HUR SKA JAG PRIORITERA?

Det sägs att det är nyttigt att varje dag äta ett äpple
och en banan för kalcium.
Man ska också äta en apelsin för C-vitamin!
Och det är ett måste att dricka en kopp grönt te
(utan socker för att undvika diabetes)
för att minska kolesterol i kroppen!

Man måste också dricka 2 liter vatten varje dag
(och sen kissa lika mycket,
vilket fördubblar tiden man hittills tillbringat på toa).

Man måste också dricka ett glas yoghurt varje dag
för att få de bra bakterierna i magen,
som ingen vet vad de exakt är.
Men du MÅSTE ha minst en miljon sådana i magen
annars är det illa!

Du ska också ta ett glas rött vin för att undvika hjärtinfarkt.
Och så ett glas vitt vin för att skydda ditt nervsystem!
Och ett glas öl (jag minns dock inte varför det var nyttigt!).
Men om du tar dessa tre samtidigt kan du få stroke,
fast det gör inte så mycket, för du kommer inte ens märka det.

Man ska också äta nötter och bönor/ärter varje dag.
En hel massa nötter/bönor/ärter.
Du ska äta 4 till 6 måltider per dag, lätta måltider,
men glöm inte att du ska tugga varje tugga minst 36 gånger.
Bara till det, behövs det 5 timmar!

Och så en sak till:
Efter varje måltid ska du borsta tänderna.
Dvs. borsta dina tänder efter äpplet, yoghurten,
bananen, nötterna/bönorna.
Detta ska du göra så länge du har tänder,
och glöm inte tandtråden, tandköttsmassagen och munvattnet.
När du ändå håller på med detta, kan du ju städa badrummet,
kanske installera CD-spelare eller TV där inne.
För med tanke på allt vattendrickande och tandborstande
lär du tillbringa en hel del tid i badrummet.

Man måste också sova minst 8 timmar per dag
och jobba 8 timmar per dag,
plus de 5 timmarna som behövs för att äta, det blir 21 timmar.
Det ger 3 timmar kvar, under förutsättning att det inte är
trafikstockning när du åker till och från jobbet.
Enligt statistiken tittar folk på TV 3 timmar per dag.

Det funkar inte längre eftersom man måste ta en promenad
varje dag i minst en halv timme.
(Ett råd: efter 15 minuters promenad vänd tillbaka,
i annat fall tar din promenad en hel timme).
Du måste också hinna med att träffa dina vänner,
för de är som växter och måste tas hand om dagligen.

Bland allt annat måste du också hålla dig informerad.
Dvs. läsa minst två dags- och några kvällstidningar,
för att kunna ha en kritisk inställning i livet.
Du ska också ha sex varje dag,
men utan att det ska bli rutinmässigt.
Dvs. du ska vara innovativ, kreativ
och varje gång på nytt förföra din partner.
För detta krävs ju tid.
Och då har vi inte ens nämnt tantriskt sex.

Du ska också hinna med din familj,
hinna moppa golv, diska, tvätta,
för att inte tala om allt du måste göra
om du har barn eller husdjur.

När man räknar ihop allt detta ovan
behövs det minst 29 timmar (på ett dygn).
Den enda lösningen är att göra flera saker samtidigt!

Lösning:
Duscha med kallt vatten
och håll munnen öppen så får du dina 2 liter vatten per dag.
Medan du lämnar badrummet med tandborsten i munnen
kan du samtidigt ha sex med din partner,
som i sin tur tittar på TV och läser tidningar
medan du torkar golv.

Och då har du fortfarande en hand ledig,
med vilken du kan ringa till dina vänner och släktingar.
Drick vin efter det (du kommer behöva det).
*suck* *stön*

Sen om du skulle få 2 minuter över,
skicka denna påminnelse vidare till dina vänner
(som man ska vårda dagligen),
medan du äter äpplet, som är som sagt väldigt nyttigt.

Dags för mig att sluta nu, för mellan äpplet, yoghurten, ölen,
den första litern vatten och min tredje måltid idag
(inkl. nötter/bönor/ärter).
Vet jag inte längre vad jag borde göra,
men jag vet att jag måste gå på toa NU.
Jag lär spara några minuter om jag borstar tänderna samtidigt!

//Channa

Härlig kick!

Extra tidig morgon idag eftersom jag skulle på utvecklingssamtal om min 6-åring.

Vattnet hade frusit till ute i hagarna - så jag började med att kånka ut varmvatten till hagarna halv sex på morgonen. Sedan skulle hästarna ut. Samtidigt satt mina döttrar vid frukostbordet och åt sin frukost halvsovande.

Vi kom iväg i god tid imorse. Mina föräldrar sov då jag kom kl 7 för att överlämna minstingen för passning - så hon fick krypa ner och sova en liten stund till med dem.

Samtalet om 6-åringen gick mycket bra - bara superlativ och lovord. Hon är kvick i huvudet och älskar utmaningar och är nyfiken att lära nya saker. Dessutom fick hon ett stort plus för kamratskap. Sådant värmer att höra för en mor.

Sedan var det att åka hem och försöka koncentrera sig på studierna. Men, men.. då jag kom hem blev det annat som var mer lockande..suck! Vissa dagar är man bara för hopplös.

Strax före ett for jag ner till Bergåkra gård för att rida. Jag hade försökt under gårdagskvällen att ändra till en tid på förmiddagen. Men det visade sig att hennes sms aldrig nådde fram till min mobil. det gick i alla fall superbra.
Jag red återigen Loureado (Pre hingst). Då jag gjorde iordning honom berättade Sigrid att hon hade hittat en ny häst åt mig. Ett svenskt halvblod, 5 år, 165 cm, urtrevlig att rida och som hon trodde jag kunde komma ut på tävlingsbanan med redan till våren. Yikes!!! Hmmm...Allt lät jättebra men, MEN ett halvblod... Jag har ju inte direkt ngn tur med den rasen!! Men det var bara för mig att hojta till om jag ville ha den visad .. Ägarna hade gått ner i pris dessutom...Hmm.. Han var brun, hade stjärn och två vita bakkotor och skulle få en mkt fin hals trodde hon... Hmm lockande...

