Majonnäsburken och två koppar kaffe.

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera,
när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig.

När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar .
Han frågade sedan sina studenter om burken var full.
Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken .
Han skakade den lätt.
Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna.
Återigen frågade han studenterna om burken var full.
De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken.
Sanden fyllde upp resten av tomrummen.
Han frågade ännu en gång om burken var full.
Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken , vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.
Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn och annat som ligger passionerat i ert hjärta.
Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb eller bil.
Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.

Samma sak är det med livet.
Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet.
Umgås med dina barn.
Ta med din partner ut på middag.
Ta vara på dina nära och kära.

Återställ det som är viktigast i ditt liv.
Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

2 x SLU

Fredagen den 22 augusti var jag ner till SLU för koll av Loorentzo som inte är ridbar längre.
Började med att han visade hälta höger framknä, efter bedövning av knäet så gick hältan över till vänster framknä som vi då oxå bedövade. Hältan flyttade sig till bakbenen båda haserna. Veterinären ansåg att vi skulle röntga honom på nytt för att se om något hade förändrats under det här året sedan sist vi var ner.

Han röntgades på nytt i båda framknäna, haserna och ryggen. Min veterinär rådfrågade även en kollega som tittade på plåtarna. Han sa att det inte såg omöjligt ut - det gällde enbart att hitta rätt kombination av behandling så kunde han bli återställd. Han ansåg att Loorentzo inte hade något märkbart problem i ryggen, plåtarna visade inga förändringar som kunde bekräfta ryggproblematik heller utan han ansåg att det antingen var fram eller bakben som var det primära problemet hos honom, min vet höll med.

Loorentzo behandlades med Celestona Bifas och kortison i 13 ledkapslar. Rygg(två ledkapslar), SI-leden(två ledkapslar), båda framknäna (fyra ledkapslar), båda haslederna (fyra ledkapslar) och höger bakkota. Han blev omdöpt till nåldynan!! Hemresan var hoppfull!

Vila 7 dagar i liten hage (4x4m), med dagliga promenader, sedan skulle han joggas igång inför återbesöket. Efter en veckas promenader joggade jag honom två dagar - han rörde sig inte alls bättre...Pratade med veterinären och hon ansåg att han kunde vila fram till ÅB.

Den 17 september bar det iväg ner på ÅB till SLU. Första kontrollen gick han igenom ohalt, men vid longeringen var vi tillbaka på ruta ett. Halt höger framknä och efter bedövning flyttade det över till vänster framknä. Vi bedövade även vänster framknä eftersom hon tyckte han såg bättre ut i bakkärran. Men det visade sig inte vara fallet. Hältan kom tydligt i bakkärran efter att vi hade bedövat även vänster framknä. Vi beslöt att även kolla halsen om det kunde sitta något där som ströp nerverna till bakänden. Röntgen av halskotpelaren visade ingen förändring eller tveksamheter.

Så kom då det där samtalet alla hästägare gruvar sig för. Eufanasi!!! Utdömningen!!
Han har ju åkt fram och tillbaka under två år nu till kliniker och ingen kan få bukt med hans hälta både veterinärer och jag har gjort allt i vår makt för att han ska bli bättre - men han svarar inte på behandlingarna. Vad finns det kvar att göra??? Han är halt redan i skritt och har bevisligen ont i sina framknän. ---Mamman till Loorentzo dömdes ut för samma sak !!---
Jag som trott att det var min ridning som bidragit till hennes skada - men så kan det alltså inte ha varit - dels för att hon inte reds mer än sammanlagt ett år av de fem åren jag hade henne. Loorentzo är inte ens inriden - så jag kan känna mig lugnad iaf, i att jag inte gjort ngt fel med varken honom eller hans mor. Det är i det här fallet felaktiga gener som ställt till det.

Nu väntar jag på utlåtande från försäkringsbolaget om att jag får ett OK så jag kan skicka min Loorentzo till de evigt gröna ängarna...

Både jag och veterinären känner att vi vill ha svar - men - resurserna finns inte. I mitt stilla sinne funderar jag på om jag ska skänka hans kropp till SLU, så de (om de vill) kan obducera honom och kanske bidra till att forskningen går framåt. Men jag har inte bestämt mig ännu...det är en lång resa för honom och mig.

-- tårarna vill inte sluta rinna...och tomheten slukar mig--
//Channa

Hoppla, hoppla....

