Presentation av pållarna

Hej, jag är en islandsvalack på 27 vårar och är en pigg gammal gubbe. Jag älskar när matte tar med mig ut i skogen på turer. Det är inte så roligt att strutta runt på ridbanan längre, och det har nog min matte insett eftersom jag brukar se till att hon far i backen om hon envisas med att traggla på ridbanan allt för ofta.
Just i dagarna har jag fått börja lära upp mattes dotter, hon är snart fem år och har det bekymmersamt att hålla reda på tyglarna, så för det mesta åker hon bara på min rygg men det är helt ok. Idag så ramlade hon av när jag blev lite busig, och jag tror att hon blev lite rädd. Men både hennes pappa och mamma fixade så att hon ville hoppa upp på min rygg igen, och då gick det över.

Hej, jag är en holsteinervalack på fem vårar. Matte håller på att rida in mig nu och det tycker jag är jätteskoj, för jag blir så avundsjuk då jag inte får följa med islänningen och matte ut i skogen.
Ibland så tar matte med mig som handhäst och det är jättemysigt och spännande, men det ska bli mkt roligare då jag får bära på matte och vara helt själv med henne i skogen.
Sedan längtar jag efter att få träffa andra hästar och se lite mer nya ställen. Jag hoppas vi få några fler kompisar i stallet till hösten, för vi har två lediga platser i vårt mysiga stall.
Har du ingenstans att bo är du välkommen att sälla dig till oss. Matte håller en låg hyra och är jättesnäll mot oss.

Slutstriden !

Jaha, ännu en innevecka som man har överlevt. Puh !

Första dagen hade vi boksamtal om böckerna: "Janne, min vän", "Sång till en fjäril" och "Den amerikanska flickan". By the way, jag läste aldrig hela "Den Amerikanska flickan", utan det blev mest att skumma boken i slutet. Sedan diskuterade jag den med min klasskompis och fick ett rätt bra grepp om boken ändå. Tack så mkt, om du läser detta inlägg!

Andradagen diskuterade vi lyrik och gick igenom analyserna och tipsade varandra inför tentan. Avslutningsvis skrev vi haiku. En dikt bestående av tre rader, den första med fem stavelser, den andra med sju stavelser och den sista raden ska ha fem stavelser samt klassiskt ska den ifrågasätta det som står i de två första raderna.
Jag tyckte det var jättesvårt, kanske pga av min prestationsångest.
Jag skrev iaf så här:

Haiku ej för mig.
Jag fattar ingenting alls.
Hoppsan det gick ju.

Hela klassen hade fått rest på Elevanalysuppgiften vi hade till förra gången. Man får se hur det blir med denna gångens uppgift, om skrivsvårigheter. sista uppgiften ska vi lämna in i mitten på juni i den här kursen.

Första hemtentan blir spännande att få svar på, man kan ju alltid hoppas att man blir godkänd, men vår lärare verkar rätt hård i sin bedömning, så det återstår att se. Men det är ju bra att hon är hård, för hur ska vi annars kunna skilja på vad som är bra och inte.

I övrigt så åt jag gott och umgicks med min bror och några ur min klass, shoppade även skitsnygga skor och var på väg att köpa en skitsnygg jacka, men tur som var så gjorde jag inte det! För då hade vår budget rasat ihop denna månad, för bilskatten på ena bilen kom nu och dessutom fakturan på delarna till min bil. PUH!

Lyrikanalysen, kändes som att den inte var speciellt lysande, kunde nog ha gjort den bättre, men man måste ju få chansen att lära sig oxå. Det var bra att man fick tillbaka den innan nästa hemtenta. Det man känner sig osäker på är hur man skriver en dramatikanalys, för det har vi inte gjort annat än muntligt. Men det ordnar sig nog oxå till slut. Allt annat har ju faktiskt gått riktigt bra. Det är faktiskt så att jag börjar se solen bakom alla molnen igen. Men det har varit mörkt länge nu...

Nästa hemtenta som ska lämnas in på fredag, är i ämnet litteraturstudiet och går ut på att göra tre olika textanalyser (epik, dramatik och lyrik) samt en metatext om analyserna. Dessutom måsta jag fixa restuppgiften på elevtextanalysen.

