Grubbel..bubbel...

Boxas med ord och försöker bygga upp sköldar så att orden inte ska penetrera min sköra kropp och lämna den sargad, men för varje trevande försök blir inte skölden större och starkare utan försvagas och skimrar i sin tveksamhet.

Allt det bra som händer förgås av lönen för mödan, som striden mellan Jing och Jang.
Har slutat glädjas av det goda som händer - vågar inte - av rädsla för att det ska försvinna lika fort.
Varför bekräftas mina misstankar hela tiden?
JAG vill inte att det ska vara såhär!!!
JAG väljer INTE att det ska vara såhär!!  
Varför händer det då?

Jag ler med munnen men tyvärr orkar inte ögonen förneka själen.
Bitterhet...nä... den vägen vill jag inte gå!!

Jag ler mot världen...ser hur hoppet drunknar.. känner hur själen drunknar.. kvävande är sanningen!!
Ljugandet mot sig själv är OK och ett måste i dagens samhälle för att överleva. Men..
Hur gör man om man inte orkar ljuga längre eller om ljugandet tar så mycket energi eller tar över helt så man inte ser skillnad på mot vem det var lögnen var riktad mot?

Kämpar på, biter ihop och ögonen ler men själen skriker av vånda!
Trycket över bröstet växer sig större...
Orden bubblar men hittar inte ut...
ÅNGESTATTACK!!

Ibland händer det att orden pyser ut i ett obevakat ögonblick...vilken vånda...
Biter i tungan försöker styra undan..väja.. ducka.. men orden smet ut...
Lättare att skriva... en ventil för mina tankar... klarar inte att sortera dem...
skrivandet ger mig andrum..en vila för återhämtning..

Att hoppas...ger energi.. men när ögonblicket som skulle gett glädje har passerat.. vad finns kvar då?
Dränage av energi..uttömd på energi.. utarmad och lemlästad... inte ens en tår finns kvar..
bara ett salt spår som minne av vad som varit..

Förbjudna tankar...
Rädsla att dömas... förbjudna tankar...
En ventil...andrum...
Dåre, hjälplös dåre...knasboll... stackare...svaghet..

Nä, det är INTE jag...
Söker.. letar.. stretar på...


RES dig upp och ruska av dig dammet... strid för din lycka!!
"Du är din egen lyckas smed!!"
Spänn musklerna.. plocka upp skölden av hopp och möt världen med självbedrägeriet som ditt svärd.
Attack!!


Strebern...JA, det ÄR jag!
Resonemanget: "så länge det finns liv, finns det hopp..."
Ja, så är det nog...

En omgång till hinner vi med.. kan vi nog gå... // Channa