Ja, nu är vi redan inne i september... (behöver jag ens våga påstå att tiden rusar förbi..)

Skolan har startat igen både för mig och min 6-åring. Hon fixar bussresorna till skolan bättre än jag vågade hoppas på.

Kursen jag går nu är intressant, språksociologi. Vi är endast sju kursdeltagare så vi hinner med en hel del på genomgångarna. Det tråkiga är att kursen är förlagd till campus , så jag måste pendla ner två dagar i veckan - och det blir kostsamt! Plus att sammanlagda restiden blir åtta timmar. Suck!

Vi var iväg under fyra dagar med familjen till Leksand sommarland, där vi tältade och det gick jättebra -helmysigt. Så nu har vi införskaffat ett fem mannatält och nya sovsäckar och laddar inför nästa sommar. Det ska bli urkul! Hoppas bara att vi kan mixa ihop våran semester så pass att vi kan resa bort en hel vecka tillsammans då.

Studsmattan vi köpte till barnen blev en hit - tom jag tränar på den - riktigt skoj faktiskt.

I augusti började jag hårdträna Loorentzo igen för att se om han kommer hålla i framtiden. Inridningen påbörjades men det tog dock inte långtid förrän han började konstra. Jag började fundera på om det var jag som tränade honom felaktigt så att han överbelastade sig. Han byggde snabbt upp muskulaturen i frampartiet men bakdelen vägrade bygga muskler plus att hans oregelbunda gång kom tillbaka. Så då bad jag min vän som är professionell ryttare och tränare att prova honom och få ett utlåtande. Hon blev mkt förtjust i honom och gav mig kredit för att han var så vältränad och väluppfostrad. Hon kunde inte hitta några fel i mitt sätt att träna honom. Hon hade honom i två dagar vid två tillfällen. Sista omgången funkade ingenting alls. Hon rekommenderade att åka ner till SLU igen för en koll eftersom han till slut blev farlig att sitta på.

Jag kände direkt att nu är det kört för min pålle och då lägger jag av med hästar!! Hon Lugnade mig och sa att om det nu skulle vara sååå illa så fick jag under inga som helst omständigheter sluta med hästar eftersom hon sett vilka kvaliteer och kunskaper jag bar på och jag skulle inte bekymra mig över att behöva leta någon ny häst - det skulle hon se till.

Nästa gång jag ringde henne och berättade hur det gått hos veterinären avslöjade hon att hon satt upp mig på ridkurs hos henne. Waoh! tänkte jag - här har jag en person som inte tänker ge upp på mig i alla fall. Tack för det Sigrid - det värmde!!!

På jobbet har jag fått en ny tjänst som innebär att lyssna på mina medarbetare och göra bedömningar samt vara behjälplig i att förbättra och underlätta deras arbete i telefon. Roligt värre! Ja, jag både arbetar och pluggar på högskolan och det funkar alldeles utmärkt.

I dagarna nu så är vi på jakt efter en ATV helst 500cc så jag har något att sladda min nya ridbana som vi precis har lagt grunden till och ska vara klar sommaren 2009.

Jag har stängslat om mina vinterhagar och bytt från elband till elrep, eftersom elbanden bara gick av hela tiden i höststormarna vi har numera.
Nu hoppas jag bara att jag ska få någon som hyr in sig i mitt stall - så man får någon att rida med i vintermörkret...

Under september har jag börjat rida för Sigrid Bergåkra på hennes hästar. Det går kanonbra! Helt klart över förväntan.. Jag var övertygad att jag skulle ha massor att arbeta med eftersom jag inte ridit för en instruktör på 9 år.
Men Sigrid berömde mig för min sits och känslighet som ryttare och påstår att jag var ämnad för dressyr. VA! Jag !!! Jag vet oxå att Sigrid är en människa som är brutalt ärlig. Hon säger precis som det är och lindar inte in det. Så jag blev så lycklig!! *Gnuggar mitt ego lite extra.*
- Du vet nog inte ens själv hur bra du rider. Det är så typiskt för er norrlänningar och eran Jantelag!! sa hon. Det kommer jag leva på länge !!!

Jag har provat båda mina drömhästar - en Pre Andalusier hingst och en Frieserhingst.

Tja det vara lite uppdateringar om vad som hänt sedan sist.

/ciao Channa