Det som aldrig händer....

... som precis hände....
Ja, fast i fredags egentligen...
En vanlig arbetsdag efter två dagars facklig utbildning i Uppsala. Mobilen min ringer strax efter tio, i andra änden sitter en rektor, som undrar vad jag gör om dagarna.
(Jag) - Jo, tack jag arbetar. (rektor) - Ajdå, men det var ju värt ett försök. Varpå jag studsade till. (jag)-Vad menar du? (rektor)-Ja, jo, det är så att vi har haft en annons på en tjänst ute en tid, men upptäckte nu när det inte var några sökanden att tjänsten enbart utlysts internt, därför sitter vi lite panikartat och ringer upp alla vi tidigare har fått in CV från och nu var det så att din gamla handledare rekommenderat dig för denna tjänst. Vi vet ju att du redan har arbete, men jag läste häromdagen att  ni varslar. (jag) -Jo, för all del det stämmer. Vad är det för tjänst då? (rektor) -Det är ett långtidsvikariat på minst ett år, med möjlighet på mer och vi vill gärna ha dig, jag menar vi behöver dig. (jag) - När vill du jag ska börja? (rektor) Lite generat, - jo, på måndag redan, tror du det skulle gå? (jag) glädjetårarna rinner utmed kinderna - OJ! Så snart, eh, waow, Jo, men jag ska se vad jag kan göra. Kan jag höra av mig senare? (rektor) Jo, men hur snart då? (jag) ASAP, så fort jag talat med vederbörande chefer. Är ju lite att förhandla igenom med så kort varsel. (rektor) Jo, det är ju det. Rektorn ger mig sina kontaktnummer, jag noterar att hon ringt mig på sin lediga tid. Kan nås på hemtelefon.

Jag springer ut på parkeringen och tårarna sprutar, hjärtat hamrar i bröstet - jag vill hjula, hoppa och studsa av glädje. Mina kollegor tittar lite konstig på mig och flinar. Jag ringer min man, som ger mig ett stort GO, det är ju det här jag väntat på i två år... KÖÖÖR så det ryker... utan några som helst tvivel. Varpå glädjetårarna sprutar. In på repan igen där min chef storögt säger åt mig att självklart ska jag ta chansen, för hon ser ju hur lycklig jag är. OJOJOJ... vad mycket det blir att fixa.

På lunchen ringer jag min far och berättar. Då har jag precis varit i kontakt med fackklubben och kollat med dem om lite strategi och vad jag ska kräva i samma veva träffar jag på vår HR, som först säger att hon ite har tid för möte, men då jag berättar om vad det gäller, blir hon så glad så hon flyttar sitt möte med sin chef för min skull. 13:30 beseglas mitt öde den dagen och papper skrivs på.

Lunch kan jag inte få ner. Lever på glädjekicken och massor med kaffe.
Ett kort samtal till rektorn. Nu kör vi!!  Jabba dabba dooo.....

Bjuder de närmast sörjande på avskedstårta. Många kommer med sitt deltagande sedan jag skickat mig avskedsmail till alla avdelningar. Många kramar och dunkar i ryggen med tillhörande lyckönskningar. Många blir chockade, en del tycker jag varit taskig som inte sagt ngt tidigare, MEN jag visste ju inte heller ngt tidigare.

Omtumlad och chockad plockar jag ihop mina tillhörigheter. Folk kommer med lyckönskningar samt en del tror inte att det är sant utan tror att det är ett dåligt skämt.  Men när de ser hur lycklig jag är fattar de att det är på riktigt och lyckönskar mig.   OJOJOJ... jisses anåda... vad är det som händer!?

Sätter mig i bilen strax före fem och styr kosan till andra huset för lite avsked, väl i bilen igen kommer jag på att jag glömt att lämna in min huvudnyckel. Vänder åter tillbaka till min chef och återlämnar den. Träffar fler som lyckönskar mig och sedan hemåt.

Väl hemma på gårdsplan blir jag alldeles knäsvag och darrig. Tar med mig några påsar in och Peter ropar ner barnen så jag kan få berätta vad som hänt. Eleonore lyser upp när jag berättar att jag har slutat på mitt jobb. Hon drar snabbt slutsatsen att hon ska få börja åka buss, mörknar igen då jag säger att jag ska börja på ett nytt jobb på måndag, men ger av ett oförglömligt glädjetjut när jag berättar att det blir på hennes skola.