Ikväll var jag på planeringsmöte med min LLU:are hon hade fått all info inför VFU:n tack o lov för det. ( Tre veckor denna gång, sedan ska jag skriva 10s rapport om det.)
Vi planerade hur vi skulle lägga upp min övningsundervisning för eleverna. Det känns som att vi kommer att arbeta mest med lyrikuppgifter. Vilket absolut inte gör något. Jag hoppas att jag får chansen att även titta in i en annan klass under denna period, med lite yngre barn.
Jag känner mig iaf mkt lugnare nu, har känts mkt arbetssamt en lång stund efter mitt vickariat, där jag inte hade fullt grepp om klassen. Blev som en chockupplevelse att något kunde vara så komplicerat som ser så lätt ut. Men, men träning ger färdighet, sägs det..skam den som ger sig!

Jag är bara så rädd att jag har valt fel yrke igen. Känner mig så velande och osäker. Skolan går jättebra, men jag har närmast panikkänslor inför att stå inför klassen igen, förhoppningsvis går det över annars får jag nog tänka om igen!!!

Brorsan ska flytta, så till hösten får jag se vart jag bor annars kanske man börjar pendla...örk!
Måste ner och hämta min cykel oxå..

Tja ba så länge../ Channa

Dan före dan!

Jepps, där satt den. Puh!
Nu har jag printat min första hemtenta. Glrp! Blir spännande att se om jag får godkänt. Väntar på lite kommentarer/ respons från klasskamraterna - de goingarna.
Jaha, nu har man BARA den amerikanska flickan kvar att läsa. Suck stön! 380 sidor så där -kvar.
Men det är bara att plöja.

Har fått positiv feedback från klasskamraterna på tentan. Det känns så skönt och det lyfter en till skyarna. Man är ju så duktig på att dra ner sig själv hela tiden, men det börjar gå över faktiskt. KAnske det beror på att solen kikar fram lite oftare. Ska skriva ut den efter lite redigering av stavfel, men sedan ska den vara GO att lämna in. Frågan är om man ska ha ett försättblad till den. Hmm.
Tja det kan ju Piffa upp den!

Jippie! Båda bilarna rullar nu. Puh! Vilken underbar man jag har. Han bara fixar o fixar. Snart tror jag han kan laga vad som helst. Från småsaker, telefoner, leksaker, bilar och hus, han är SÅÅÅ fantasktisk. Känns som att det börjar bli dags att bjuda ut honom på middag!

Vädret ute är fantastiskt. 18,6 grader och bara för två dar sedan vara det minus 4 grader.
Igår kom Isabell över och red ut på Loorentzo - jag red Örvar som psykologisk trygghet.
Vi skulle ha ridit idag, men Hon fick förhinder så nu blir det inget förrän nästa vecka eftersom jag sticker ner till skolan imörr'n och hon skulle bort i helgen.
Men han är ju van med långa pauser. Som min dotter brukar säga: TYPISKT!

Nä, nu kan jag inte undvika den där hemska boken längre.
Ha det så gott så länge/ kramar Channa

Gah, Helg !

Åh, så skönt. JAg är klar med två stora analysuppgifter. Pust stön och stånk. Nu är bara resten kvar....bläh...
Men ikväll blir det lugna puckar iaf. Tentan får vänta till imorgon, visst kan man göra så ! det är ju en hemtenta så då kan man styra lite som man vill. Tack o lov för det i af.

Fredagskväll!
Maken är iväg på en innebandycup så man sitter hemma solo med barna, som sover vid det här laget. Nu har jag gjort kväller från studierna. Ska snart går ner och tända upp i kaminen så fötterna tinar. Det stormar ute och det drar för hemskt kallt i kåken, trots golvvärme i undervåningen.

Hoppas blåsten lugnar ner sig ngt till imorgon annars blir nog inte min pålle så snäll att rida på.
Kan inte fatta vad stormarna har blivit vanliga här uppe. För sex år sedan kom stormen gudrun, innan den hade man aldrig märkt av någon direkt storm ända här uppe, men nu tycker jag vi har stormar (dvs. vindar över 25m/s) med början i Oktober tom November för att börja igen i Mars och hålla på fram till Maj. Det är ju så J-LA sjukt!
Beror detta på klimatförändringarna som i sin tur påverkas av hur dåligt vi tar hand om miljön, DÅ blir man ju rent av förbannad.

Det värsta jag vet är just blåsväder, för det spelar ingen roll hur mkt kläder man byltar på sig så fryser man ändå, och frysa det HATAR jag. Vi som dessutom köpt en kåk som står helt öppen för nordanvinden, suck så fel man gör ibland.

Men det är som det ska vara då. Kan ju inte påstå att man är drabbad av turen iaf. Tror banne mig att det ligger ett otursmoln ovanför hjässan på mig för jämnan, som regnar ner sin otur på en bara så där lagom så man inte blir helt "insane", men bara så att man ligger bra prexis på gränsen. Bläh! Tre bilar går sönder inom två månader, vad är oddset för det? Motorn rasar, kopplingen rasar och tanken lossnar på tre olika bilar. Alltså vad då TUR!