Loureado gick kanon idag - känns som att jag hittar nya knappar varje gång jag rider honom. Idag satt tom Sigrid upp själv för hon ville visa hur mycket man faktiskt vågar ta i tyglarna, jag är lite för försiktig ännu.
Men då jag satt upp efter henne var han som förvandlad - helmysig och väldigt framåt. Känns som utvecklingen går framåt iaf. Man får sådana härliga kickar !!!

På hemvägen plockade jag upp flickorna hos min far och mor. Minstingen sov då jag kom och då jag väckte henne klagade hon på magont. Vi fikade lite chokladpudding innan vi for hem. Jag delade med minstingen - misstag - Då vi kom hem så spydde minstingen rejält - hon hade varit ovanligt grinig och hängig under dagen. SUCK!! Hoppas verkligen att jag klarar mig från magsjuka - finns inget värre!! Ringde och förvarnade mina föräldrar, så de kunde proppa i sig vitpepparkorn och en rejäl whiskey.

Lagade middag men min man hann inget äta för han skulle på träning - vilken miss. Men aptiten var inte direkt hög efter att man fått skura golvet på kräk. Uähk!!

Nu ska jag ta en rejäl whiskey..natti natti... /Channa

Dagarna går...och livet går vidare!

Jahapp - dagarna segar sig fram. Det verkar som jag klarar mig även denna gång.
Kämpar med att komma ikapp med skolarbetet - segt och motsträvigt.
Tankarna har varit många om mycket, men jag har lovat mig själv att inte trilla ner i någon melankolisk håla - jag måste rycka upp mig - livet går trots allt vidare.
Men det är jobbigt.
Snuvan har gått över till bihålorna - känns det som i alla fall.

Idag var vädret pissigt - hade räknat med att rida, men det blev en innesittar dag idag trots allt. Ruggigt och mulet med kylan som gick igenom alla lager kläder in i märgen. Gör ett nytt försök imorgon - vill inte riskera att min förkylning förvärras ytterligare.

Ja, jag har en pålle att rida på - om än gammal (28 år) - så lufsar han på och gillar mysiga turer ut i skogen. I vinter planerar jag att det ska bli en hel del av det oxå.

Till våren planerar jag på att införskaffa en ersättare till Loorentzo och det lutar mot en ung PRE eller Frieser så jag kan ta vid där Loorentzo och jag fick ett abdrupt avslut i utbildningstrappan.
Wish me luck!

Har precis börjat läsa spanska, så det kan ju passa med en PRE...*fniss*

Natti //Channa

Om att vara ung...

Låt mig få vara en trotsig tonåring
- jag kommer att bli vuxen.
Låt mig få skrika och springa min väg
- jag kommer att återvända.
Låt mig få hitta min egen väg
- jag kommer ändå att söka.
Låt mig få snubbla och falla
- jag kommer att resa mig igen.
Låt mig få deppa och vara sur
- jag kommer att bli glad igen.
Låt mig få hitta ett eget liv
- jag kommer ändå att lämna er.
Låt mig få ha hemligheter
- jag kommer att berätta dem senare.
Låt mig inte bli sårad av er
- jag litar ju på er.
Låt mig få prata när jag behöver det
- jag klarar inte att bära allt själv.
Låt mig få gå när jag är redo
- men släpp mig inte helt.
Låt mig få komma tillbaka

och vara liten när jag inte alltid vill vara stor...

//Channa

Fruktansvärd morgon...

Vaknade med dunder förkylning och dessutom 8 minus grader ute.
Klädde mig och väckte flickorna, gick ner och gjorde iordning frukost till dem i vanlig ordning.
Sedan var det hästarnas tur att komma ut och få sitt morgonhö...

När jag kom in i stallet var det alldeles tyst...
Trots att jag visste att Loorentzo var borta - så väntade jag mig ändå hans morgon hälsning och att han skulle resa sig upp för att titta upp över boxväggen - men det förblev tyst och stilla...

De andra hästarna började smått röra på sig så jag kom till sans och den oerhörda känslan av att marken rämnade under mina fötter sköljde över mig..
Tårarna vällde envist fram och jag manade mig framåt med grumlig syn och skälvande händer. Fumlade efter Millans grimma - fick ut henne - sedan var det Örvars tur och till sist lilla Winny. Med en klump i magen stängde jag till stallet och gick in till mina flickor.

Ingen frukost gick ner idag heller...
Manade flickorna att skynda på och skjutsade dem till dagis respektive skola.
Strax innan vi kom fram till dagis utbrister min 6-åring: - Mamma, jag blev inte rädd igår - för du var ju inte ledsen. Mitt svar: -Vad bra att du inte blev rädd, men jag var mkt ledsen, men det var så mörkt i rummet, så du såg nog inte det igår. Hennes svar: - Men mamma, du behöver ju inte vara ledsen, för Loorentzo kommer ju alltid att finnas i ditt hjärta!!

Ja, vad svarar man på det? Så sant som det är sagt...
Jag hade kunnat storböla där och då - hon är så härlig min gullunge - Vilken klokhet.
Jag lämnade minstingen på dagis under tystnad - orkade inte prata med personalen. Jag skjutsade upp min härliga kloka 6-åring till bussen och sedan for jag hem - omskakad.

Grannen ringde och bjöd upp mig på kaffe - jag skulle hämta morötterna oxå. Vi pratade en liten stund och hon försökte trösta och stötta.
Mobilen har plingat och jag har fått många fina sms under hela dagen av alla mina vänner, som skickar varma och stöttande tankar.
Man märker verkligen vilka underbara vänner man har i svåra stunder som de här.
Alla har varit så underbara och förstående genom allt det här. Tack för att ni finns!!!

Efter lunch tog jag itu med det oundvikliga. Jag städade undan efter Loorentzo. Tvättade alla hans grejor och slängde gamla slitna saker. Gjorde iordning boxen och tog bort hans namnskylt.
Imorgon ska jag skura hans krubba...
När jag kom in så kändes det som en lättnad att jag har fått det gjort och på något sätt nått en etapp mot ett avslut.

