Det sägs att det är nyttigt att varje dag äta ett äpple
och en banan för kalcium.
Man ska också äta en apelsin för C-vitamin!
Och det är ett måste att dricka en kopp grönt te
(utan socker för att undvika diabetes)
för att minska kolesterol i kroppen!
Man måste också dricka 2 liter vatten varje dag
(och sen kissa lika mycket,
vilket fördubblar tiden man hittills tillbringat på toa).
Man måste också dricka ett glas yoghurt varje dag
för att få de bra bakterierna i magen,
som ingen vet vad de exakt är.
Men du MÅSTE ha minst en miljon sådana i magen
annars är det illa!
Du ska också ta ett glas rött vin för att undvika hjärtinfarkt.
Och så ett glas vitt vin för att skydda ditt nervsystem!
Och ett glas öl (jag minns dock inte varför det var nyttigt!).
Men om du tar dessa tre samtidigt kan du få stroke,
fast det gör inte så mycket, för du kommer inte ens märka det.
Man ska också äta nötter och bönor/ärter varje dag.
En hel massa nötter/bönor/ärter.
Du ska äta 4 till 6 måltider per dag, lätta måltider,
men glöm inte att du ska tugga varje tugga minst 36 gånger.
Bara till det, behövs det 5 timmar!
Och så en sak till:
Efter varje måltid ska du borsta tänderna.
Dvs. borsta dina tänder efter äpplet, yoghurten,
bananen, nötterna/bönorna.
Detta ska du göra så länge du har tänder,
och glöm inte tandtråden, tandköttsmassagen och munvattnet.
När du ändå håller på med detta, kan du ju städa badrummet,
kanske installera CD-spelare eller TV där inne.
För med tanke på allt vattendrickande och tandborstande
lär du tillbringa en hel del tid i badrummet.
Man måste också sova minst 8 timmar per dag
och jobba 8 timmar per dag,
plus de 5 timmarna som behövs för att äta, det blir 21 timmar.
Det ger 3 timmar kvar, under förutsättning att det inte är
trafikstockning när du åker till och från jobbet.
Enligt statistiken tittar folk på TV 3 timmar per dag.
Det funkar inte längre eftersom man måste ta en promenad
varje dag i minst en halv timme.
(Ett råd: efter 15 minuters promenad vänd tillbaka,
i annat fall tar din promenad en hel timme).
Du måste också hinna med att träffa dina vänner,
för de är som växter och måste tas hand om dagligen.
Bland allt annat måste du också hålla dig informerad.
Dvs. läsa minst två dags- och några kvällstidningar,
för att kunna ha en kritisk inställning i livet.
Du ska också ha sex varje dag,
men utan att det ska bli rutinmässigt.
Dvs. du ska vara innovativ, kreativ
och varje gång på nytt förföra din partner.
För detta krävs ju tid.
Och då har vi inte ens nämnt tantriskt sex.
Du ska också hinna med din familj,
hinna moppa golv, diska, tvätta,
för att inte tala om allt du måste göra
om du har barn eller husdjur.
När man räknar ihop allt detta ovan
behövs det minst 29 timmar (på ett dygn).
Den enda lösningen är att göra flera saker samtidigt!
Lösning:
Duscha med kallt vatten
och håll munnen öppen så får du dina 2 liter vatten per dag.
Medan du lämnar badrummet med tandborsten i munnen
kan du samtidigt ha sex med din partner,
som i sin tur tittar på TV och läser tidningar
medan du torkar golv.
Och då har du fortfarande en hand ledig,
med vilken du kan ringa till dina vänner och släktingar.
Drick vin efter det (du kommer behöva det).
*suck* *stön*
Sen om du skulle få 2 minuter över,
skicka denna påminnelse vidare till dina vänner
(som man ska vårda dagligen),
medan du äter äpplet, som är som sagt väldigt nyttigt.
Dags för mig att sluta nu, för mellan äpplet, yoghurten, ölen,
den första litern vatten och min tredje måltid idag
(inkl. nötter/bönor/ärter).
Vet jag inte längre vad jag borde göra,
men jag vet att jag måste gå på toa NU.
Jag lär spara några minuter om jag borstar tänderna samtidigt!
//Channa
lördag, november 22, 2008
fredag, november 21, 2008
Härlig kick!
Extra tidig morgon idag eftersom jag skulle på utvecklingssamtal om min 6-åring.
