Dagarna knatar på....

Hupp...
Vill bara börja med att tala om att jag fick resultatet på sista tentan i svenskan och tro det eller ej men det blev ett A. - JIPPIE!!!!! Av en lärare som sällan och aldrig ger det betyget, så värmde det rejält!!! Det gjorde verkligen min dag!!!

Här har snön vräkt ner igen hela helgen - så vi har varit insnöade i princip sedan i fredags.
Det blev varken slalom eller ridning hos Sigrid, som jag lovat Eleonore. Ja, suck ibland kraschar ens planer bara ändå. Men det är bara att ta nya tag.. Hehe.....
Kylan kom som ett brev på posten oxå med snön. 12 minus i lördags och 22 minus söndag och måndag.. Brrr!
Ikväll verkar det dock som att det ska bli mildare igen - bara minus 7 men rått i luften. Mer snö kanske? Jag älskar när det är mkt snö, så jag tar gärna några dm till - det kom ju bara 4 dm i helgen som på vissa ställen blåste till drivor på dryga metern. Ah... härliga vinter!!
Det är som det var när en annan var liten men meter drivor och snöyra med tillhörande kyla. Jag väljer långt hellre det än snöslask och blidgrader...

Idag hände något konstigt på jobbigt. När jag slutade så skulle jag resa mig upp för att gå och diska min kaffekopp, men då hade jag tappat känseln i mina ben.. inte vanlig "sockerdricka" utan de var bara borta!! Jag for raklång i golvet efter två steg.. Visst har det hänt förr men det är många år sedan sist. Då var det i samband med min "förlamning"... Gissa om jag blev skakig!? Det får inte bli så igen!! Mina kollegor blev nog räddare än jag.. jag tyckte mest det var pinsamt!!
Jag vet ju att jag måste röra på mig och att jag inte får sitta stilla för länge, för då låser sig min nacke och någon nerv kommer i kläm i bröstryggen. Men när det ringer, som det gör på jobbet, är det svårt att gå ifrån. Man vill ju inte vara sämre än någon annan.
// Channa

Nu har vårterminen startat...

Med ett BRAK!!!

Oj vad livat det blev. I mattekurserna (15hp) har vi fyra lärare som ger oss massor med uppgifter att göra och i svenska delen (15hp) får vi småtentor varje vecka och den är lagd till campus trots att vi är 45st och 10 av oss är distansare. Då anser de att vi ska "slippa" åka ner på halvdagarsseminarierna - vilket vi behöver inför tentamen.
Känns som att högskolan inte prioriterar oss distansare något vidare.
Nu har vi distansare gått ihop och skickat ett mail till ansvariga och kåren så de kan kolla över hur upplägget ser ut.
Fattar inte varför de inte kan hålla seminarierna till våra inneveckor.
Mkt dålig framförhållning av högskolan. Seriously !!!
Aaargh....! //Channa

Tänk på vad du säger!!!

Min fru och jag åkte ut till en bondgård, och det första vi fick se var avelstjurarna.

Vi gick fram till den första inhägnaden, där det hängde en skylt framför:

'DENNA TJUR BETÄCKTE 50 GÅNGER FÖRRA ÅRET'

Min fru gav mig ett slag i sidan, log och sade:

'- 50 GÅNGER FÖRRA ÅRET.......'

Vi gick fram till den andra inhägnaden, där det hängde en annan skylt:

'DENNA TJUR BETÄCKTE 150 GÅNGER FÖRRA ÅRET'

Min fru gav mig ett hårdare slag i sidan, log och sade:

'- Det är nästan 3 gånger i veckan...
Du kan kanske lära dig något!'

När vi kom fram till den tredje inhägnaden, hängde där en ny skylt:

'DENNA TJUR BETÄCKTE 365 GÅNGER FÖRRA ÅRET'

Min fru blev så ivrig,
att hennes slag nästan knäckte mina revben:

'- Det är en gång om dagen!
Den kunde du verkligen lära dig något av!'

!!..............................................................!!

Jag såg på henne och sa :
'- Fråga tjuren om det är samma gamla kossa han måste betäcka varje gång??'

!!...............................................................!!

Mitt tillstånd har nu gått från kritiskt till stabilt,
och jag räknar med att vara på benen igen om 6-8 veckor!

Jaha..så var den terminen till ända....