Nåväl, tur i oturen - så kan iaf min make laga det mesta som har med maskiner, bilar och hus att göra. Ja, just det huset ja, halvåret innan första bilen rasade så hittade vi en major vattenskada, som dessutom visade sig vara ett dolt fel, men som vi inte kan få ut ngt på pga att skadan är FÖR gammal, att huset är FÖR gammalt och för att förra ägaren inte hade tecknat en dolda fel försäkring vid försäljningen. Snacka om att vi hade TUR att köpa av just dem så att vi nu får slänga upp 75 laxar som vi naturligtvis inte har. Tja, så här har det varit under åtta år... Vad kommer härnäst?? Man bävar inför kommande månader, nu när vi lyckats laga bilarna och prexis ska ge oss på huset...

Spännande värre...Nåväl sagan är inte slut riktigt än...to be continued... some other time!

!!! Huset kanske BLÅSER bort??? Näe - lite långsökt, men med vår tur...

Ha det så bra i alltings fördjävlighet //kramar Channa

Tentamenstider !

Ojojoj, nu är det bråda tider och våren har kommit med värme och sol.

Premiärgrillade ute i lördags. Min man oljade in våra trädgårdsmöbler så vi kunde sitta ute och käka sedan.
Har tvättat och packat undan alla vinterkläder under helgen.
Fram med lågskor, sommarjackan, galonisar och gummistövlar till barnen.
Undan med vinterkängor, overaller, mössor och vantar.

Gah ! Äntligen är våren här !

Tentamen hit och tentamen dit.

Unghästen som är under inridning och skolning, en hel massa text som ska analyseras och diskuteras.
Kan inte förstå varför jag känner mig så himla stressad. (Ironiskt!)

Har fått tag i en liten shettis till min hästtokiga dotter så att hon får att göra i sommar.
"Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli!" heter det ju.
Ingenting är bestämt ännu. Samtalet bröts innan vi hann diskutera färdigt, men det kändes bra iaf. Har försökt ringa flera ggr men får bara mobilsvar, så hennes batteri dog nog som det verkar. Avvaktar, läste in ett mess att hon kan ringa mig om hon får tag på en annan telefon eller då batteriet är laddat igen.

Nåväl, unghästen ska iväg på inridning, ja det blev så till slut har ju inte fått tag i hjälp här hemma, så då känns det bättre att lämna bort honom till någon som inte känner sig så ringrostig, som jag är och som har tid och resurser, vilket jag saknade här hemma. Jag ska få besked när jag kan köra över honom. Han ska enbart vara där i tio dagar för sedan ska jag klara mig själv, är jag övertygad om.
F-N! Jag har ju faktiskt ridit in en hel hög med hästar, men det var innan den stygga whiplash-skadan "drabbade" mig.
Men man kan ju få det att fungera ändå.

Den nya inhysningen brunstar fortfarande, pissar så fort unghästen kommer i närheten, han verkar å andra sidan ha tröttnat på hennes pissande, för han bara jagar undan henne hela tiden.
Men hon är jyste att hålla på med iaf.

Jaha och till veckan är det innevecka igen - Huga, tiden bara rinner iväg! Tycker att jag nyss vara nere på skolan ju.

Uschiamej, nu måste jag slita mig tillbaka till pluggandet igen!
Ha det så gott aå länge och passa på och njut av solens värmande strålar...puss och kramizar //Channa

Näsan i blöt

Ibland är man bara för mkt!
Varför kan inte jag bara lära mig när jag ska hålla tyst, eller bara vara tyst överhuvudtaget. Allt behöver inte sägas. JAg kan väl lära av min man...
Min man är expert på detta han säger aldrig något innan han har något bra att säga. Hmm, hur svårt kan det vara.

Bläh, kunde inte jag blivit tilldelad en hjärna som kopplar synapserna rätt istället för Sveriges största "blabber mouth! Hatar mig själv då munnen tar fart, hjärnan hinner inte med förrän alla orden ramlat ur i en kaskad. Kommer jag någonsin komma ur min självcentrering och sluta prata?