Nu har det tagit hela helgen att försöka landa i mitt snabba beslut.. 14 år på ett och samma företag och sedan sluta rätt upp å ner är rätt omtumlande.  Ett stort gigantiskt steg ut från tryggheten till något nytt och främmande. Oootroligt spännande!!!

Nu i skrivande stund - Söndag kväll, har mina nerver vaknat och tvivlet gör sig påmind. Men innerst inne vet jag - DET här fixar JAG galant!!!!

Full av förväntan möter jag en ny dag i ett nytt kapitel av mitt liv. Ett oskrivet blad....  =) //Channa

Oglagabana.... smurf..!

Vintern lyser med sin frånvaro. +5 till + 10 grader om dagarna och knappt någon minusgrad på nätterna. Det är faktiskt november nu så det borde ju vara åtminstone ett par dec med snö och minusgrader...det är åtminstone vad jag hade förväntat mig av november i alla fall. Men inte är jag den som klagar i alla fall,,, njuter som bara den. Med den här långa hösten hinner man få en hel del gjort på gården. =)

Dräneringen som vi lade ner genom hästhagarna har visat sig vara en mycket bra investering. Trekammarbrunnen likaså, även om den grävde djupa hål i våra fickor i år. Men det tror jag nog vi klarar av att hämta oss ifrån det ändå.

Mitt arbete funkar bra. Jag kör på med positiva affirmationer varje morgon, för att försöka lösa klumpen i magen. Men som gumman sa: det löser sig.. när hon sket i vasken. =)  

LCHF är den diet som utprovas nu för att göra några mirakel på min underbara kropp som bara envisas och tycks vilja bli mer... Nikotinet straffar sig nu i efterhand, men trots det är jag både nöjd och glad att jag lyckades sluta med de dumheterna i december 2010. JAA, jag är faktiskt riktigt stolt över den bedriften. =)
Dagliga lunchpromenader i rask takt  (4km / 33 min) men inte så fort att jag blir för svettig, bara varm. =)

Halloween har vi firat tillsammans med svägerskan d.y. uppe på Frösön. Riktigt skoj faktiskt och fantastiska kreationer blev det. =)

// Sleep tight.. with love, Channa

Tequila R.I.P 2/11 2011 22:30

Vår älskade 12 åriga schäferblandis Tequila miste livet i onsdags den 2/11-2011.

Vi fick åka in akut till Hudiksvalls djurklinik där de konstaterade att hennes mjälte brustit orsakad av en cysta stor som en tennisboll. Hennes buk blodfylldes inom en timme. Så otäckt. Jag trodde att hon förätit sig på hästskit, men då hon till slut inte vill annat än ligga och slemhinnorna blivit rejält bleka insåg jag att det var riktigt illa.

Rekordsnabbt fick vi tag i barnvakt (Tack Pappa) och sedan bar det av till djurkliniken. Tror nog inte jag kört bil så fort någon gång.
Då vi kom fram var det en kort liiiten veterinär som tog emot oss.
Snabbt gick vi igenom händelseförloppet medan vi vägde Tequila.

Hon fick helt sonika somna in där hon valt att ligga med sitt huvud mot mitt ben.
Ultraljudsundersökning visade på en rejäl tumör och veterinären sa att det inte var mkt att göra. Så vi, min man och jag fick en stund ensamma med Tequila för att säga adjö. Sedan lyfte vi ned henne på golvet där hon själv fick lägga sig tillrätta. Hon var så tappper och lugn, men hon darrade lätt av blodbristen och det syntes på henne att hon hade vansinnigt ont.

-Hejdå, älskade vän.

Tack för att du en gång valde oss och för den tid du delade med oss.

Vi kommer bevara dig i våra hjärtan, alla fina minnen. Underbaraste Tequila!

Sorgen är stor och våra barn tog det hårt. Du har ju alltid varit en del av vår familj och fanns ju hos oss innan barnen kom till världen.

Det är så tomt under mitt skrivbord nu, har ingenstans att borra in mina frusna fötter i en varm och härlig päls. Vem ska jag nu ta mina morgon- och eftermiddagspromenader med? Vem ska skydda mig i mörkret när jag ska gå ut till pållarna...? Jag saknar dig så vansinnigt mycket.

Lilltösa konstaterade i alla fall att Kajsa hade kommit för att hämta hem dig nu. I mitt hjärta vet jag att ni har återförenats, du och Kajsa.

Vila i frid, min älskade hund!

Tequila

* 1999-12-01

+ 2011-11-02

Vi älskar dig och saknar dig!

