Nu har jag hittat en klinik i Bergsåker som kan kolla höga hältor. Men de hade ingen tid förrän den 20 juni. Suck! De tyckte att det lät som om han hade pålagringar, men det var svårt att säga på telefon, men de trodde inte att det kunde vara patella upphakning, suck! Jag med min otur! Ska det bli tredje gången gillt?
Han ramlade ju som treåring på betet och gick knackigt ett par veckor men repade sig och har gått bra men förra året hade jag ut min lokala veterinär som kollade honom och hon kunde inget se utan tyckte att vi skulle fortsätta med träningen som vanligt och se om det blev mer påtagligt då.
För två månaders sedan gick han kull i hagen när den nya hästen kom, men han har inte visat någon hälta annat än att han iblan går lite knepigt. Däremot har han börjat tjafsa mer och mer med benet när man ska kratsa ur hoven eller då hovis är här och ska verka den hoven. Så något tok tycks det ju vara. Hmm...
Jag hoppas innerligt att det inte är så allvarligt. Veterinären jag talade med lät inte så hoppfull, i värsta fall blir jag tvungen att fara ner till Ultuna i Uppsala på scintografi om hältan sitter högre upp än bakknäet. Suck!
Jag orkar inte gå igenom en till förlust av häst, det börjar bli en följetong nu, och den här är ju endast fem år. Känns för jävligt rent ut sagt. Dessutom är det min egen uppfödning så det skulle kännas ännu hårdare om det var något allvarligt fel, han är ju som min bebis.
Mina kamrater säger åt mig att inte måla fan på väggen, men detta är tredje hästen inom loppet av sex år som jag i värsta fall måste ta bort och det känns grymt.
Jag vet åtminstone att det inte beror på att jag har tränat dem fel, eftersom den här inte har belastats med ryttare fullt ut ännu.
Nåväl, vi får se hur det går den 20:e om loppet är kört eller om det går att reparera.
Jag som precis har köpt en ny sadel - det var samma med mamman till denna. Jag hade precis köpt en ny dressyrsadel, men jag fick aldrig sitta i den eftersom jag tog bort henne fem månader senare.
uschiamej...
Så var det skolarbetet som ska göras oxå. har hela VFU rapporten att skriva, plus att jag ska göra tre intervjuer - känns inte precis som man är inspirerad till det.
Men samtidigt har man det ju inte så jävligt om jag tänker på en kurskamrat som har en sjuk mor att oroa sig för, hon har det långt värre än jag. Jag hoppas innerligt att hon håller ut och fortsätter studierna med oss.
//Channa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar