Huvudet fullt !

Sova, vad ska det va bra för? Man sover ju bort en tredjedel av sitt liv ju...

Jag har av någon outgrundlig anledning inte kunnat komma till ro och fått sova de senaste tre nätterna, korta intervaller har jag slumrat, men inte riktigt sovit mig utvilad. Känns som huvudet snart ska sprängas, för det snurrar så mkt konstiga, lustiga och kluriga tankar i huvudet på mig hela tiden, men jag är för trött för att orka samla ihop dem och reda ut dem.

Tröttheten gör en seg och man bara orkar inte göra det där lilla extra...utan man bara trampar på i helst redan invanda och upptrampade spår. Tramp, tramp, tramp...

Var in till arbetsgivaren idag och efterfrågade en förebyggande rehabiliterings utredning innan jag rasar ihop helt, men det går tydligen inte utan medicinskt underlag, mao sjukskrivning på minst tre månader... =( vill inte!!!

JAG vill hitta en lösning - inte skapa fler problem...

Så nu ska jag vända mig till läkaren och se vad han säger om det svaret och vad man ska göra, och under tiden jag väntar på den tiden går jag nog förbi huvudskyddsombudet för att kolla upp vilka arbetsmiljölagar och regler som gäller i min situation...

Med det beslutet fattat hoppas jag att tankarna ska stilla sig - men rusar istadigt vidare och bildar ett summelsurr av kaos.

Nä , för trött för att reda ut nå mera tankar, imorrn blire en träff med sjukgymnasten igen innan ytterligare ett arbetspass.

// ciao ciao Channa

Ett dilemma....

Vad ska jag ta mig till? frågar jag mig dagligen...

Jag har gått till ett arbete i tolv års tid, som jag de senaste åren upptäckt inte utvecklar mig längre samt inte är bra för min whiplashskada eftersom det innebär en för hög grad av statiskt arbete.

Jag är färdigutbildad lärare sedan ett år tillbaka, men några tjänster på tillsvidare finns inte i dagsläget, endast springvick och kortare vikarietjänster på partiell tid.

Kroppen skriker - NEJ, utsätt mig inte för nåt mera och sinnet blir allt mer dystert. Jag trivs utomordentligt med kollegorna och jag gör ett bra arbete.

Vad kan jag göra? Jag vill inte och jag är rädd för att bli sjukskriven under en längre period, men kroppen klarar inte mycket mera.

Är det vettigt av mig att ställa mig till arbetsmarknadens förfogande i väntan på en lärartjänst? Att säga upp mig själv känns inte vettigt, men om det blir neddragningar igen, är det klokt av mig att ställa min plats till företagets förfogande och gå då? De kan ju ändå inte erbjuda mig en passande tjänst.

Vad jag vill? Jo, jag skulle verkligen vilja läsa vidare inom matematiken så jag får kompetens även för Gymnasium. Men hur ska jag kunna göra det när jag inte kan ta mer studielån?

Så vad ska jag ta mig till....? *grubblar vidare* //Channa

Snöiga dagar

Den här vintern spåddes att bli den längsta, kallaste och snörikaste vintern på över tusen år. Då kan jag lugnt säga att så här långt in på denna vintersäsong har de nog haft rätt, för snö har vi fått i mängder, det har tom snöat då det varit under minus 20 grader. Vi har haft riktigt rekordkallt redan i november med minusgrader under 30 vissa dagar och hela december oxå. Efter nyår lättade åtminstone kylan på sig något, men då har det snöat minst en halv dm vartannat dygn. Snödjupet tror jag ligger på nästan 1,5m här nu, snövallarna är hiskeliga på vägarna.

Vi lyckades åtminstone köra ut två hösilagebalar med vår suv och släp strax innan jul, men vi fick lov att skotta oss fram för att kunna vända och ta sats att komma ut igen. Idag skulle vi försöka igen, men för säkerhetskull lämnade vi vagnen och tänkte köra med bara suven en vända för att göra spår att köra i, men det har ju kommit minst en halvmeter snö sedan sist, så tro det eller ej, men vi körde fast och fick skotta oss fram. Då körde vi dessutom med 4 hjulsdriften i. Hmpf... så mkt för att äga en Suv, så mkt terrängbil var det. =S

Den här veckan har jag varit hemma pga för mkt statiskt arbete vilket inte är bra för min skada i nacken. För mig har det inneburit mkt ryggläge med värme tillskottsvärme växlande med spikmatta för att stävja smärttopparna. Därimellan har jag försökt att aktivera min kropp för att få igång cirkulationen i musklerna, för att inflammationen ska slussas bort. Vilket har hjälp en hel del. Det har blivit ridning och skidåkning, kanske inte så mkt som jag velat då nästan varje rörelse är en pärs, men det är bara att bita ihop för jag vet att jag blir bättre av det.