Vattnet hade frusit till ute i hagarna - så jag började med att kånka ut varmvatten till hagarna halv sex på morgonen. Sedan skulle hästarna ut. Samtidigt satt mina döttrar vid frukostbordet och åt sin frukost halvsovande.
Vi kom iväg i god tid imorse. Mina föräldrar sov då jag kom kl 7 för att överlämna minstingen för passning - så hon fick krypa ner och sova en liten stund till med dem.
Samtalet om 6-åringen gick mycket bra - bara superlativ och lovord. Hon är kvick i huvudet och älskar utmaningar och är nyfiken att lära nya saker. Dessutom fick hon ett stort plus för kamratskap. Sådant värmer att höra för en mor.
Sedan var det att åka hem och försöka koncentrera sig på studierna. Men, men.. då jag kom hem blev det annat som var mer lockande..suck! Vissa dagar är man bara för hopplös.
Strax före ett for jag ner till Bergåkra gård för att rida. Jag hade försökt under gårdagskvällen att ändra till en tid på förmiddagen. Men det visade sig att hennes sms aldrig nådde fram till min mobil. det gick i alla fall superbra.
Jag red återigen Loureado (Pre hingst). Då jag gjorde iordning honom berättade Sigrid att hon hade hittat en ny häst åt mig. Ett svenskt halvblod, 5 år, 165 cm, urtrevlig att rida och som hon trodde jag kunde komma ut på tävlingsbanan med redan till våren. Yikes!!! Hmmm...Allt lät jättebra men, MEN ett halvblod... Jag har ju inte direkt ngn tur med den rasen!! Men det var bara för mig att hojta till om jag ville ha den visad .. Ägarna hade gått ner i pris dessutom...Hmm.. Han var brun, hade stjärn och två vita bakkotor och skulle få en mkt fin hals trodde hon... Hmm lockande...
Loureado gick kanon idag - känns som att jag hittar nya knappar varje gång jag rider honom. Idag satt tom Sigrid upp själv för hon ville visa hur mycket man faktiskt vågar ta i tyglarna, jag är lite för försiktig ännu.
Men då jag satt upp efter henne var han som förvandlad - helmysig och väldigt framåt. Känns som utvecklingen går framåt iaf. Man får sådana härliga kickar !!!
På hemvägen plockade jag upp flickorna hos min far och mor. Minstingen sov då jag kom och då jag väckte henne klagade hon på magont. Vi fikade lite chokladpudding innan vi for hem. Jag delade med minstingen - misstag - Då vi kom hem så spydde minstingen rejält - hon hade varit ovanligt grinig och hängig under dagen. SUCK!! Hoppas verkligen att jag klarar mig från magsjuka - finns inget värre!! Ringde och förvarnade mina föräldrar, så de kunde proppa i sig vitpepparkorn och en rejäl whiskey.
Lagade middag men min man hann inget äta för han skulle på träning - vilken miss. Men aptiten var inte direkt hög efter att man fått skura golvet på kräk. Uähk!!
Nu ska jag ta en rejäl whiskey..natti natti... /Channa
Vattnet hade frusit till ute i hagarna - så jag började med att kånka ut varmvatten till hagarna halv sex på morgonen. Sedan skulle hästarna ut. Samtidigt satt mina döttrar vid frukostbordet och åt sin frukost halvsovande.
Vi kom iväg i god tid imorse. Mina föräldrar sov då jag kom kl 7 för att överlämna minstingen för passning - så hon fick krypa ner och sova en liten stund till med dem.
Samtalet om 6-åringen gick mycket bra - bara superlativ och lovord. Hon är kvick i huvudet och älskar utmaningar och är nyfiken att lära nya saker. Dessutom fick hon ett stort plus för kamratskap. Sådant värmer att höra för en mor.
Sedan var det att åka hem och försöka koncentrera sig på studierna. Men, men.. då jag kom hem blev det annat som var mer lockande..suck! Vissa dagar är man bara för hopplös.
Strax före ett for jag ner till Bergåkra gård för att rida. Jag hade försökt under gårdagskvällen att ändra till en tid på förmiddagen. Men det visade sig att hennes sms aldrig nådde fram till min mobil. det gick i alla fall superbra.