Det kommer nog ta ett par dagar innan chocken har lagt sig och jag verkligen förstår att han är borta, det blir jag påmind om varje dag men det ser jag oxå som en sund etapp på vägen. Minnena kommer med tiden att blekna av de här dagarna och kommer inte göra lika ont. Sedan kan jag minnas de verkligt fina stunderna, som vi fick tillsammans, under de här sex åren.

Tack Loorentzo för den tid vi fick .. //Channa

En sorgens dag...

Så kom den tunga dagen att säga adjö till sin älskade vän.

Efter lång och ångestfylld väntan så kom slutligen den sista dagen och de sista timmarna.

Ja, hur säger man farväl till sin vän på bästa sätt? En vän som man trodde skulle vara kvar i många år till...

Under förmiddagen idag gosade vi i hagen sedan brast något inom mig. Efter lunch kom djurtjänst och gav honom ett fint avslut.
En massa foton tog jag och solen sken...

Ikväll kommer jag inte få något gos och imorgon kommer jag inte att mötas av hans mysiga morgonhälsning. Hans box kommer att stå tom och öde..

Sorgen jag känner har inga gränser...
Men livet måste trots allt gå vidare...
Men idag ska jag tillåta mig att sörja...

Jag intalar mig att jag gjort honom en god gärning genom att låta honom somna in i tryggheten hemma på gården.
Min bästa vän höll honom vid skottet och det är jag henne evig tacksam för.
Jag valde att inte vara med då, för att inte göra honom orolig och för att kunna bevara de fina minnena efter honom.

Tårarna kommer stötvis i floder och jag låter det flöda för att processen ska få ha sin gång. Tomheten i bröstet, vet jag, kommer att fyllas av minnena så småningom.

Vi fick sex härliga år tillsammans och du, Loorentzo, kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Loorentzo
2002-05-08 - 2008-11-12
Looping 876 - Lebus 890

Vila i frid min älskade vän !

Vem fyllde pumporna på Halloween???

Jag tror inte de klarar spriten värst bra....



Nå...vem var det??

Avklarad kurs!

Äntligen är jag klar med tentan i kursen Äldre litteratur. Den var rejält mäktig att skriva.
Man skulle analysera medeltida prosa, dramer från antiken och berättarteknik hos romantikens olika författare... Huja, huja... men jag tror nog att jag lyckades hyfsat bra - det känns så nu iaf.

Försäkringsbrevet för Loorentzo har nu kommit - nu har jag bara tre veckor på mig att skicka honom till himlen... Känns tråkigt och jobbigare än jag trodde... men jag vet ju att han får det "bättre" om man gör slut på hans lidanden så snart som möjligt - men jag greps genast av separationsångestens alla kval. Gulp!!!

Kan nog inte riktigt greppa att min lilla pålle snart är borta...Avlivaren är kontaktad så nu är det bara sista dagarnas väntan kvar - med alla kval !! Buäääh...!!

Funderar på att uppdatera Ronessas blogg...trodde ju att Loorentzo - hennes son i alla fall skulle bli äldre än henne... men, men, det var nog inte meningen det... Det kommer bli hemskt tomt och framförallt jobbigt att behöva möta den tomma boxen varje morgon, när jag tar hand om de andra hästarna. Men jag vill inte köpa ngn ny häst på en gång - för det skulle inte vara rätt mot den eller mig. Hoppas hellre på att jag får en till hyresgäst som fyller ut tomrummet i stallet så länge... // Natti, natti... Channa

Millan Tabac !

Nu har vi fått en ny hyresgäst i stallet. Ett 7-årigt nordsvenskt sto som heter Millan Tabac. Hon är helsvart och bamse stor.
Super snäll, fast ägarna var så bekymrade innan hon kom, för att hon var sååå stark och jag såå liten.
Men hon sköter sig finfint. Lite osäker på omvärlden, men hur cool som helst.
Med en fast hand så följer hon en, som en liten valp. Ägarna erbjöd mig att rida in och göra "vad jag vill" med henne.
Millan och våran shettis Winny fann varandra på en gång och blev bästisar. Så Örvar får nog gå för sig själv i vinter. Blir det kallt får nog Millan gå med honom eftersom hon kan käka hösilage - men det kan ju inte Winny.
Jag hoppas få lite tid över i vinter att köra lite med Winny - jag tror hon kommer att gilla det och definitivt mina döttrar oxå.
Örvar hoppas jag få upp i lite bättre kondition så han blir gladare - ska raspa lite tänder på honom oxå och kolla så att hans vågbett inte blivit värre. Men än så länge håller han hullet.
Han fick en ny sadel i månadsskiftet oxå. En bomlös pfiff-sadel, som han verkar trivas bra under. / Channa

Väntans tider...

Nu har jag skickat in skaderapporten på min pålle och ringt och kollat upp vem jag ska anlita för att ge min pålle ett värdigt slut.
Nu är det bara att avvakta försäkringsbolagets utfall av det hela.
Riktigt tungt är väntan då man vet att han inte mår nåt vidare bra av att bara gå i hagen och skrota.
De dagar då jag hämtar de andra kusarna för motion, så står han alltid vid grinden full av förväntan och tycks säga - Ta mig, ta mig - men nu är det väl min tur ändå!? De stunder jag ägnar mig åt honom lägger jag på kortare promenader, rykt och en massa gosande - och han njuter till fullo av min uppmärksamhet. Men det är oerhört påfrestande då man vet att slutet är nära.
Mina tankar och känslor försöker jag hålla i schack när jag är med honom. Men det verkar ändå som om han försöker trösta mig i min sorg. Konstigt hur de kan känna på sig hur man mår - de läser verkligen en, som en öppen bok.
Jag har dragit ner på arbetstiden för min vilopuls som normalt ligger runt 38-42 slag/min var uppe i 92 slag/min och jag har inte sovit en hel natts sömn senaste veckan. Jag vill verkligen inte hamna efter i skolarbetet, så då var det jobbet jag fick dra ner på - iaf till dess att allt är över och jag kan ta nya tag igen. Just nu känns det mesta så övermäktigt. Har rasat i vikt (12kg på tre veckor) Visst en del av det skulle bort - men inte såååå fort....
Usch är rädd för vart det ska sluta....livrädd att jag ska tappa fotfästet helt...
Men jag vet ju innerst inne att jag överlevde min förra häst oxå och sedan har jag en så underbar man och fina vänner som stöttar mig genom alltihopa. //Channa

Majonnäsburken och två koppar kaffe.