Oj, oj, oj...säger jag bara...
Vilken maffig litteraturtenta! Otroligt att man fortfarande klarar av att stå upp (ähum, läs sitta).
Har suttit varje dag under nio dagar och skrivit, redigerat och läst. Börjat med att skjutsa barnen till skola respektive dagis sedan har man satt sig i soffan omgiven av en massa skönhetslitteratur, uppslagsböcker, lösa papper och en h-etes massa anteckningar för att försöka foga ihop all information i ett enda dokument.
Det resulterade slutligen i 14 sidor text - förhoppningsvis står det något vettigt någonstans, ehe, vad vet jag. *fniss*
Nu känns det som jag skulle vilja gå i ide och sova en termin, för sova har det inte blivit mkt av den här perioden.
Jag har suttit uppe till halv två nästan varje natt för att sedan kliva upp strax före sju varje morgon. Man har ju familj och hästar och dessutom ett hem som ska skötas.. - ja, sova får man väl göra någon gång senare...
Det ska bli så skönt att läsa på distans igen... riktigt längtar... så man slipper åka ner till skolan varje vecka... för där har åtta dyrbara studietimmar försvunnit i restid varje vecka. Suck!
Inte nog med det så har man dessutom hunnit arbeta två dgr/vecka - för det måste man för att överhuvudtaget klara sig på studiebidraget/-lånet.
Men nu är det endast ett studieår kvar...puh...
Vad händer sen då?
Ja, det undrar jag oxå - men det får vi se då- om jag fortfarande står upp då (*fniss*) - just nu tar jag bara en dag i sänder!! // Channa

Trubblerier & Grubblerier

Jag har legat så gott som sömnlös inatt...

Trubblerier!
Winny rymde in till de andra hästarna i fredags och mumsade i sig Hösilage under tolvtimmar - suck!!
Jag rusade ut och fick tag i kanaljen då jag kom hem från jobbet och upptäckte saken. Hon svettades ymnigt hela natten och var varm i hovarna, men någon högre puls hade hon inte. Den låg på ca 44 slag/min. Hon fick stå inne hela lördagen, tills hovslagaren kom, utan mat. Vid verkningen kunde vi konstatera att det var akut fång. Men hon stod bekymmersfritt och lät sig villigt verkas och ingen feber.

Nu går hon på fenylbutazon men är pigg som en lärka. Jag har halverat givorna och blandar med halm så hon får peta och leta för att hitta maten. Men hungrig är hon hela tiden...

Igår (onsdag) sedan vi fixat stängslet och jorden, så släppte jag ut henne i hagen igen, och den lille kanaljen tjyvrusade mot staketet i fullfart och slängde sig mot det, men den här gången höll det och hon fick sig ett par smällar. Sedan har hon inte försökt igen...Puh!

Vad ska jag göra med den lilla trubbelmakaren ?

Grubblerier!
Jag har vridit och vänt på vilka behov jag har inför hästköpet.
Jag vet inte om det är mitt dåliga självförtroende som påverkar, men jag har försökt vara så realistisk i mina funderingar som möjligt.

• Jag kommer förmodligen inte att nå några högre klasser vad gäller tävlingssammanhang mkt pga av mitt långa uppehåll i träningssammanhang (9 år).
• Jag älskar att utmanas och utvecklas tillsammans med hästar och kan inte vara utan dem.
  
• Sigrid har verkligen gett mig mersmak och jag känner att jag når nya nivåer för varje pass, visst är det en del setbacks, men det är en del av utvecklingen.
• Ekonomin - det kostar att ligga på topp...
• Jag vill ha möjligheter att prova på andra discipliner inom ridsporten - inte enbart klassisk dressyr.

Så, jag undrar... Är det ett halvblod eller ngn annan ras som jag får störst glädje utav?

Just nu, tittar jag på två halvblod, en sexåring och en fyraåring, som står hos Sigrid. De är trevliga individer båda två. Fyraåringen är Sigrid delägare på och den är väl egentligen inte till salu, men hon avslöjade att hon skulle kunna tänka sig att släppa honom till mig om den andra ägaren gick med på det.

Jag ska provrida båda två innan något definitiv beslut sker...

Sen hänger ju allt på priset.
Sexåringen vet jag priset på (vilket var överkomligt) och han är redo att starta i lättare klasser till våren. Fyraåringen behöver åtminstone två år på sig innan jag kommer ut på tävlingar med, men jag köper ju häst för att ha för en längre tid och som en kamrat att utvecklas med.

Sexåringen var den häst som Sigrid tipsade om, medan fyraåringen var den som jag föll för vid första ögonkastet.

Sedan har vi ju andalusiern som jag tränar på just nu, som jag verkligen är förtjust i. Han är sju år och ordentligt utbildad. Fantastiskt trevlig att rida på och anpassar sig efter den som sitter på honom.