Jag red återigen Loureado (Pre hingst). Då jag gjorde iordning honom berättade Sigrid att hon hade hittat en ny häst åt mig. Ett svenskt halvblod, 5 år, 165 cm, urtrevlig att rida och som hon trodde jag kunde komma ut på tävlingsbanan med redan till våren. Yikes!!! Hmmm...Allt lät jättebra men, MEN ett halvblod... Jag har ju inte direkt ngn tur med den rasen!! Men det var bara för mig att hojta till om jag ville ha den visad .. Ägarna hade gått ner i pris dessutom...Hmm.. Han var brun, hade stjärn och två vita bakkotor och skulle få en mkt fin hals trodde hon... Hmm lockande...
Loureado gick kanon idag - känns som att jag hittar nya knappar varje gång jag rider honom. Idag satt tom Sigrid upp själv för hon ville visa hur mycket man faktiskt vågar ta i tyglarna, jag är lite för försiktig ännu.
Men då jag satt upp efter henne var han som förvandlad - helmysig och väldigt framåt. Känns som utvecklingen går framåt iaf. Man får sådana härliga kickar !!!
På hemvägen plockade jag upp flickorna hos min far och mor. Minstingen sov då jag kom och då jag väckte henne klagade hon på magont. Vi fikade lite chokladpudding innan vi for hem. Jag delade med minstingen - misstag - Då vi kom hem så spydde minstingen rejält - hon hade varit ovanligt grinig och hängig under dagen. SUCK!! Hoppas verkligen att jag klarar mig från magsjuka - finns inget värre!! Ringde och förvarnade mina föräldrar, så de kunde proppa i sig vitpepparkorn och en rejäl whiskey.
Lagade middag men min man hann inget äta för han skulle på träning - vilken miss. Men aptiten var inte direkt hög efter att man fått skura golvet på kräk. Uähk!!
Nu ska jag ta en rejäl whiskey..natti natti... /Channa
lördag, november 15, 2008
Dagarna går...och livet går vidare!
Jahapp - dagarna segar sig fram. Det verkar som jag klarar mig även denna gång.
Kämpar med att komma ikapp med skolarbetet - segt och motsträvigt.
Tankarna har varit många om mycket, men jag har lovat mig själv att inte trilla ner i någon melankolisk håla - jag måste rycka upp mig - livet går trots allt vidare.
Men det är jobbigt.
Snuvan har gått över till bihålorna - känns det som i alla fall.
Idag var vädret pissigt - hade räknat med att rida, men det blev en innesittar dag idag trots allt. Ruggigt och mulet med kylan som gick igenom alla lager kläder in i märgen. Gör ett nytt försök imorgon - vill inte riskera att min förkylning förvärras ytterligare.
Till våren planerar jag på att införskaffa en ersättare till Loorentzo och det lutar mot en ung PRE eller Frieser så jag kan ta vid där Loorentzo och jag fick ett abdrupt avslut i utbildningstrappan.
Wish me luck!
Har precis börjat läsa spanska, så det kan ju passa med en PRE...*fniss*
Natti //Channa
Kämpar med att komma ikapp med skolarbetet - segt och motsträvigt.
Tankarna har varit många om mycket, men jag har lovat mig själv att inte trilla ner i någon melankolisk håla - jag måste rycka upp mig - livet går trots allt vidare.
Men det är jobbigt.
Snuvan har gått över till bihålorna - känns det som i alla fall.
Idag var vädret pissigt - hade räknat med att rida, men det blev en innesittar dag idag trots allt. Ruggigt och mulet med kylan som gick igenom alla lager kläder in i märgen. Gör ett nytt försök imorgon - vill inte riskera att min förkylning förvärras ytterligare.
Ja, jag har en pålle att rida på - om än gammal (28 år) - så lufsar han på och gillar mysiga turer ut i skogen. I vinter planerar jag att det ska bli en hel del av det oxå.
Till våren planerar jag på att införskaffa en ersättare till Loorentzo och det lutar mot en ung PRE eller Frieser så jag kan ta vid där Loorentzo och jag fick ett abdrupt avslut i utbildningstrappan.
Wish me luck!
Har precis börjat läsa spanska, så det kan ju passa med en PRE...*fniss*
Natti //Channa
Om att vara ung...
Låt mig få vara en trotsig tonåring
- jag kommer att bli vuxen.
Låt mig få skrika och springa min väg
- jag kommer att återvända.
Låt mig få hitta min egen väg
- jag kommer ändå att söka.