Det är för sorgligt, jag har jagat bort de flesta av mina fina vänner genom min egocentriska mun som endast vill framhäva mig själv i det mesta. Nu har jag fått nya vänner genom skolan e´flera stycken, och jag bara rasar in i min dåliga stil på en gång. VARFÖR har jag inte lärt av tidigare misstag eller är det min lott att stå ensam genom hela livet utan riktiga vänner?
Jag får bara tag i människor som uttnyttjar mig, de är de som stannar längst iaf, för annars är jag väl inte vatten värd.
Men NU när jag fått flera jättefinna vänner ska de se igenom mig de oxå och bara se det ruttna fula som jag gömmer mig bakom för att slippa blotta mig.

Jag hade en mkt klok väninna för många år sedan som sa då vi hade hängt ihop i 3 år. -"Vet du, jag har fortfarande inte lärt känna dig, du pratar om allt och inget men du visar aldrig någon vem du egentligen är? Vem är du ? Sök upp mig den dag du kan visa mig vem du egentligen är och då du är ärlig mot dig själv." Sedan försvann hon ur mitt liv... Är det så det är?

Vad är så farligt med att våga vara sårbar?
Vad är så farligt med att vara sämre än någon annan?
Vad är så farligt med att visa andra vem jag egentligen är?
Vad är så farligt med att ge andra ett förtroende att förvalta?

Jag hör hur andra pratar om gemensamma bekanta; de avslöjar för mkt om sig själva, de blottar sina problem, de vill bara ha medlidande osv.
Hur pratar de om mig då jag inte är i närheten?

Det är ju alltid jag som får jaga mina vänner, de ringer sällan eller aldrig.
Är min lott av vara vänlös?
//en förtvivlad Channa

Ny hyresgäst !

Så har det kommit en ny häst till gården(igår). Ett litet varmblodssto som är så gulligt.
Hon är åtta år och verkar väldigt skarp i huvudet. En liten dam som vet precis vad hon vill. Vill hon inte lyfta på sitt ben så gör hon inte det, vill hon smita så gör hon det om man inte vet hur man ska handskas med henne. Hon är en ängel så länge ledarskapet är tydligt. Hon har hunnit med en heldel redan här. Hon kickade omkull min unghäst vid introt trots att de fick stå inne hela förmiddagen i stallet för att bekanta sig med varandra innan vi släppte ut dem i hagen. Vi rev av henne skorna eftersom hon vägrade samarbeta då vi skulle skruva ur brodden. (Hovis fick komma ! och det var inte lätt på en Lördags eftermiddag.) På kvällen då jag tog in hästarna såg jag även att min unghäst i all bedrövelse hade trampat av sin ena framsko. Suck! Nu måste hovis komma igen.

Idag så var hästarna lugnare, utsläppet gick bra imorse och allting verkade lugnt. Islänningen fick gå själv eftersom den nya verkade lite vek på hans färg, men han var iaf nöjd. Då ägarna kom lyckades hon smita och sedan höll de på i 30 min för att få tag i henne. Jag fick slutligen rycka in och visa dem hur man fångar in en häst genom några tydliga ledarskapsövningar. Efter en liten stunds tvekande föll hon till föga och lät sig infångas. Man har respekt för henne eftersom hon är snabb i vändningarna och benen kommer från alla håll.

Slutledning!
Jag behöver bygga upp skyddsstängsel runt stallet så att inte hästarna kan smita upp på vägen om de kommer lös. Idag hade jag tur som kunde mota in henne i sommarhagen. Nästa gång kanske jag inte är hemma på gården eller så kommer någon av mina hästar lös.
Nåväl, nu ska vi inte måla F-N på väggen! Allting slutade bra. Talade om för dem att de behöver träna mkt på ledarskapet så att hon blir tryggare med dem.
Men hallå, de har ju inte haft henne så länge.

Hon är iaf världssöt! //Channa

What ever !

Ja, ännu en innevecka avklarad. Suck! Jag snackar alltid för mkt, så J-la störigt!
T.o.m. läraren visade sin irritation vid ett flertal tillfällen. Suck på mig! Jag går i bitar och blir så förbaskat ivrig när något intresserar mig så jag klarar inte att slå knut på mig själv.
Ibland kunde jag önska att man sydde ihop mina läppar innan jag skulle ner till inneveckan. SERIOUSLY!!
Jag skrev iaf och bad läraren om ursäkt för mitt odisciplinerade sätt. De andra i klassen hade tyckt att stämningen i klassrummet vid ett par tillfällen hade blivit kyligt, men att det var läraren som hade varit otrevlig och inte jag. Nåväl, jag är medveten om "my blabber mouth" så det måste tränas på att bli tystare. Hmm.. det finns ett ordspråk, hur lyder det nu igen, vänta jo så här: "Tala är silver, tiga är guld!" Men det måste ju jag ha missat helt, stortrutad som jag är!
//kramar Channa