Livet leker...

Jomenserrusåatt...

Så har man äntligen börjat arbeta igen och det mesta flyter på. Inga större krångligheter med arbetsuppgifter utan jag har faktiskt börjat slappna av och komma tillrätta. Fantastiskt vad lite som behövs för att man ska må bra!

Tiden rusar men det är helt OK. Har börjat återknyta gamla kontakter och till livet självt.
Har tagit hjälp att skaffa mig ett förhållningssätt till det som varit så jag kan komma vidare, så nu får ni passa er för nu kommer jag att insupa livets härligheter och bara njuuuuta...

Om ett par dagar går jag på semester och då är det familjen som står i fokus. Ridning, badning, tältning och sommaräventyr står på schemat då. Längtar!

Familjen har utökats med två små kissemissar, Tofflan och Serafina. Flickorna är överförtjusta medan den vuxna delen av familjen ojjar sig för sömnlösa nätter pga vilda kissar, de är ju nattdjur =S. Men trots det håller vi tummarna att de inte springer upp på vägen där bilarna kör alldeles FÖR fort. =/

...simma lugnt..//Channa

En vecka tä´....

Veckorna rullar på i maklig takt.

Skolavslutningen var fin och vi hade tur med vädret, lite kylslaget men utan regn. Flickorna var så fina. Mamma hade tom gett sig på att fläta deras hår, med bra resultat. =)

Efter det traditionenliga firandet i kyrkan slöt vi upp på fika hos mormor och morfar och flickorna körde en egen uppvisning för oss med vi drack påtåren. =)

Efter det bar det iväg upp till Ljusdal för att inhandla en massa prylar till adsl och telefonkopplingarna som var tvungen att skarvas sedan vi flyttat på kontoret. Vi har varit utan fast telefoni mellan söndagkväll och onsdag.

Men nu äre fixat... tänk att de skulle va en kvinna te de åh... ;)

På jobbet går dagarna undan.. och snart går min kollega på semester, och då är jag själv *gulp*. Sååå mkt att lära, men förhoppningsvis går det bra. =)

Återbesöket med Martin visade sig att han inte behöver mer behandling... (puh) det viktiga nu är att hans högersida kommer i ordning och att sadeln blir fixad eller utbytt. =)

Däremot har han börjat gnaga på stolparna igen trots stoplskydden - jag blir GAALEN!!! så nu får han gå med munkorg... kan ju inte har lösspringande hästar över hela landet... får klura på en bättre lösning omgående. *dubbelsuck*

Ridningen för hans del funkar bra, men för min del inget vidare - jag kan inte komma överrens med syntetsadeln... trökigt... blääääh!! Den går inte att sitta i och det känns inte som jag har ngn kontroll på hästen (läs balansen) alls. =/ Jagar vidare efter sadeldoktorn.... =)

Ponnisarna är runda å goa trots att de bara får gå på gräset 2h/dygn sen fodras de med hö... Jag försöker rida E´s ponny åtminstone 1-2ggr/v för att den ska få gå i rätt form och få arbeta ordentligt. Är livrädd för fång... =/

E har verkligen utvecklats i sin ridning oxå så snart kanske mamma inte behöver rida hennes ponny så ofta längre...

I fredags var jag och min make på Eagles på Norrportens Arena i Sundsvall. DET var verkligen en lyckad afton trots spöregn... Vilken enastående konsert de bjöd på.

Summa å kardemumma... jag trivs åtminstone med mina arbetsuppgifter, min häst är en mixad häst/bäver, med betoning på bäver, vi fick äntligen uppleva en Live-koncert med våra favoritartister: Eagles och barnen har äntligen sommarlov... tjihoooo!!!

// over ´n out Channa

Knotar på...

Har hunnit med den sista grillfesten på dagis och så har man börjat arbeta igen, visserligen bara 50% till en början, men ändock.

Jag är faktiskt positivt överraskad och det ser verkligen ut som att den här nya tjänsten kommer passa mig som handen i handsken. Kanontrevlig chef/kollega som jag kommer jobba tätt ihop med framöver och som jag känner långt tillbaka i tiden. =)

Jag och flickorna har även varit å tittat på vår nya familjemedlem, Serafina, en gräddfärgad liten kissemiss, som kommer få flytta hem till oss under v30, då är hon 12v gammal. Barnen längtar så det knakar.