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera,
när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig.

När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar .
Han frågade sedan sina studenter om burken var full.
Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken .
Han skakade den lätt.
Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna.
Återigen frågade han studenterna om burken var full.
De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken.
Sanden fyllde upp resten av tomrummen.
Han frågade ännu en gång om burken var full.
Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken , vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.
Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn och annat som ligger passionerat i ert hjärta.
Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb eller bil.
Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.

Samma sak är det med livet.
Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet.
Umgås med dina barn.
Ta med din partner ut på middag.
Ta vara på dina nära och kära.

Återställ det som är viktigast i ditt liv.
Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

2 x SLU

Fredagen den 22 augusti var jag ner till SLU för koll av Loorentzo som inte är ridbar längre.
Började med att han visade hälta höger framknä, efter bedövning av knäet så gick hältan över till vänster framknä som vi då oxå bedövade. Hältan flyttade sig till bakbenen båda haserna. Veterinären ansåg att vi skulle röntga honom på nytt för att se om något hade förändrats under det här året sedan sist vi var ner.

Han röntgades på nytt i båda framknäna, haserna och ryggen. Min veterinär rådfrågade även en kollega som tittade på plåtarna. Han sa att det inte såg omöjligt ut - det gällde enbart att hitta rätt kombination av behandling så kunde han bli återställd. Han ansåg att Loorentzo inte hade något märkbart problem i ryggen, plåtarna visade inga förändringar som kunde bekräfta ryggproblematik heller utan han ansåg att det antingen var fram eller bakben som var det primära problemet hos honom, min vet höll med.

Loorentzo behandlades med Celestona Bifas och kortison i 13 ledkapslar. Rygg(två ledkapslar), SI-leden(två ledkapslar), båda framknäna (fyra ledkapslar), båda haslederna (fyra ledkapslar) och höger bakkota. Han blev omdöpt till nåldynan!! Hemresan var hoppfull!

Vila 7 dagar i liten hage (4x4m), med dagliga promenader, sedan skulle han joggas igång inför återbesöket. Efter en veckas promenader joggade jag honom två dagar - han rörde sig inte alls bättre...Pratade med veterinären och hon ansåg att han kunde vila fram till ÅB.

Den 17 september bar det iväg ner på ÅB till SLU. Första kontrollen gick han igenom ohalt, men vid longeringen var vi tillbaka på ruta ett. Halt höger framknä och efter bedövning flyttade det över till vänster framknä. Vi bedövade även vänster framknä eftersom hon tyckte han såg bättre ut i bakkärran. Men det visade sig inte vara fallet. Hältan kom tydligt i bakkärran efter att vi hade bedövat även vänster framknä. Vi beslöt att även kolla halsen om det kunde sitta något där som ströp nerverna till bakänden. Röntgen av halskotpelaren visade ingen förändring eller tveksamheter.

Så kom då det där samtalet alla hästägare gruvar sig för. Eufanasi!!! Utdömningen!!
Han har ju åkt fram och tillbaka under två år nu till kliniker och ingen kan få bukt med hans hälta både veterinärer och jag har gjort allt i vår makt för att han ska bli bättre - men han svarar inte på behandlingarna. Vad finns det kvar att göra??? Han är halt redan i skritt och har bevisligen ont i sina framknän. ---Mamman till Loorentzo dömdes ut för samma sak !!---
Jag som trott att det var min ridning som bidragit till hennes skada - men så kan det alltså inte ha varit - dels för att hon inte reds mer än sammanlagt ett år av de fem åren jag hade henne. Loorentzo är inte ens inriden - så jag kan känna mig lugnad iaf, i att jag inte gjort ngt fel med varken honom eller hans mor. Det är i det här fallet felaktiga gener som ställt till det.

Nu väntar jag på utlåtande från försäkringsbolaget om att jag får ett OK så jag kan skicka min Loorentzo till de evigt gröna ängarna...

Både jag och veterinären känner att vi vill ha svar - men - resurserna finns inte. I mitt stilla sinne funderar jag på om jag ska skänka hans kropp till SLU, så de (om de vill) kan obducera honom och kanske bidra till att forskningen går framåt. Men jag har inte bestämt mig ännu...det är en lång resa för honom och mig.

-- tårarna vill inte sluta rinna...och tomheten slukar mig--
//Channa

Hoppla, hoppla....

Ja, nu är vi redan inne i september... (behöver jag ens våga påstå att tiden rusar förbi..)

Skolan har startat igen både för mig och min 6-åring. Hon fixar bussresorna till skolan bättre än jag vågade hoppas på.

Kursen jag går nu är intressant, språksociologi. Vi är endast sju kursdeltagare så vi hinner med en hel del på genomgångarna. Det tråkiga är att kursen är förlagd till campus , så jag måste pendla ner två dagar i veckan - och det blir kostsamt! Plus att sammanlagda restiden blir åtta timmar. Suck!

Vi var iväg under fyra dagar med familjen till Leksand sommarland, där vi tältade och det gick jättebra -helmysigt. Så nu har vi införskaffat ett fem mannatält och nya sovsäckar och laddar inför nästa sommar. Det ska bli urkul! Hoppas bara att vi kan mixa ihop våran semester så pass att vi kan resa bort en hel vecka tillsammans då.

Studsmattan vi köpte till barnen blev en hit - tom jag tränar på den - riktigt skoj faktiskt.

