Så kom den tunga dagen att säga adjö till sin älskade vän.
Efter lång och ångestfylld väntan så kom slutligen den sista dagen och de sista timmarna.
Ja, hur säger man farväl till sin vän på bästa sätt? En vän som man trodde skulle vara kvar i många år till...
Under förmiddagen idag gosade vi i hagen sedan brast något inom mig. Efter lunch kom djurtjänst och gav honom ett fint avslut.
En massa foton tog jag och solen sken...
Ikväll kommer jag inte få något gos och imorgon kommer jag inte att mötas av hans mysiga morgonhälsning. Hans box kommer att stå tom och öde..
Sorgen jag känner har inga gränser...
Men livet måste trots allt gå vidare...
Men idag ska jag tillåta mig att sörja...
Jag intalar mig att jag gjort honom en god gärning genom att låta honom somna in i tryggheten hemma på gården.
Min bästa vän höll honom vid skottet och det är jag henne evig tacksam för.
Jag valde att inte vara med då, för att inte göra honom orolig och för att kunna bevara de fina minnena efter honom.
Tårarna kommer stötvis i floder och jag låter det flöda för att processen ska få ha sin gång. Tomheten i bröstet, vet jag, kommer att fyllas av minnena så småningom.
Vi fick sex härliga år tillsammans och du, Loorentzo, kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
onsdag, november 12, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är värkligen lädsen för att det blev så :( Jag kan inget annat säga enn att jag är säker på du gjorde det ända rätta.. Kram!
SvaraRadera