Martin har fått besöka en Equiterapeut som har behandlat honom med både shockwave, akupunktur och laser och samtidigt även dragit loss vänster bogblad och höger höft. Nu går han rakt och slutar vrida svansen till vänster vid ridning. Det visade sig oxå att sadeln är sned så den måste på omstoppning så nu är det beställt ner en sadelutprovare hit. =)

Måste köpa ny sadel och hoppas på att få byta in de jag har. =)

Här händer det grejor.

I söndags kväll kom min make på att han ville möblera om - observera - min make - kom med förslaget!!! Så vi flyttade äntligen ut vårt kontor till hallen och så fick vår stortjej ett eget rum, eller rättare sagt, båda våra flickor fick varsitt rum. Men vi hann inte riktigt klart den kvällen. Så hysch, hysch för barnen och bommade igen rummen. Skickade dem till skola respektive dagis på måndag morgon. Jag skyndade mig hem efter första arbetsdagen och färdigställde rummen. Gissa om flickorna blev förtjusta när de kom hem den kvällen!? =)

Då var vi minsann världens bästa föräldrar!!!

Åh, det var inga sura miner vid läggdags heller.... =)

Naturligtvis var ju även jag tvungen att prova shockwave behandlingen. Jag menar, jag kan ju inte vara sämre än hästen. Så i måndags fick min nacke och bröstrygg sig en omgång oxå, åh, jisses sickna grejor!!! En halvtimme efter behandling hade jag en makalös värk, eller snarare träningsvärk, men morgonen efter kändes det hur bra som helst. =)

Jag kör hårt med mina 45min raska promenader med hunden varje dag. på helgerna hinner jag med både morgon och kväll, nu sedan jag börjat arbeta blir det bara en omgång promenad på kvällen. Men det känns bra faktiskt. Jag fortsätter även med att laborera med fruktsmoothies varje morgon och provar olika blandningar. Favoriten är med mango, cantaloupe, persika och nektarin. Mumma!! =)

Imorgon är det skolavsluting vilket innebär en hel mysdag med barnen. Så himla underbart. =)

morsning! // Channa

En aktiv dag med solsken

Sol ute och sol i sinne...

Mysmorgon att vakna till viskande barn och solens strålar som letar sig in över fönsterblecket.

Kastar ett öga på klockan, som visar på strax efter sju... mmm...kan sträcka på sig litet, najs!

På med linne och piratbyxan, göra toalett och sedan leta fram hund, mp3 och kopplet... sedan hopp i skorna och ut på underbar morgonprommis... morgonstund har verkligen guld i mund.

Idag är Tequila motsträvig, jag tror hon har nog lite träningsvärk sedan gårdagens raska promenader. Men hon gaskade upp isg efter lite lockande och uppmuntrande ord.

Efter 40 min friska steg i solen var det pållarnas tur att få sin morgonstund. Hö och nytt vatten till alla... slit å släp med måååånga metrar slang men inte tillräckligt lång... 160 liter fick bäras i omgångar med hink de sista 40 metrarna - kanske på tiden att köpa lite mera slang?!

Frukost - härlig fruktsmoothie på jordgubb, hallon, mango, banan, björnbär, cashewnötter och lite turkisk yoghurt. Mums!!

En liten stund i solen, sedan tog jag tag i städningen... köket skurades och rensades ur. Sedan sopades, dammsögs och skurades alla golv på nedervåningen för att radera ut alla lertassar som präglat golvet sedan förra veckans grävning. =) Härligt när det doftar rent i huset.

Mockning av hagar och det gick med en rasande fart eftersom jag hade hjälp av min gode vän K.

Pusta ut en liiiten stund i min knökfulla soffa... =) medan lunchen intogs i form av äggmacka och en kopp persikote... =)

Sedan fick tvätten sig en hopvikning, alla sju laddningarna, som intagit vår soffa, så nu äntligen har jag återerövrat soffan igen och tvätten har snällt fått infinna sig att härbärgera ett å annat skåp eller låda en våning upp. *klappar mig själv på axeln*

Skålade med min make om taget beslut som vi båda tror på i positiv bemärkelse.

Nu är det natti natt // ciao ciao Channa

Härliga sommardagar....

Så var juni här... oj oj...

Förra veckan kom äntligen grävaren så vi fick vår trekammarbrunn på plats, dessutom så lade vi ner 40 m dräneringsslang nere i hästhagen - så nu hoppas jag vi slipper den värsta geggan i höst.

