Ömmande tår, kantstött och krokig !

Jaha, nu har man gjort det igen. Ja, de signalerna får man av omgivningen iaf. Jag måste ha världens största fötter på denna jord, för på sista tiden har jag blivit expert på att klampa i klaveret eller på andras alldeles för ömma tår. Suck! Undrar hur länge det ska dröja innan mina klumpefötter ska minska i storlek, eller kommer de fortsätta att svälla... =0|
Jag säger fel saker till folk, är på tok för ärlig och alldeles för snäll. Sedan säger det "Vrooom" och allt är förbi..Jag står kvar överkörd och fattar inte vad som har hänt!?
Nu har jag lyckats få en skomöntör att bli sinnig på mig, bara genom att inte använda honom ett par gånger för att han varit för upptagen - samt att veterinär rått mig till annan, men det vill man ju inte säga till sin kära skomontör, eftersom man är förtvivlad att det inte är bra. Jag har till o med försökt tala om vad jag tyckt varit fel, men någon åtgärd har inte blivit gjord, och då man sedan bli tillsagd av veterinären att det ser hemskt fel ut och rådet att byta..så provar man det och resultat blev att min pålle fick bättre fötter. MEN den andra skomontören blir sur på mig! Jag som tom med gav honom en ärlig chans att förbättra sitt arbete, nu är HAN sur på mig.

Livet är inte rättvist. Nu vet jag inte vart jag ska vända mig längre. Den nya skomontören får inte fast skorna riktigt så de bara trillar av..ajajajajaj vilket huvudbry. Vad ska jag ta mig till?

Självkänslan är åter i botten...Hur jag än vrider och vänder mig så är rumpan bak! Jag är så trött på att känna mig så här... Känner mig som en vindpinad fjällbjörk - krokig sned och vind och alldeles, alldeles ensam... snyft! =0(

Min unghäst har ont i ett bakben, nu måste jag hitta en veterinär och en skomontör...suck!

Jag har iaf hittat en ny dressyrsadel som är på väg, så det är väl därför pållen går sönder lagom till att jag fått hem den. Hmm, kan det inte bara bli mirakel bra någon gång...
Sov gott!!!