I augusti började jag hårdträna Loorentzo igen för att se om han kommer hålla i framtiden. Inridningen påbörjades men det tog dock inte långtid förrän han började konstra. Jag började fundera på om det var jag som tränade honom felaktigt så att han överbelastade sig. Han byggde snabbt upp muskulaturen i frampartiet men bakdelen vägrade bygga muskler plus att hans oregelbunda gång kom tillbaka. Så då bad jag min vän som är professionell ryttare och tränare att prova honom och få ett utlåtande. Hon blev mkt förtjust i honom och gav mig kredit för att han var så vältränad och väluppfostrad. Hon kunde inte hitta några fel i mitt sätt att träna honom. Hon hade honom i två dagar vid två tillfällen. Sista omgången funkade ingenting alls. Hon rekommenderade att åka ner till SLU igen för en koll eftersom han till slut blev farlig att sitta på.

Jag kände direkt att nu är det kört för min pålle och då lägger jag av med hästar!! Hon Lugnade mig och sa att om det nu skulle vara sååå illa så fick jag under inga som helst omständigheter sluta med hästar eftersom hon sett vilka kvaliteer och kunskaper jag bar på och jag skulle inte bekymra mig över att behöva leta någon ny häst - det skulle hon se till.

Nästa gång jag ringde henne och berättade hur det gått hos veterinären avslöjade hon att hon satt upp mig på ridkurs hos henne. Waoh! tänkte jag - här har jag en person som inte tänker ge upp på mig i alla fall. Tack för det Sigrid - det värmde!!!

På jobbet har jag fått en ny tjänst som innebär att lyssna på mina medarbetare och göra bedömningar samt vara behjälplig i att förbättra och underlätta deras arbete i telefon. Roligt värre! Ja, jag både arbetar och pluggar på högskolan och det funkar alldeles utmärkt.

I dagarna nu så är vi på jakt efter en ATV helst 500cc så jag har något att sladda min nya ridbana som vi precis har lagt grunden till och ska vara klar sommaren 2009.

Jag har stängslat om mina vinterhagar och bytt från elband till elrep, eftersom elbanden bara gick av hela tiden i höststormarna vi har numera.
Nu hoppas jag bara att jag ska få någon som hyr in sig i mitt stall - så man får någon att rida med i vintermörkret...

Under september har jag börjat rida för Sigrid Bergåkra på hennes hästar. Det går kanonbra! Helt klart över förväntan.. Jag var övertygad att jag skulle ha massor att arbeta med eftersom jag inte ridit för en instruktör på 9 år.
Men Sigrid berömde mig för min sits och känslighet som ryttare och påstår att jag var ämnad för dressyr. VA! Jag !!! Jag vet oxå att Sigrid är en människa som är brutalt ärlig. Hon säger precis som det är och lindar inte in det. Så jag blev så lycklig!! *Gnuggar mitt ego lite extra.*
- Du vet nog inte ens själv hur bra du rider. Det är så typiskt för er norrlänningar och eran Jantelag!! sa hon. Det kommer jag leva på länge !!!

Jag har provat båda mina drömhästar - en Pre Andalusier hingst och en Frieserhingst.

Tja det vara lite uppdateringar om vad som hänt sedan sist.

/ciao Channa

Tjohoooo!

Då har man fått resultaten på tentan - som gick över förväntan. Jag fick B i betyg (A är högst av en sjugradig skala) på hela kursen i Geometri vilket jag är mycket nöjd med, med tanke på att jag läste in en hel kurs på mindre än fyra dagar. Värdegrundskursen gick dessutom mycket bra, där fick jag oxå B i betyg. Jippie!! Nu väntar jag bara på resultatet på den andra stora kursen i Ledarskap som inte kommit ännu.

Loorentzo går äntligen rent igen. Men jag vågar inte jubla ännu... Han älskar att arbeta och bli ompysslad. Islänningen har jag börjat att skritta igång nu. Går riktigt fint nu. Shettisen är det sämre med. Hon besväras av fångkänning och går med Green guard hela dagarna och får minimalt med käk. Hon är piggare, men jag vågar inte sätta igång henne ännu. Raspade hennes tår igår och hovis kommer om en vecka och kikar på henne.

Min äldsta jänta har fyllt 6 år och har precis idag haft kalas. Mycket lyckat trots spöregn. Hon fick en studsmatta av oss- uscha -tokiga oss. Men läkarna anser att fördelarna med studsmattan fler än riskerna. Tanken är att yngsta jäntan ska få hjälp med motoriken genom den. Självklart köpte vi även skyddsnätet till studsmattan.

Semestern låter vänta på sig - har fyra dryga veckor kvar. Vi missade totalt i planeringen så min man och jag fick ingen vecka ihop i år. Men men jag ska ta ut två extra dagar i anslutning till en helg så vi kan åka iväg några dagar tillsammans iaf. Lutar åt att det blir Leksand i år. Tror barnen kommer att uppskatta det.

Har provat ett natur medel mot min trötthet som sköljt över mig efter terminens slut. Det heter Chisan och efter bara två dagar är jag mycket piggare och mår jättebra. Nästa steg är att sluta snusa, till det har jag köpt färsk ingefära, som jag hoppas ska fungera bra. Men jag ska vänta till familjen sticker upp till svärmor, så de slipper mitt hemska humör de första dagarna.

So long, och ha det// Channa

Redan Juni !!

Hoppsan, vad tiden har rusat iväg.

Jag har haft fullt upp med att skriva alla slutuppgifterna i kurserna samt tenta plugg i den extra mattekursen jag läser.

Allting verkar i alla fall flyta på bra. Fick in alla uppgifter i tid med nöd och näppe samt har börjat arbeta igen. Känns faktiskt bra att vara tebax till arbetet med mina kamrater och slippa pluggning på kvällar och helger. Men det har tagit en hel vecka att bli "normal" människa igen, om jag kan räknas till en normal människa (fniss).