I måndagsmorse blev jag uppringd av min arbetsgivare som bjöd in på möte på onsdag, för att informera om en ny tjänst som tillkommit och som de vill erbjuda mig. Iiiiiih.....

Min värld rasade nästan samman där... tårarna forsade... men den här gången var det pga känslor som jag inte klarade av att sortera och tillika hantera... omvälvande!

På em då äntligen tårarna slutat välla fram och min dotter kommit hem med bussen, tog vi oss en liten ridtur, som tyvärr slutade med en halt häst. =( Troligen pga av en sträckning eller vrickning. Verkar sitta uppe i bogen iaf.

Martin har ju gått bra länge nu...(typiskt nog), så nu står han på vila i delvis gräshage omväxlande paddock, för att inte bli för tjock..

Jag hjälper till med ponnierna på gården och har börjat promenera ordentligt med hunden varje dag, för att inte bli FÖR tjock jag med. Jag kanske tom kan tappa ett helt gäng med överflödiga kilon som smugit sig på under vintern. =)

I Tisdags var det konsert på stortjejens skola på kvällen, men de fick lov att avbryta pga ett riktigt ruskigt åskväder - med blixt och dunder. Men det blev mysigt iaf eftersom vi förflyttades in till respektive klassrum och fikade vår medhavda fikakorg där. Jag passade på att tacka min OBW tränare för hennes inspirerande brev som hjälp mig att komma på fötter.

Spänd av förväntan mixat med ångest, att gå tillbaka till en arbetsplats, där jag under en lång period mått dåligt, blev det nästan stopp på parkeringen. Fick sitta i bilen en lååång stund innan jag kunde förmå mig att gå in genom entrén. När jag väl kom in och fick en kram av goa receptionisten höll jag på att bryta ut i tårar, men bet ihop. Gick raka vägen upp till klubbkontoret och fick ett varmt välkomnande där oxå, men då kom det lite tårar.

Mötet tog plats och HR informerade om den nya tjänsten och desto mer hon pratade om tjänsten övergick hon i sitt ordval till att benämna mig i tjänsten och vilka förväntningar hon och företaget hade på mig och vad jag skulle kunna utföra i den positionen. Hon var verkligen helt lyrisk i sitt berättande och jag en något avvaktande lyssnare...

Tjänsten lät som figursydd för just mig. Den är rörlig, utmanande, kräver självdisciplin och är mkt omväxlande. M.a.o. PERFEKT! Dessutom fick jag min semester beviljad på stående fot samt får behålla mina löneförmåner från den andra tjänsten. =) OCH med mkt bättre arbetstider 7-16, JIPPIE!!!

HR ville ha svar så fort som möjligt, men det räckte om jag gav svar på tisdag nästa vecka.

Jag försäkrade mig om att jag skulle få hjälp med kurator för att komma tillbaka till mig själv igen efter den långa sjukskrivningen, och det skulle jag få.

HR ville dessutom ha en plan på hur min återgång i arbete ska se ut så hon kan presentera detta för FK på ett bra sätt. Så det bestämdes ett nytt möte på tisdag.

Så här i efterdyningarna av denna omvälvande dag...så känns det helt rätt att gå tillbaka till min arbetsplats just för att få en ärlig revansch att hitta tillbaka till mig själv och få tillbaka självförtroendet och min självkänsla. Visst har ftg behandlat mig illa men de har visat att de faktiskt har mkt dålig samvete för det. Det får räcka!

Det enda jag vill är att få arbeta med något jag tycker om och trivs med, sen spelar det ingen roll vad arbetsuppgifterna består i, det viktiga är att jag trivs med mig själv och mina kollegor. =)

Agendan nu är att komma tillbaka så fort som möjligt utan att hasta för fort. För det kostar alldeles för mkt att bara gå hemma och strosa, även om man får mkt gjort hemma.

Må väl!! // Channa

Ännu en dag....

Sommarvärmen har hittat hit.... men vindarna är fortfarande kylslagna.

Har börjat hitta mer balans i min tillvaro nu, men är fortfarande fruktansvärt trött hela tiden. Sover inte bra på nätterna och känner mig som en zombie på dagarna.

Smärtpikarna är färre men det molandet är fortfarande kvar.

Aggresiviteten har lagt sig, men oj, oj, stressa mig inte... ;)

Tur att jag har saker hemma att hålla mig sysselsatt med, annars hade jag nog varit galen vid det här laget. Här hemma kan man ju alltid ta en paus och vila, när kroppen säger ifrån. Ja, ja, Jag försöker varva ner... det blir i sinom tid... kan inte stressa mig lugnare.