Till veckan har jag tagit ut komp på måndagen eftersom skolan är stängd, men på tisdag ska jag tillbaka i selen igen och hoppas att smärtan har släppt lite mer till dess.

Under veckan har tempen pendlat mellan minus 12 och minus 5 grader och man har kunnat njuta av en snörikvinter, men i morse var det minus 25 igen. Nu håller jag tummarna att det ska vara mildare imorgon så jag och min dotter kan ge oss ut på en ridtur igen med pållarna samt åka skidor på em med resten av familjen. Jag ser verkligen fram emot det...// Ha det...Channa

Nytt år och nya utmaningar

Julen rusade förbi. Firade hos svärmor i byn som isade igen...-36 grader då vi kom upp...nice!

Så vi satt mest inne under helgen, på annandagen då vi skulle resa hem var det bara -12grader.

Fick rapport hemifrån på julaftonen att vattnet frusit i huset och självklart i stallet - Lycka!!

Pappa gjorde ett tappert försök att tina, men lyckades inte...så vi stod i valet och kvalet om vi skulle fara hem redan på Juldagen...men så blev det inte.

Nyår firades på hemmaplan på Flycktas, med mina föräldrar. Mina bröder låg (som vanligt) i magsjuka, stackarna. Det är tredje året i rad för dem. Stackare!

Men vi hade iaf en mkt trevlig afton med god mat och roligt spel. Så det kan låta!

Mellandagarna jobbades det på beordrad övertid, jag hade legat redan två dagar före jul pga av smärtor, men det gavs inget undantag för det. Så veckan mellan nyår och trettonhelgen vart jag dålig så jag legat hemma. Typiskt.

Efter fyra veckor med grym kyla där tempen pendlat mellan -15 och -34 grader började man misströsta rejält, ska det bli ännu en iskall vinter? Men nu efter nyår har vi haft humant väder där tempen faktiskt pendlat mellan -3 och -12 grader.

Äntligen har jag och min dotter kunnat ge oss ut och rida igen. Hennes ponny behöver verkligen det, som stått på fri tillgång under jul och nyår utan motion. Men nu så är vi igång igen.

Martin är riktigt på tårna och känns helt underbar. Hoppas det håller i sig nu både vädret och hans fräschör. =)

Priser på foder och annat steg i höstas och jag har dragit mig för att behöva höja hyran, men nu insåg jag att det inte går längre. Talade om för hyresgästen att det blev höjning from nästa månad varpå hon protesterade, vilket ledde till att jag sade upp henne av den enkla anledningen att jag inte kan bedriva välgörenhet.

Hon har under hösten vintern förbrukat mer strö till sin häst än vad jag förbrukar till mina tre, trots tillsägningar att det inte ingår så mkt och hennes häst äter mer än dubbelt så mkt som min stora häst. Vid tillsägningar blir det alltid mothugg och konstiga bortförklaringar. Hon är endast här en av tre helger per månad och ofta bortrest tre till fem dagar, men betalar inte extra för mockning. Ifrågasätter om hennes häst får tillräckligt med hö eller vatten, trots att vi fodrar på för tre hästar till hennes och är mkt noga med vatten - dock lämnar vi inte ute vattenhinken då det är under minus 25 grader eftersom vattnet fryser sönder hinkarna. Hennes häst är så enormt upppassad att jag snart inte hinner med mina egna, vilket inte känns rätt - ändå är det jag som mår skit!!! Att jag aldrig kan lära mig att säga ifrån!!!

Hur kommer det sig?? Varför sätter jag mig alltid i den här sitsen?

JAG måste lära mig att våga lita mer på mig själv...Hur svårt ska det egentligen vara??

Jag KAN, jag VILL och jag SKA...krypa upp ur den underlägesposition som jag valt att sätta mig i, nu får det tammetusan vara NOG!!! Sådeså....

//God fortsättning, Channa