Nu har jag satt igång min häst på allvar. Jag varvar arbete över kavaletti- och galoppbommar med tömkörning med gångartsbyten, och öppnor och slutor för hand med promenader ute. Det märks att så fort han blir trött så släpper han höger bakben, men han tycks bli bättre med tiden. Nu ska jag ringa veterinären och rådfråga om en ny behandling ska sättas in eller om jag ska köra på ett tag till och se om träningen avhjälper det hela.

Idag fick jag besked att jag klarat Geometri tentan. Yippie!!! Nu är det bara att avvakta på vilket betyg det blev. Håller tummarna att det blev högt..tihi..

Min klasskamrat var med i TV4's triss-skrapning och vann en massa pengar som avslutning på terminen. Lyckliga henne! Min andra klasskamrat reste iväg till Grekland - samtidigt som sommarvärmen här var som varmast. Upp till 30 plusgrader har vi haft här nästan i en vecka, med skogsbränder som följd av torkan. Det var skönt att regnet kom nu i dagarna.

Vad är det mer som har hänt då... Vår lilla shettis har gått bärsärk och vill inte bli riden, slänger av allt och alla som försöker. Hon svarar inte på några kommandon och har försökt attackera en om man vill driva på henne. Ska se om jag lyckas hitta ngn hjälp där. Ska prova att köra henne oxå och se hur det går. Islänningen har jag inte hunnit sätta igång men det drar ihop sig nu. Han verkar lite deppig för tillfället eftersom skolan och min stora häst har tagit upp min tid på sistone. Men det ska bli ändring på det nu då jag slipper plugget över sommaren.

Planerna med ridbanan fortskrider och idag kom entreprenören förbi med kostnadsförslag som jag ska gå igenom och räkna på. Spännande!

Jag har blivit inbjuden till ridläger första helgen i Augusti hos en kompis som ska hjälpa till med inridningen av min stora häst. Det känns strålande. Hoppas bara att han håller att rida på och att vi hinner innan ridlägerhelgen.

Min döttrar har kommit in i världens trotsperiod, samtidigt, 6-års och 3-års. Suck! Ibland vet man inte riktigt vart man ska göra av sig själv. Häromkvällen så hade de i ren protest rivit ur alla sina kläder ur garderoberna på golvet. Gaaaah! Vad arg jag var då.... vi hade en diskussion om det dagen efteråt, för just då kände jag att jag inte klarade av att förmedla något vettigt. Efter den diskussionen tror jag i alla fall, eller inbillar mig, att de förstod allvaret i att man ska lyda sina föräldrar och inte alltid göra som man själv vill. Det bör tilläggas att de hade gjort flera fula saker under två dagar då. Men budskapet gick fram och de har varit som änglar hela veckan. Föräldraskapet är verkligen inte lätt ibland. Men jag måste ändå tillägga att jag har snälla barn som man kan resonera med, kanske inte i hettans ögonblick(för då lyssnar de absolut inte), men när det har lagt sig.

Sedan det blev ljusare på kvällarna har det varit störtomöjligt att få den lilla att somna i nromal tid på kvällarna, men det går inte att förmå dagispersonalen att sluta söva henne där så vi får henne i säng normal tid på kvällen. Detta irriterar mig fruktansvärt. Jag möts av kommentarer som att "man ska inte lägga barnen förrän de är trötta" och " hon är ju så liten och så trött om dagarna - hon måste få sova här". Vad är det för skitsnack!!! Ett barn ska inte vara uppe halva nätterna - de behöver sova timmarna före kl tolv för att må bra. Men jag kan inte få personalen att fatta att det blivit en ond cirkel. Hon kommer inte i säng i tid på kvällen - hon är trött på dagen - hon får sova på dagis - kommer inte i säng i tid på kvällen. En himla soppa har det blivit av det hela.

Nåväl, det var allt för idag.. / Godnatt och sov gott..Channa....

Trött och sliten, huvudet i bitar...

...och tankarna på annat håll...
Jupp, nu har jag precis kommit hem.
Pussat på mannen och nattat töserna.
Tiden går så fort, så fort...

Måndag och tisdag pendlade jag men det blev så dyrt, 200kr/dag, vilket hade inneburit 1000kr på en vecka. Så från onsdagen sov jag hos brorsan. Så skönt att kunna sova lite extra på morgonen. Men, då satt jag istället uppe till sent och hjälpte honom att korrekturläsa hans engelska PM, som skulle in på torsdagen.

Jag träffade även min tremänning som jag inte sett på minst 20 år. Det var trevligt att återknyta kontakten. Jag hoppas få chansen att även möta min andra tremänning vid nästa innevecka. Denna vecka var hon upptagen alla kvällar med annat.

På seminarierna har det varit många diskussioner eftersom vi arbetar med ämnena ledarskap och värdegrund. Jag känner att många gånger kommer ord och meningar ut på fel sätt så de misstolkas, men man hinner sällan reparera skadan för att det finns inte utrymme för det, och har man en gång gjort ett plumt uttalande, så verkar det som att bara för att man inte vill att det ska ske igen, så hoppar det bara grodor ut genom munnen hela tiden. Varför blir det så?



Ja, vad säger man? Det stämmer helt klart med uttrycket: Tala är silver, tiga är guld!

Detta leder till mycket reflektion och eftertanke hos mig...
Hur viktigt var det att tala vid det tillfället? Var det viktigt för mig att visa att jag hört vad som sagts och förstått budskapet? Hade jag kunnat vara tyst och ändå deltagit aktivt i diskussionen?
Tål helt klart att tänka på... Får känslan av att mina kursare har fått en helt fel bild av mig nu...

Den trasade självkänslans bittra eftersmak är inte god!
Hur skakar man av sig känslan av att det är så viktigt vad andra tycker och tänker om mig?
Rexy kommenterade tidigare inlägg med: " är man ett äpple bland bananer, så kan det kännas svårt att försöka vara en perfekt banan. Därför är det bättre att lägga krutet på att försöka bli ett perfekt äpple istället." Hon har ju så rätt! Huvudet på spiken där! Tack Rexy!