Barnen uppskattar åtminstone att jag är hemma, men de tycker nog jag är en trist mamma som inte orkar hitta på en massa aktiviteter hela tiden, för det verkar som det är något självklart en mamma ska göra - åtminstone enligt den äldre generationen. Nåväl, jag tror inte mina barn tar skada av att jag inte orkar aktivera dem. Jag tycker faktiskt att de klarar av den uppgiften ganska bra själva. =)

Nu har vi äntligen fått hit grävaren som har hjälpt oss att få trekammarbrunnen på plats... typiskt nog skulle det krångla så det blev MYCKET dyrare för oss i slutänden... NU biter man naglarna och hoppas att pengarna ska räcka...annars får det bli en semester på hemmaplan i år.

Hagarna är urmockade och vi har börjat beta in våra hästar. Gräset ser riktigt grönt ut på andra sidan, faktiskt. ;)

Vårvindarna är mycket friska i år... de tar i så man tror man ska tippa i kull ibland, det är nackdelen med att bo så öppet som vi gör, men vi är åtminstone fria från de flesta flygfän i alla fall. =)

Tjolahopp tjolahej, det var allt från mej. // kram Channa

Vill inte vara i mina kläder nu....

Sjukskriven pga arbetsskada....?? Just nu får jag gå på piller som ska göra smärtsignalerna långsammare så min kropp klarar av att hantera dem - samtidigt gör denna medicin att jag inte har någon som helst toleransnivå eller tålamod - vilket genererar aggresivt beteende mot allt och alla i min omgivning. För mig leder detta till ännu mera frustration och sorg.

Jag tror aldrig någonsin att jag har känt mig så trött och slutkörd om dagarna som jag känner mig nu, utan att jag har gjort något.

Detta är helt emot min natur, som normalt är hyperaktiv och klarar av att hålla massor av bollar i luften. Idag är jag lycklig om jag klarar av att göra en enda sak utan att det slutar med svordomar och aggressiva yttringar. Så banala saker som att bära ut soporna eller ta en promenad med hunden eller bara fodra hästarna.

VAD HAR HÄNT???

Min familj känner inte igen mig.

Mina föräldrar känner inte igen mig.

Mina vänner tycker nog att jag är ovanligt snarstucken.

JAG känner inte alls igen mig själv och blir mer och mer rädd för varje dag - varthän detta ska sluta....

Rädslan är så stor och omfattande och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den heller.

Kommer jag förlora förmågan att lita på någon igen?

Kommer jag förlora min familj?

Kommer jag förlora kärleken i mitt liv?

Kommer jag förlora allt det jag byggt upp i mitt liv?

Kommer jag förlora alla mina vänner?

Kommer jag förlora tilliten till mig själv och min egen kompetens?

...

Listan kan göras mkt längre än så.

Vem ska jag kunna prata med om sånt här? Eller är det här frågor som är en del av livet som jag ska hantera på egen hand?

Jag känner mig ibland som ett litet barn som har gått så totalt vilse bland allting, nu snurrar det sunda förnuftet omkring mig precis utom räckhåll. Vissa dagar är det t.o.m svårt att veta vad som är uppåt eller nedåt på en banan.

Jag önskar alla en glad Valborg.. // Channa

Dessa dagar går jag mest bara runt i en bubbla och grubblar, där mina barn ibland lyckas rycka ur mig en stund innan jag återigen återgår till min bubbla av grubbel. Magont och oro hör till vardagen med ett och annat raseriutbrott där jag inte ens kan förstå vad som triggat igång det.

Det känns allvarligt som att någon har fängslat mig i en kropp som lever sitt eget liv där jag inte har mkt att säga till om...väldigt obehagligt. Det spelar ingen roll hur mkt jag slår på väggarna och skriker så kommer ingen till min undsättning... jag är själv i min inre strid.

Min tanke går till ett gammalt indianskt ordspråk: "Inom varje människa bor två stridande vargar, den ene representerar det onda och den andra representerar det goda inom oss. Vilken av vargarna, som vinner striden, beror på vilken du väljer, att mata av dem."

Frågan är vem av dessa vargar när jag med mitt konstiga beteende...?

