Höga krav!

Då var nästan första VFU veckan över.
Jag har kört stenhårt med egna lektioner och jag har överlevt - visst är det fantastiskt. Jag har kommit underfund om att det kanske är så att jag har alldeles på tok för höga krav på att allt ska vara prickfritt - från min sida sett. Lilla minsta miss och jag sänker mig totalt. Kanske man ska sänka ribban lite.
Visst eleverna stojar och stimmar, men det gör de även för min LLU:are - och hon är ju erfaren - såå varför grämer jag mig så då?

Jag kan inte fatta att jag har blivit sådan här! Förr brydde jag mig inte om jag gjorde fel utan tog livet mer med en klackspark, varför ska allt plötsligt vara så förb.. pretantiöst nu helt plötsligt?
JAg ber i stort sett hela världen om ursäkt för min existens hela tiden - JAG måste börja våga ta för mig av vad livet har att erbjuda - jag kan helt enkelt inte fortsätta gräva ner mig i misstagen jag gör för då springer livet ifrån mig.

Hmm! PEPTALK! Ryck upp dig ! Du kan ! Du duger! Du är bra som du är! Hmm...
Nu prövar jag igen men den här gången ska jag säga det till mig själv!
PEPTALK! Ryck upp mig! Jag kan! Jag duger! Jag är bra som jag är! Vad duktig jag är! *)

På de lektioner jag har haft har jag undervisat eleverna om lyrik, som ligger mig själv varmt om hjärtat. Feedbacken jag fick av min LLU:are var att jag förklarade bra och tydligt, jag fick med eleverna och de tyckte att det var roligt. Nu i efterhand känns det faktiskt skönt - klumpen i min mage har försvunnit och allt känns bättre. Jag vågar! Visst tappade jag iväg klassen ibland men jag lyckades få tillbaka deras uppmärksamhet igen och det kändes bra - ett stort stöd var oxå att min LLU:are fanns till hands. Hon är helt fantastisk.
Hon ställer upp och är engagerad i min utbildning och intresserad av vad jag har att säga. Hon ger kanonbra feedback och bra konstruktiv kritik. Jag är verkligen helnöjd att jag har blivit tilldelad henne. Hon ska vara min LLU:are under hela min utbildning- kan det bli bättre.

Nåväl, nu har jag en massa böcker att läsa inför boksamtalen jag ska ha om två veckor med tre grupper i klassen. Det ska bli mkt intressant.

Jag börjar bli övertygad om att allt handlar om att ha rätt attityd och inställning till livet - jag har gått runt och varit rädd alldeles för länge - nu är det dags att ta revansch.

Då
Jag var rädd för vad andra skulle säga.
Jag var rädd för vad andra skulle tycka.
Jag var rädd för vad andra skulle tänka.
Jag var rädd för att göra allt fel.
Jag var rädd för att inte passa in.
Jag var rädd för att trampa någon på tårna.
Men jag var inte rädd för att förlora mig själv...
Nu
Jag behöver inte bry mig vad andra säger
Jag behöver inte bry mig vad andra tycker
Jag behöver inte bry mig vad andra tänker
Jag behöver inte bry mig om att göra fel.
Jag behöver inte bry mig om att passa in.
Jag behöver inte smyga runt andras fötter.
Men jag behöver ta tillbaka mig själv, för jag är unik...

"Det är mänskligt att fela - och det är gudomligt att förlåta !"

Ha det så bra så länge'n / kramizar Channa