Har börjat hitta mer balans i min tillvaro nu, men är fortfarande fruktansvärt trött hela tiden. Sover inte bra på nätterna och känner mig som en zombie på dagarna.
Smärtpikarna är färre men det molandet är fortfarande kvar.
Aggresiviteten har lagt sig, men oj, oj, stressa mig inte... ;)
Tur att jag har saker hemma att hålla mig sysselsatt med, annars hade jag nog varit galen vid det här laget. Här hemma kan man ju alltid ta en paus och vila, när kroppen säger ifrån. Ja, ja, Jag försöker varva ner... det blir i sinom tid... kan inte stressa mig lugnare.
Barnen uppskattar åtminstone att jag är hemma, men de tycker nog jag är en trist mamma som inte orkar hitta på en massa aktiviteter hela tiden, för det verkar som det är något självklart en mamma ska göra - åtminstone enligt den äldre generationen. Nåväl, jag tror inte mina barn tar skada av att jag inte orkar aktivera dem. Jag tycker faktiskt att de klarar av den uppgiften ganska bra själva. =)
Nu har vi äntligen fått hit grävaren som har hjälpt oss att få trekammarbrunnen på plats... typiskt nog skulle det krångla så det blev MYCKET dyrare för oss i slutänden... NU biter man naglarna och hoppas att pengarna ska räcka...annars får det bli en semester på hemmaplan i år.
Hagarna är urmockade och vi har börjat beta in våra hästar. Gräset ser riktigt grönt ut på andra sidan, faktiskt. ;)
Vårvindarna är mycket friska i år... de tar i så man tror man ska tippa i kull ibland, det är nackdelen med att bo så öppet som vi gör, men vi är åtminstone fria från de flesta flygfän i alla fall. =)
Tjolahopp tjolahej, det var allt från mej. // kram Channa