Jag utgår ifrån ståndpunkten att alltid försöka se det positiva i allt som sker, men just nu är det riktigt svårt när det känns som att hela världen arbetar mot mig istället för med mig. =(

Så jaa, jag är så in i vassens trött just nu, så obegripligt trött...jag hoppas bara att mina vänner har lite översyn med att jag stänger allt och alla ute just nu...för jag orkar ärligt talat inte med att vara social nu. =/

Huvudet fullt !

Sova, vad ska det va bra för? Man sover ju bort en tredjedel av sitt liv ju...

Jag har av någon outgrundlig anledning inte kunnat komma till ro och fått sova de senaste tre nätterna, korta intervaller har jag slumrat, men inte riktigt sovit mig utvilad. Känns som huvudet snart ska sprängas, för det snurrar så mkt konstiga, lustiga och kluriga tankar i huvudet på mig hela tiden, men jag är för trött för att orka samla ihop dem och reda ut dem.

Tröttheten gör en seg och man bara orkar inte göra det där lilla extra...utan man bara trampar på i helst redan invanda och upptrampade spår. Tramp, tramp, tramp...

Var in till arbetsgivaren idag och efterfrågade en förebyggande rehabiliterings utredning innan jag rasar ihop helt, men det går tydligen inte utan medicinskt underlag, mao sjukskrivning på minst tre månader... =( vill inte!!!

JAG vill hitta en lösning - inte skapa fler problem...

Så nu ska jag vända mig till läkaren och se vad han säger om det svaret och vad man ska göra, och under tiden jag väntar på den tiden går jag nog förbi huvudskyddsombudet för att kolla upp vilka arbetsmiljölagar och regler som gäller i min situation...

Med det beslutet fattat hoppas jag att tankarna ska stilla sig - men rusar istadigt vidare och bildar ett summelsurr av kaos.

Nä , för trött för att reda ut nå mera tankar, imorrn blire en träff med sjukgymnasten igen innan ytterligare ett arbetspass.

// ciao ciao Channa

Ett dilemma....

Vad ska jag ta mig till? frågar jag mig dagligen...

Jag har gått till ett arbete i tolv års tid, som jag de senaste åren upptäckt inte utvecklar mig längre samt inte är bra för min whiplashskada eftersom det innebär en för hög grad av statiskt arbete.

Jag är färdigutbildad lärare sedan ett år tillbaka, men några tjänster på tillsvidare finns inte i dagsläget, endast springvick och kortare vikarietjänster på partiell tid.

Kroppen skriker - NEJ, utsätt mig inte för nåt mera och sinnet blir allt mer dystert. Jag trivs utomordentligt med kollegorna och jag gör ett bra arbete.

Vad kan jag göra? Jag vill inte och jag är rädd för att bli sjukskriven under en längre period, men kroppen klarar inte mycket mera.

Är det vettigt av mig att ställa mig till arbetsmarknadens förfogande i väntan på en lärartjänst? Att säga upp mig själv känns inte vettigt, men om det blir neddragningar igen, är det klokt av mig att ställa min plats till företagets förfogande och gå då? De kan ju ändå inte erbjuda mig en passande tjänst.

Vad jag vill? Jo, jag skulle verkligen vilja läsa vidare inom matematiken så jag får kompetens även för Gymnasium. Men hur ska jag kunna göra det när jag inte kan ta mer studielån?

Så vad ska jag ta mig till....? *grubblar vidare* //Channa

Snöiga dagar

Den här vintern spåddes att bli den längsta, kallaste och snörikaste vintern på över tusen år. Då kan jag lugnt säga att så här långt in på denna vintersäsong har de nog haft rätt, för snö har vi fått i mängder, det har tom snöat då det varit under minus 20 grader. Vi har haft riktigt rekordkallt redan i november med minusgrader under 30 vissa dagar och hela december oxå. Efter nyår lättade åtminstone kylan på sig något, men då har det snöat minst en halv dm vartannat dygn. Snödjupet tror jag ligger på nästan 1,5m här nu, snövallarna är hiskeliga på vägarna.

Vi lyckades åtminstone köra ut två hösilagebalar med vår suv och släp strax innan jul, men vi fick lov att skotta oss fram för att kunna vända och ta sats att komma ut igen. Idag skulle vi försöka igen, men för säkerhetskull lämnade vi vagnen och tänkte köra med bara suven en vända för att göra spår att köra i, men det har ju kommit minst en halvmeter snö sedan sist, så tro det eller ej, men vi körde fast och fick skotta oss fram. Då körde vi dessutom med 4 hjulsdriften i. Hmpf... så mkt för att äga en Suv, så mkt terrängbil var det. =S

Den här veckan har jag varit hemma pga för mkt statiskt arbete vilket inte är bra för min skada i nacken. För mig har det inneburit mkt ryggläge med värme tillskottsvärme växlande med spikmatta för att stävja smärttopparna. Därimellan har jag försökt att aktivera min kropp för att få igång cirkulationen i musklerna, för att inflammationen ska slussas bort. Vilket har hjälp en hel del. Det har blivit ridning och skidåkning, kanske inte så mkt som jag velat då nästan varje rörelse är en pärs, men det är bara att bita ihop för jag vet att jag blir bättre av det.