Låt mig få snubbla och falla
- jag kommer att resa mig igen.
Låt mig få deppa och vara sur
- jag kommer att bli glad igen.
Låt mig få hitta ett eget liv
- jag kommer ändå att lämna er.
Låt mig få ha hemligheter
- jag kommer att berätta dem senare.
Låt mig inte bli sårad av er
- jag litar ju på er.
Låt mig få prata när jag behöver det
- jag klarar inte att bära allt själv.
Låt mig få gå när jag är redo
- men släpp mig inte helt.
Låt mig få komma tillbaka
- jag kommer att bli vuxen.
Låt mig få skrika och springa min väg
- jag kommer att återvända.
Låt mig få hitta min egen väg
- jag kommer ändå att söka.
Låt mig få snubbla och falla
- jag kommer att resa mig igen.
Låt mig få deppa och vara sur
- jag kommer att bli glad igen.
Låt mig få hitta ett eget liv
- jag kommer ändå att lämna er.
Låt mig få ha hemligheter
- jag kommer att berätta dem senare.
Låt mig inte bli sårad av er
- jag litar ju på er.
Låt mig få prata när jag behöver det
- jag klarar inte att bära allt själv.
Låt mig få gå när jag är redo
- men släpp mig inte helt.
Låt mig få komma tillbaka
och vara liten när jag inte alltid vill vara stor...
//Channa
//Channa
torsdag, november 13, 2008
Fruktansvärd morgon...
Vaknade med dunder förkylning och dessutom 8 minus grader ute.
Klädde mig och väckte flickorna, gick ner och gjorde iordning frukost till dem i vanlig ordning.
Sedan var det hästarnas tur att komma ut och få sitt morgonhö...
När jag kom in i stallet var det alldeles tyst...
Trots att jag visste att Loorentzo var borta - så väntade jag mig ändå hans morgon hälsning och att han skulle resa sig upp för att titta upp över boxväggen - men det förblev tyst och stilla...
De andra hästarna började smått röra på sig så jag kom till sans och den oerhörda känslan av att marken rämnade under mina fötter sköljde över mig..
Tårarna vällde envist fram och jag manade mig framåt med grumlig syn och skälvande händer. Fumlade efter Millans grimma - fick ut henne - sedan var det Örvars tur och till sist lilla Winny. Med en klump i magen stängde jag till stallet och gick in till mina flickor.
Ingen frukost gick ner idag heller...
Manade flickorna att skynda på och skjutsade dem till dagis respektive skola.
Strax innan vi kom fram till dagis utbrister min 6-åring: - Mamma, jag blev inte rädd igår - för du var ju inte ledsen. Mitt svar: -Vad bra att du inte blev rädd, men jag var mkt ledsen, men det var så mörkt i rummet, så du såg nog inte det igår. Hennes svar: - Men mamma, du behöver ju inte vara ledsen, för Loorentzo kommer ju alltid att finnas i ditt hjärta!!
Ja, vad svarar man på det? Så sant som det är sagt...
Jag hade kunnat storböla där och då - hon är så härlig min gullunge - Vilken klokhet.
Jag lämnade minstingen på dagis under tystnad - orkade inte prata med personalen. Jag skjutsade upp min härliga kloka 6-åring till bussen och sedan for jag hem - omskakad.
Grannen ringde och bjöd upp mig på kaffe - jag skulle hämta morötterna oxå. Vi pratade en liten stund och hon försökte trösta och stötta.
Mobilen har plingat och jag har fått många fina sms under hela dagen av alla mina vänner, som skickar varma och stöttande tankar.
Man märker verkligen vilka underbara vänner man har i svåra stunder som de här.
Alla har varit så underbara och förstående genom allt det här. Tack för att ni finns!!!
Efter lunch tog jag itu med det oundvikliga. Jag städade undan efter Loorentzo. Tvättade alla hans grejor och slängde gamla slitna saker. Gjorde iordning boxen och tog bort hans namnskylt.
Imorgon ska jag skura hans krubba...
När jag kom in så kändes det som en lättnad att jag har fått det gjort och på något sätt nått en etapp mot ett avslut.
Det kommer nog ta ett par dagar innan chocken har lagt sig och jag verkligen förstår att han är borta, det blir jag påmind om varje dag men det ser jag oxå som en sund etapp på vägen. Minnena kommer med tiden att blekna av de här dagarna och kommer inte göra lika ont. Sedan kan jag minnas de verkligt fina stunderna, som vi fick tillsammans, under de här sex åren.