Tydligen hade Sigrid en spekulant på honom redan - men hon klarade inte av att rida honom rätt...ännu...

Jag trodde inte hon skulle sälja honom, men hon sa att allt är till salu till rätt pris så han är nog alldeles på tok för dyr för mig, suck!
Annars känns det som att vi har en verkligt fin kontakt.

Men, men... Sigrid ska i alla fall sätta igång fyraåringen så jag får provrida honom och sedan ska jag nog provrida sexåringen oxå... det fanns en till spekulant på honom...och det kan ju driva upp priset en del...
Oj, oj,oj...

Om jag köper fyraåringen känns det som att jag kommer har väldiga förväntningar på mig att börja tävla honom eftersom Sigrid tydligen har stora planer för honom - vilket iofs kan vara en bra grej. För då kommer jag att ha pressen på mig att lyckas och det kan jag behöva för att komma framåt.
Men tänk om jag inte håller måttet...
Då kommer ju Sigrid bli mkt besviken på mig...även jag oxå förstås...

Sigrid har iaf bjudit med mig på hingstvisningen i slutet av februari - då hon ska visa sin hingst på Flyinge...
Tjohooo... det skulle vara jätteskoj!!
Jag hoppas bara att jag inte har en innevecka då...

Nu längtar jag bara till måndag, för då ska jag till Sigrid och träna igen....

HUR SKA JAG PRIORITERA?

Det sägs att det är nyttigt att varje dag äta ett äpple
och en banan för kalcium.
Man ska också äta en apelsin för C-vitamin!
Och det är ett måste att dricka en kopp grönt te
(utan socker för att undvika diabetes)
för att minska kolesterol i kroppen!

Man måste också dricka 2 liter vatten varje dag
(och sen kissa lika mycket,
vilket fördubblar tiden man hittills tillbringat på toa).

Man måste också dricka ett glas yoghurt varje dag
för att få de bra bakterierna i magen,
som ingen vet vad de exakt är.
Men du MÅSTE ha minst en miljon sådana i magen
annars är det illa!

Du ska också ta ett glas rött vin för att undvika hjärtinfarkt.
Och så ett glas vitt vin för att skydda ditt nervsystem!
Och ett glas öl (jag minns dock inte varför det var nyttigt!).
Men om du tar dessa tre samtidigt kan du få stroke,
fast det gör inte så mycket, för du kommer inte ens märka det.

Man ska också äta nötter och bönor/ärter varje dag.
En hel massa nötter/bönor/ärter.
Du ska äta 4 till 6 måltider per dag, lätta måltider,
men glöm inte att du ska tugga varje tugga minst 36 gånger.
Bara till det, behövs det 5 timmar!

Och så en sak till:
Efter varje måltid ska du borsta tänderna.
Dvs. borsta dina tänder efter äpplet, yoghurten,
bananen, nötterna/bönorna.
Detta ska du göra så länge du har tänder,
och glöm inte tandtråden, tandköttsmassagen och munvattnet.
När du ändå håller på med detta, kan du ju städa badrummet,
kanske installera CD-spelare eller TV där inne.
För med tanke på allt vattendrickande och tandborstande
lär du tillbringa en hel del tid i badrummet.

Man måste också sova minst 8 timmar per dag
och jobba 8 timmar per dag,
plus de 5 timmarna som behövs för att äta, det blir 21 timmar.
Det ger 3 timmar kvar, under förutsättning att det inte är
trafikstockning när du åker till och från jobbet.
Enligt statistiken tittar folk på TV 3 timmar per dag.

Det funkar inte längre eftersom man måste ta en promenad
varje dag i minst en halv timme.
(Ett råd: efter 15 minuters promenad vänd tillbaka,
i annat fall tar din promenad en hel timme).
Du måste också hinna med att träffa dina vänner,
för de är som växter och måste tas hand om dagligen.

Bland allt annat måste du också hålla dig informerad.
Dvs. läsa minst två dags- och några kvällstidningar,
för att kunna ha en kritisk inställning i livet.
Du ska också ha sex varje dag,
men utan att det ska bli rutinmässigt.
Dvs. du ska vara innovativ, kreativ
och varje gång på nytt förföra din partner.
För detta krävs ju tid.
Och då har vi inte ens nämnt tantriskt sex.

Du ska också hinna med din familj,
hinna moppa golv, diska, tvätta,
för att inte tala om allt du måste göra
om du har barn eller husdjur.