Vår gruppredovisning gick jättebra iaf.
Gruppen är väl sammansvetsad och vi har roligt tillsammans i det vi gör. Vi stöttar och kompletterar varandra bra.

Nu är det bara resten kvar. Främst är det två PM som ska in om ca två veckor, men det är 8 böcker som ska läsas och kompendier.
Sedan har vi fyra PM kvar plus en stor slutuppgift i ena kursen.
I den andra kursen bör man nog påbörja portföljarbetet, där det ska vara åtta texter som ska ingå.. Men ikväll känns det som övermäktigt. Så det sparar jag nog till måndag - helgen kommer jag att spendera med familjen och även arbeta en hel del med reflektioner från veckans upplevelser. //kramizar Channa

Passa in - Tillhörighet !

Självkänslan är återigen i botten - förstår egentligen inte varför det är så..?
Det mesta jag tar mig för att göra, lyckas jag bra med, men i mina egna ögon duger det ändå inte.
Det finns alltid något jag kan klanka ner på hos mig själv - bara för att bekräfta ett misslyckande.
Då jag träffar nya människor blir jag så nervös att munnen bara okontrollerat mal på - med en hård belevad mask, som signalerar stort självförtroende. Men bakom den hårda människan sitter en liten figur inträngd i ett hörn, som bara vill springa bort.
Bort, långt bort från allt och alla.
Den lilla figuren är så medveten om alla brister och sprickor i sin fasad och gör allt för att täcka över dem med ord som inte är hennes.
En liten människa... Ja, i vissa hänseenden... Nej, i andra.
Hon är mkt mån om att alla andra ska ha det bra och trivas så att hon bedriver någon slags självutplåning, för i den perfekta världen så passar hon inte in.
Hon är vilse och kan inte hitta sin roll i livets skådespel.
Frågorna är många:
- Är det för att hon egentligen är så bra att hon kan spela alla livets roller - så det egentligen inte spelar någon roll vilken roll hon tar i skådespelet?
- Är det för att hennes rolltolkning inte stämmer med omgivningens tolkning?
- Är det för att kraven hon har på sig själv är orimligt höga? Varifrån kommer de kraven?
- Hur ska hon sänka kraven på sig själv, så att hon kan få på sig livets kostym utan att sömmarna brister vid varje liten plötslig rörelse?
- Varifrån kommer bitterheten? känslan av misslyckande? och känslan av utanförskap?
- Hur ska hon övervinna känslan att inte räcka till?
- Hur ska hon ställa om fokus från extern beskådning till intern beskådning?
- Sluta bry sig vad andra kan tycker i alla lägen och försöka hitta igen den känslan hos sig själv, vad tycker jag?
- Hur ska hon lära sig att våga säga till sig själv: JAG DUGER! JAG ÄR BRA!
- Hur ska hon hitta sig själv igen och lära sig älska sig själv igen..?

Från ena dagen till den andra..

Hej hopp i galopp !

Ja, nu har vi haft snöslask, regn och bar backe en vecka - sååå kom snön igen...suck!
Jag som börjat ställa in mig på en tidig vår - men icke, sa Nicke.
Det verkar bli en mycket lång vinter istället...sååå trött på snön.
Har redan beställt kläder för våren och sommaren 2008 - vill inte ha snö då.
Lite av mitt sommar och vår urval:

Jackan blir skön i vår, kort häftig modell. Vad som förbluffade mig var att storlekarna är omgjorda. Tidigare var 34/36 small men nu är det 36/38 som är small. Och jag som drar 38 som tidigare var medium - har jag plötsligt blivit en small. Hmpf!
Vet inte om jag ska bli glad eller ledsen. Har jag beställt rätt?
Nåväl, det får jag se idag då jag hämtar ut mitt paket med kläder... spännande! Klänningen bli snygg eftersom man kan ha den till jeans - så det passar mig ypperligt jeanstjej som jag är.

Igår så var jag iväg till ridhuset och tränade min Pålle, han var pigg som en lärka och tyckte det var jätteskoj. Han rörde sig med minimala störningar vilket är lovande för framtiden. Nu ska han sättas igång på allvar för att se om han håller. I ridhuset var det lite westernsaker uppsatta, bla en bro som jag provade att få min pålle över och han bara följde efter mig - han var lite fundersam första gången - men sen gick han över som om han inte gjort annat. Cool kille!

På vägen till ridhuset var det en massa på tok - först klarade inte bilen av att dra upp släpet pga en liten isfläck under ett däck, så jag fick jävlas med det en bra stund - till råga på allt så small handbromsvajern av. Nu får det bara räcka - jag blir gaaaalen! Så fort jag ska iväg med hästarna någonstans så jävlas bilarna. HAAAAATAAA!!!

Min mans bil gick oxå sönder igår - hissanordningen baktill på bilen (Citröen) hade pajat. Det kan bara inte vara sant. Detta är säkert för att jag inte får ngn lön denna månad, som det jävlas - för mer olämpligt kunde det inte komma.
Min bil ska besiktas den 1/4 och bromsskivorna måste bytas tillika bromsbeläggen och nu även bromsvajern - dessutom min mans bil som inte är körbar längre. Vad sjutton ska man ha bilar till - de rasar ju alltid då man väl ska ha dem till något - och då vill jag bara säga att vi är pedantiska när det gäller att sköta dem. Regelbunden service, ständigt underhåll och ändå rasar de. Bläh för bilar... Dags att köpa en ny bil !

Vi är äntligen överrens om vilken typ av bil vi ska köpa den dagen det blir bilköp av. Det blir en VW Passat variant V5 med 4-M. Den får dra 1600kg med B-kortet så slipper jag ta E-kortet. Puh! Den ska vara stabil att dra med.
Snygg är den oxå..

Helg igen - Skästramarknad ! Tror inte att jag går dit i år pga av detta snöslask och rått och kyligt ute. Men Sigrid skulle komma dit och visa upp sin Lusitanohingst och sin Frieserhingst idag. På söndag ska Lina komma och visa upp några av sina hästar i western oxå. Vore ju kul att se.
Forbonde tåget åker ju förbi här utanför om en timme och det är lika mysigt varje år att titta på. I år måste det vara kyligt att åka - men de har ju sina vargskinnspälsar så de håller nog värmen.