Till veckan har jag tagit ut komp på måndagen eftersom skolan är stängd, men på tisdag ska jag tillbaka i selen igen och hoppas att smärtan har släppt lite mer till dess.

Under veckan har tempen pendlat mellan minus 12 och minus 5 grader och man har kunnat njuta av en snörikvinter, men i morse var det minus 25 igen. Nu håller jag tummarna att det ska vara mildare imorgon så jag och min dotter kan ge oss ut på en ridtur igen med pållarna samt åka skidor på em med resten av familjen. Jag ser verkligen fram emot det...// Ha det...Channa

Nytt år och nya utmaningar

Julen rusade förbi. Firade hos svärmor i byn som isade igen...-36 grader då vi kom upp...nice!

Så vi satt mest inne under helgen, på annandagen då vi skulle resa hem var det bara -12grader.

Fick rapport hemifrån på julaftonen att vattnet frusit i huset och självklart i stallet - Lycka!!

Pappa gjorde ett tappert försök att tina, men lyckades inte...så vi stod i valet och kvalet om vi skulle fara hem redan på Juldagen...men så blev det inte.

Nyår firades på hemmaplan på Flycktas, med mina föräldrar. Mina bröder låg (som vanligt) i magsjuka, stackarna. Det är tredje året i rad för dem. Stackare!

Men vi hade iaf en mkt trevlig afton med god mat och roligt spel. Så det kan låta!

Mellandagarna jobbades det på beordrad övertid, jag hade legat redan två dagar före jul pga av smärtor, men det gavs inget undantag för det. Så veckan mellan nyår och trettonhelgen vart jag dålig så jag legat hemma. Typiskt.

Efter fyra veckor med grym kyla där tempen pendlat mellan -15 och -34 grader började man misströsta rejält, ska det bli ännu en iskall vinter? Men nu efter nyår har vi haft humant väder där tempen faktiskt pendlat mellan -3 och -12 grader.

Äntligen har jag och min dotter kunnat ge oss ut och rida igen. Hennes ponny behöver verkligen det, som stått på fri tillgång under jul och nyår utan motion. Men nu så är vi igång igen.

Martin är riktigt på tårna och känns helt underbar. Hoppas det håller i sig nu både vädret och hans fräschör. =)

Priser på foder och annat steg i höstas och jag har dragit mig för att behöva höja hyran, men nu insåg jag att det inte går längre. Talade om för hyresgästen att det blev höjning from nästa månad varpå hon protesterade, vilket ledde till att jag sade upp henne av den enkla anledningen att jag inte kan bedriva välgörenhet.

Hon har under hösten vintern förbrukat mer strö till sin häst än vad jag förbrukar till mina tre, trots tillsägningar att det inte ingår så mkt och hennes häst äter mer än dubbelt så mkt som min stora häst. Vid tillsägningar blir det alltid mothugg och konstiga bortförklaringar. Hon är endast här en av tre helger per månad och ofta bortrest tre till fem dagar, men betalar inte extra för mockning. Ifrågasätter om hennes häst får tillräckligt med hö eller vatten, trots att vi fodrar på för tre hästar till hennes och är mkt noga med vatten - dock lämnar vi inte ute vattenhinken då det är under minus 25 grader eftersom vattnet fryser sönder hinkarna. Hennes häst är så enormt upppassad att jag snart inte hinner med mina egna, vilket inte känns rätt - ändå är det jag som mår skit!!! Att jag aldrig kan lära mig att säga ifrån!!!

Hur kommer det sig?? Varför sätter jag mig alltid i den här sitsen?

JAG måste lära mig att våga lita mer på mig själv...Hur svårt ska det egentligen vara??

Jag KAN, jag VILL och jag SKA...krypa upp ur den underlägesposition som jag valt att sätta mig i, nu får det tammetusan vara NOG!!! Sådeså....

//God fortsättning, Channa