måndag, april 02, 2007

Näsan i blöt

Ibland är man bara för mkt!
Varför kan inte jag bara lära mig när jag ska hålla tyst, eller bara vara tyst överhuvudtaget. Allt behöver inte sägas. JAg kan väl lära av min man...
Min man är expert på detta han säger aldrig något innan han har något bra att säga. Hmm, hur svårt kan det vara.

Bläh, kunde inte jag blivit tilldelad en hjärna som kopplar synapserna rätt istället för Sveriges största "blabber mouth! Hatar mig själv då munnen tar fart, hjärnan hinner inte med förrän alla orden ramlat ur i en kaskad. Kommer jag någonsin komma ur min självcentrering och sluta prata?

Det är för sorgligt, jag har jagat bort de flesta av mina fina vänner genom min egocentriska mun som endast vill framhäva mig själv i det mesta. Nu har jag fått nya vänner genom skolan e´flera stycken, och jag bara rasar in i min dåliga stil på en gång. VARFÖR har jag inte lärt av tidigare misstag eller är det min lott att stå ensam genom hela livet utan riktiga vänner?
Jag får bara tag i människor som uttnyttjar mig, de är de som stannar längst iaf, för annars är jag väl inte vatten värd.
Men NU när jag fått flera jättefinna vänner ska de se igenom mig de oxå och bara se det ruttna fula som jag gömmer mig bakom för att slippa blotta mig.

Jag hade en mkt klok väninna för många år sedan som sa då vi hade hängt ihop i 3 år. -"Vet du, jag har fortfarande inte lärt känna dig, du pratar om allt och inget men du visar aldrig någon vem du egentligen är? Vem är du ? Sök upp mig den dag du kan visa mig vem du egentligen är och då du är ärlig mot dig själv." Sedan försvann hon ur mitt liv... Är det så det är?

Vad är så farligt med att våga vara sårbar?
Vad är så farligt med att vara sämre än någon annan?
Vad är så farligt med att visa andra vem jag egentligen är?
Vad är så farligt med att ge andra ett förtroende att förvalta?

Jag hör hur andra pratar om gemensamma bekanta; de avslöjar för mkt om sig själva, de blottar sina problem, de vill bara ha medlidande osv.
Hur pratar de om mig då jag inte är i närheten?

Det är ju alltid jag som får jaga mina vänner, de ringer sällan eller aldrig.
Är min lott av vara vänlös?
//en förtvivlad Channa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar