkligen förtjänar - mitt drömjobb!!

Eller är jag på väg igen... kan jag aldrig finna ro i själen en tillfredställelse av att jag gjort det jag kan och känna att det är nog. JAG DUGER!!!!

Jag känner att stressen tär på mig och äter upp mig långsamt inifrån och det känns inte som att jag kan gör något annat än att fortsätta intala mig att JAG DUGER och JAG KAN.... men känslan rinner ändå inte av mig... snart kommer nog nån på mig.... snart blir jag ertappad med något som är fel... snart gör jag bort mig så kapitalt att det är oförlåtligt... HUR blir jag av med denna känsla... den har bitit fast sig genom mitt kött och tuggar och sliter i mina ben...energin sinar...Jag kämpar för luft och kämpar för att hålla mig ovan ytan...

Jag drunknar i mina kval....paniken kväver mig...

Tre långa djupa andetag... aaaaaaah.... AAAAAAAAH.... aaaaaaaah......
Hjärtat slår ner på takten... men bröstet känns fortfarande tungt... yrseln ligger och gnor... får inte syre... andas med heela munnen... tre djupa andetag igen... aaaaaah.... AAAAAAH.... aaaaaaah....

ORKA - KÄMPA - LETA ENERGI - TOMGÅNG - TRAMPAR VATTEN -  kom ihåg - andas - KÄMPA - HÅLL UT... halsen snörs ihop och hjärtat skenar i mitt bröst... ANDAS... Biter ihop... själen gråter och tankarna börjar mala...   Vad är det för FEL???  Jag har ju nått mitt mål....??

Bara en helt vanlig dag i mitt perfekta liv som akademiker, hustru, dotter och mor....  =)  

// Channa

Tjolahopp...

Hej å hopp vad tiden formligen rusar på. Hinner bara blinka till så har ännu en vecka passerat. Stortrivs med nya jobbet och det går bättre än förväntat. Får lite skrämsel hicka emellanåt, men får påminna mig själv om att det oftast handlar om att det är jag som har ställt FÖR orimliga krav på mig själv. =)   Tihi..

- Back off - you devil on my shoulder!!! Don´t tell me so much bull!!!

Backen har vi åkt i varje helg denna underbara vinter. Temperaturen har pendlat mellan -15c och -3c grader i vinter med ett jämnt snöfall. Riktig toppenvinter - tråkigt att hästen inte är hel just nu bara.

Tomheten efter vår hund Tequila börjar smått att lägga sig, men vi saknar henne fortfarande mellan varven. Speciellt vid de tillfällen då vi gör saker med familjen då hon normalt brukar vara med.

Katterna, Sarafin och Tofflan, har vuxit till sig nu, åtminstone Sarafin som säkert väger i runda slängar 7 kg nu. En riktig bamsekille.

Mkt nytt att lära på mitt nya arbete och det tar nog tid att komma in i alla rutiner. Försöker få en hållbar struktur, ibland raseras den och andra gånger så funkar det utmärkt. =)

livet leker... ciao // Channa