Tack Loorentzo för den tid vi fick .. //Channa
Klädde mig och väckte flickorna, gick ner och gjorde iordning frukost till dem i vanlig ordning.
Sedan var det hästarnas tur att komma ut och få sitt morgonhö...
När jag kom in i stallet var det alldeles tyst...
Trots att jag visste att Loorentzo var borta - så väntade jag mig ändå hans morgon hälsning och att han skulle resa sig upp för att titta upp över boxväggen - men det förblev tyst och stilla...
De andra hästarna började smått röra på sig så jag kom till sans och den oerhörda känslan av att marken rämnade under mina fötter sköljde över mig..
Tårarna vällde envist fram och jag manade mig framåt med grumlig syn och skälvande händer. Fumlade efter Millans grimma - fick ut henne - sedan var det Örvars tur och till sist lilla Winny. Med en klump i magen stängde jag till stallet och gick in till mina flickor.
Ingen frukost gick ner idag heller...
Manade flickorna att skynda på och skjutsade dem till dagis respektive skola.
Strax innan vi kom fram till dagis utbrister min 6-åring: - Mamma, jag blev inte rädd igår - för du var ju inte ledsen. Mitt svar: -Vad bra att du inte blev rädd, men jag var mkt ledsen, men det var så mörkt i rummet, så du såg nog inte det igår. Hennes svar: - Men mamma, du behöver ju inte vara ledsen, för Loorentzo kommer ju alltid att finnas i ditt hjärta!!
Ja, vad svarar man på det? Så sant som det är sagt...
Jag hade kunnat storböla där och då - hon är så härlig min gullunge - Vilken klokhet.
Jag lämnade minstingen på dagis under tystnad - orkade inte prata med personalen. Jag skjutsade upp min härliga kloka 6-åring till bussen och sedan for jag hem - omskakad.
Grannen ringde och bjöd upp mig på kaffe - jag skulle hämta morötterna oxå. Vi pratade en liten stund och hon försökte trösta och stötta.
Mobilen har plingat och jag har fått många fina sms under hela dagen av alla mina vänner, som skickar varma och stöttande tankar.
Man märker verkligen vilka underbara vänner man har i svåra stunder som de här.
Alla har varit så underbara och förstående genom allt det här. Tack för att ni finns!!!
Efter lunch tog jag itu med det oundvikliga. Jag städade undan efter Loorentzo. Tvättade alla hans grejor och slängde gamla slitna saker. Gjorde iordning boxen och tog bort hans namnskylt.
Imorgon ska jag skura hans krubba...
När jag kom in så kändes det som en lättnad att jag har fått det gjort och på något sätt nått en etapp mot ett avslut.
Det kommer nog ta ett par dagar innan chocken har lagt sig och jag verkligen förstår att han är borta, det blir jag påmind om varje dag men det ser jag oxå som en sund etapp på vägen. Minnena kommer med tiden att blekna av de här dagarna och kommer inte göra lika ont. Sedan kan jag minnas de verkligt fina stunderna, som vi fick tillsammans, under de här sex åren.
Tack Loorentzo för den tid vi fick .. //Channa
onsdag, november 12, 2008
En sorgens dag...
Så kom den tunga dagen att säga adjö till sin älskade vän.
Efter lång och ångestfylld väntan så kom slutligen den sista dagen och de sista timmarna.
Ja, hur säger man farväl till sin vän på bästa sätt? En vän som man trodde skulle vara kvar i många år till...
Under förmiddagen idag gosade vi i hagen sedan brast något inom mig. Efter lunch kom djurtjänst och gav honom ett fint avslut.
En massa foton tog jag och solen sken...
Ikväll kommer jag inte få något gos och imorgon kommer jag inte att mötas av hans mysiga morgonhälsning. Hans box kommer att stå tom och öde..
Sorgen jag känner har inga gränser...
Men livet måste trots allt gå vidare...
Men idag ska jag tillåta mig att sörja...
Jag intalar mig att jag gjort honom en god gärning genom att låta honom somna in i tryggheten hemma på gården.
Min bästa vän höll honom vid skottet och det är jag henne evig tacksam för.
Jag valde att inte vara med då, för att inte göra honom orolig och för att kunna bevara de fina minnena efter honom.
