Ihålig känsla

nu har en olustig känsla infunnit sig i mig. Jag går runt och känner det som om något gnager på mig inifrån och ut. Jag kan inte sätta fingret på vad bara en obehaglig känsla som lagt sig till ro i mitt inre... Varför nu? Jag som äntligen är så lycklig!!

En oro som äter på mig och tär på mig. drar ihop min lungor tills jag inte får syra utan bara kippar efter andan... jag vet att det är mentalt...men det är så påtagligt fysiskt oxå...otäcka känsla..försvinn.

Jag har inte gjort eller sagt något som skulle kunna vara dumt på något sätt, ändå känns det som att jag snart ska bli påkommen med en megastor lögn eller förfalskning eller bara helt enkelt att jag själv skulle inse att jag inte duger längre... en rädsla som inte borde finnas där nu... NU när jag borde må bra och känna att jag äntligen kommit i mål och får det jag verkligen förtjänar - mitt drömjobb!!

Eller är jag på väg igen... kan jag aldrig finna ro i själen en tillfredställelse av att jag gjort det jag kan och känna att det är nog. JAG DUGER!!!!

Jag känner att stressen tär på mig och äter upp mig långsamt inifrån och det känns inte som att jag kan gör något annat än att fortsätta intala mig att JAG DUGER och JAG KAN.... men känslan rinner ändå inte av mig... snart kommer nog nån på mig.... snart blir jag ertappad med något som är fel... snart gör jag bort mig så kapitalt att det är oförlåtligt... HUR blir jag av med denna känsla... den har bitit fast sig genom mitt kött och tuggar och sliter i mina ben...energin sinar...Jag kämpar för luft och kämpar för att hålla mig ovan ytan...

Jag drunknar i mina kval....paniken kväver mig...

Tre långa djupa andetag... aaaaaaah.... AAAAAAAAH.... aaaaaaaah......
Hjärtat slår ner på takten... men bröstet känns fortfarande tungt... yrseln ligger och gnor... får inte syre... andas med heela munnen... tre djupa andetag igen... aaaaaah.... AAAAAAH.... aaaaaaah....

ORKA - KÄMPA - LETA ENERGI - TOMGÅNG - TRAMPAR VATTEN -  kom ihåg - andas - KÄMPA - HÅLL UT... halsen snörs ihop och hjärtat skenar i mitt bröst... ANDAS... Biter ihop... själen gråter och tankarna börjar mala...   Vad är det för FEL???  Jag har ju nått mitt mål....??

Bara en helt vanlig dag i mitt perfekta liv som akademiker, hustru, dotter och mor....  =)  

// Channa