På måndag ska jag ner till HiG och gå på en dramaövningskurs som läraren rekommenderade. Sen ska vi arbeta med vårt grupparbete. Så jag måste försöka få klart powerpointen i helgen så vi har något att diskutera. Sen ska jag försöka konvertera ljudboken av Jonas Gardell så jag kan få den in i min mobil. Är lite tråkigt att ha den på datorn och inte kunna lyssna på mp3-spelaren.
Man blir så himla låst annars.

Nä nu ska jag ta hand om mina små flickor... ha det../ kramiz Channa

Rusning och susning....

Hoppsan vad tiden har rusat iväg sedan sist.

Omtentan gick som en dans. Fick VG på hela mattekursen. Puh!
Hade tjyvtjockt med uppgifter att göra veckan innan i andra kurser så jag hann inte ens plugga riktigt inför omtentan - kanske var det oxå därför jag inte var nå nervös inför tentan och det därför gick så bra.

Det har varit isigt och dåligt med snö hela vintern. Hästarna har fått långvila sedan i slutet på november. Så de börjar bli läskigt runda nu. Snart blir det underlag så man kan sätta igång dem igen - riktigt längtar efter det.

Min äldsta flicka (5½ år) har lärt sig att åka slalom nu och hon älskar det. Min yngsta (2½ år) har fortfarande spaghetti i benen - men åker det gör hon med mamma som bromsar och styr med selen. Roligt har vi haft i vinter de dagar som det varit väder att åka.

Jag ska försöka införskaffa ett par nya skidor nu då backen har utförsäljning i påsk- mina gamla skidor från senare åttiotal hänger inte med längre.

Kurserna jag läser nu är riktigt roliga - självutvecklande och intressanta - dock inte viss del av litteraturen. Men så är det väl alltid - allting kan ju inte alltid falla en i smaken.
Det har varit svårt att komma över böcker då vi är många som jagar samma böcker. Så det är ständigt kö på böckerna på bibblan.
Vår klass har utökat från 13 st till över 30 så det är rätt jobbigt på inneveckorna och surrigt. Men det ordnar väl till sig till hösten då man ska läsa sin specialisering.

Jag har inte bestämt mig ännu - antingen fördjupning i svenska eller så tar jag matten som är rolig eller så väljer jag att bredda mig inom tex engelskan. Fast dramapedagogiken är lite spännande oxå - frågan är ju om man har ngn användning av det här uppe på byskolorna. Njae det blir nog ngt teoretiskt ämne.
Svårt att veta vad jag ska välja bara. Jag tror att jag väntar med Engelskan tills jag fått examen och läser till den på vårterminen då jag har slutat - eftersom jag tror den blir lättast att plugga medan man jobbar.

Loorentzo verkar bättre - han har fått nya skydd till haserna och ryggen - Back on track - som ska hjälpa honom att läka ihop - förhoppningsvis hämmar de inflammationen så att han blir fri hältan han har bak - så jag kan sätta igång honom.
veterinären har sagt att hon bara vill behandla honom en gång till - så det känns lite tungt nu. Men vi ska väl ner till kliniken igen så fort vägarna bli körbara igen.
Måste kontakta försäkringen så att de är på det klara med att om behandlingen inte funkar så tar vi bort honom - så jag slipper bråka med dem i flera månader igen - tog så mkt onödig energi från mig sist.

Vi jagar ny bil oxå och har äntligen kommit överens om vad vi ska köpa för bil. Det blev till slut en VW Passat Variant V5 4-motion. Om vi kan hitta ngn som inte gått för långt till ett rimligt pris. Den får dra upp till 1600 kg med B-kortet så det passar mig ypperligt.

Ha det så gott så länge - nu är det dags för Channa att nanna....

Livet som hund

Bibelforskningens nya rön:

Först skapade Gud åsnan.
Gud sa till åsnan:
- "Du är en åsna. Du skall slita och släpa dagen lång och bli kallad dum
i huvudet. Du kommer att leva i 20 år."

Åsnan svarade:
- "Usch då, det låter inte som något bra liv. Kan vi inte säga att jag
bara skall bli 5 år gammal?"

Gud accepterade åsnans förslag.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Sen skapade Gud hunden.

Gud sa:
- "Du skall kallas hund, leva ett liv i underkastelse, äta rester från
middagsbordet och vakta huset. Du skall leva i 35 år."

Hunden sa:
- "Ojdå, det blir kanske inte så roligt. Kan jag inte få bli bara 15 år
istället?"

Gud accepterade hundens förslag.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Därefter skapade Gud papegojan.

Gud sa:
- "Du kallas papegoja. Du kommer att sitta i ett hörn och upprepa allt
som sägs, till stor irritation för alla. Du blir 75 år gammal."

Papegojan undrade:
- "Det låter väldigt enformigt... Kan vi inte säga bara 50 år?"

Gud accepterade papegojans förslag.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Till slut skapade Gud mannen.

Gud sa:
- "Du är en människa, en man! Du skall ha ett bra liv. Du är klok och
intelligent, så du kommer att bestämma här i världen. Du skall bli 20 år."

Mannen svarade:
- "Det låter som ett riktigt bra liv, men kan det inte vara lite längre?"
(Nu visar mannen för första gången ett prov på sin intelligens...)
- "Kan jag inte få de där 15 åren som åsnan inte ville ha, de 20 som
hunden tackade nej till, samt de 25 som blev över från papegojan också?"

Gud accepterade mannens förslag.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Därför lever mannen ett härligt liv tills han blir 20 år.

Sen gifter han sig, för att slita och släpa i 15 år och bli kallad dum i huvudet.

Sedan får han helt underkasta sig den övriga familjens behov, leva på
rester från bordet och vakta huset i 20 år.

De sista 25 åren av sitt liv sitter han i ett hörn och upprepar allt som folk säger, till stor
irritation för alla i sin omgivning...