Tårarna kommer stötvis i floder och jag låter det flöda för att processen ska få ha sin gång. Tomheten i bröstet, vet jag, kommer att fyllas av minnena så småningom.
Vi fick sex härliga år tillsammans och du, Loorentzo, kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Efter lång och ångestfylld väntan så kom slutligen den sista dagen och de sista timmarna.
Ja, hur säger man farväl till sin vän på bästa sätt? En vän som man trodde skulle vara kvar i många år till...
Under förmiddagen idag gosade vi i hagen sedan brast något inom mig. Efter lunch kom djurtjänst och gav honom ett fint avslut.
En massa foton tog jag och solen sken...
Ikväll kommer jag inte få något gos och imorgon kommer jag inte att mötas av hans mysiga morgonhälsning. Hans box kommer att stå tom och öde..
Sorgen jag känner har inga gränser...
Men livet måste trots allt gå vidare...
Men idag ska jag tillåta mig att sörja...
Jag intalar mig att jag gjort honom en god gärning genom att låta honom somna in i tryggheten hemma på gården.
Min bästa vän höll honom vid skottet och det är jag henne evig tacksam för.
Jag valde att inte vara med då, för att inte göra honom orolig och för att kunna bevara de fina minnena efter honom.
Tårarna kommer stötvis i floder och jag låter det flöda för att processen ska få ha sin gång. Tomheten i bröstet, vet jag, kommer att fyllas av minnena så småningom.
Vi fick sex härliga år tillsammans och du, Loorentzo, kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
måndag, november 03, 2008
söndag, november 02, 2008
Avklarad kurs!
Äntligen är jag klar med tentan i kursen Äldre litteratur. Den var rejält mäktig att skriva.
Man skulle analysera medeltida prosa, dramer från antiken och berättarteknik hos romantikens olika författare... Huja, huja... men jag tror nog att jag lyckades hyfsat bra - det känns så nu iaf.
Försäkringsbrevet för Loorentzo har nu kommit - nu har jag bara tre veckor på mig att skicka honom till himlen... Känns tråkigt och jobbigare än jag trodde... men jag vet ju att han får det "bättre" om man gör slut på hans lidanden så snart som möjligt - men jag greps genast av separationsångestens alla kval. Gulp!!!
Kan nog inte riktigt greppa att min lilla pålle snart är borta...Avlivaren är kontaktad så nu är det bara sista dagarnas väntan kvar - med alla kval !! Buäääh...!!
Funderar på att uppdatera Ronessas blogg...trodde ju att Loorentzo - hennes son i alla fall skulle bli äldre än henne... men, men, det var nog inte meningen det... Det kommer bli hemskt tomt och framförallt jobbigt att behöva möta den tomma boxen varje morgon, när jag tar hand om de andra hästarna. Men jag vill inte köpa ngn ny häst på en gång - för det skulle inte vara rätt mot den eller mig. Hoppas hellre på att jag får en till hyresgäst som fyller ut tomrummet i stallet så länge... // Natti, natti... Channa
Man skulle analysera medeltida prosa, dramer från antiken och berättarteknik hos romantikens olika författare... Huja, huja... men jag tror nog att jag lyckades hyfsat bra - det känns så nu iaf.
Försäkringsbrevet för Loorentzo har nu kommit - nu har jag bara tre veckor på mig att skicka honom till himlen... Känns tråkigt och jobbigare än jag trodde... men jag vet ju att han får det "bättre" om man gör slut på hans lidanden så snart som möjligt - men jag greps genast av separationsångestens alla kval. Gulp!!!
Kan nog inte riktigt greppa att min lilla pålle snart är borta...Avlivaren är kontaktad så nu är det bara sista dagarnas väntan kvar - med alla kval !! Buäääh...!!
Funderar på att uppdatera Ronessas blogg...trodde ju att Loorentzo - hennes son i alla fall skulle bli äldre än henne... men, men, det var nog inte meningen det... Det kommer bli hemskt tomt och framförallt jobbigt att behöva möta den tomma boxen varje morgon, när jag tar hand om de andra hästarna. Men jag vill inte köpa ngn ny häst på en gång - för det skulle inte vara rätt mot den eller mig. Hoppas hellre på att jag får en till hyresgäst som fyller ut tomrummet i stallet så länge... // Natti, natti... Channa
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)