När man räknar ihop allt detta ovan
behövs det minst 29 timmar (på ett dygn).
Den enda lösningen är att göra flera saker samtidigt!

Lösning:
Duscha med kallt vatten
och håll munnen öppen så får du dina 2 liter vatten per dag.
Medan du lämnar badrummet med tandborsten i munnen
kan du samtidigt ha sex med din partner,
som i sin tur tittar på TV och läser tidningar
medan du torkar golv.

Och då har du fortfarande en hand ledig,
med vilken du kan ringa till dina vänner och släktingar.
Drick vin efter det (du kommer behöva det).
*suck* *stön*

Sen om du skulle få 2 minuter över,
skicka denna påminnelse vidare till dina vänner
(som man ska vårda dagligen),
medan du äter äpplet, som är som sagt väldigt nyttigt.

Dags för mig att sluta nu, för mellan äpplet, yoghurten, ölen,
den första litern vatten och min tredje måltid idag
(inkl. nötter/bönor/ärter).
Vet jag inte längre vad jag borde göra,
men jag vet att jag måste gå på toa NU.
Jag lär spara några minuter om jag borstar tänderna samtidigt!

//Channa

Härlig kick!

Extra tidig morgon idag eftersom jag skulle på utvecklingssamtal om min 6-åring.

Vattnet hade frusit till ute i hagarna - så jag började med att kånka ut varmvatten till hagarna halv sex på morgonen. Sedan skulle hästarna ut. Samtidigt satt mina döttrar vid frukostbordet och åt sin frukost halvsovande.

Vi kom iväg i god tid imorse. Mina föräldrar sov då jag kom kl 7 för att överlämna minstingen för passning - så hon fick krypa ner och sova en liten stund till med dem.

Samtalet om 6-åringen gick mycket bra - bara superlativ och lovord. Hon är kvick i huvudet och älskar utmaningar och är nyfiken att lära nya saker. Dessutom fick hon ett stort plus för kamratskap. Sådant värmer att höra för en mor.

Sedan var det att åka hem och försöka koncentrera sig på studierna. Men, men.. då jag kom hem blev det annat som var mer lockande..suck! Vissa dagar är man bara för hopplös.

Strax före ett for jag ner till Bergåkra gård för att rida. Jag hade försökt under gårdagskvällen att ändra till en tid på förmiddagen. Men det visade sig att hennes sms aldrig nådde fram till min mobil. det gick i alla fall superbra.
Jag red återigen Loureado (Pre hingst). Då jag gjorde iordning honom berättade Sigrid att hon hade hittat en ny häst åt mig. Ett svenskt halvblod, 5 år, 165 cm, urtrevlig att rida och som hon trodde jag kunde komma ut på tävlingsbanan med redan till våren. Yikes!!! Hmmm...Allt lät jättebra men, MEN ett halvblod... Jag har ju inte direkt ngn tur med den rasen!! Men det var bara för mig att hojta till om jag ville ha den visad .. Ägarna hade gått ner i pris dessutom...Hmm.. Han var brun, hade stjärn och två vita bakkotor och skulle få en mkt fin hals trodde hon... Hmm lockande...

Loureado gick kanon idag - känns som att jag hittar nya knappar varje gång jag rider honom. Idag satt tom Sigrid upp själv för hon ville visa hur mycket man faktiskt vågar ta i tyglarna, jag är lite för försiktig ännu.
Men då jag satt upp efter henne var han som förvandlad - helmysig och väldigt framåt. Känns som utvecklingen går framåt iaf. Man får sådana härliga kickar !!!

På hemvägen plockade jag upp flickorna hos min far och mor. Minstingen sov då jag kom och då jag väckte henne klagade hon på magont. Vi fikade lite chokladpudding innan vi for hem. Jag delade med minstingen - misstag - Då vi kom hem så spydde minstingen rejält - hon hade varit ovanligt grinig och hängig under dagen. SUCK!! Hoppas verkligen att jag klarar mig från magsjuka - finns inget värre!! Ringde och förvarnade mina föräldrar, så de kunde proppa i sig vitpepparkorn och en rejäl whiskey.

Lagade middag men min man hann inget äta för han skulle på träning - vilken miss. Men aptiten var inte direkt hög efter att man fått skura golvet på kräk. Uähk!!

Nu ska jag ta en rejäl whiskey..natti natti... /Channa

Dagarna går...och livet går vidare!

Jahapp - dagarna segar sig fram. Det verkar som jag klarar mig även denna gång.
Kämpar med att komma ikapp med skolarbetet - segt och motsträvigt.
Tankarna har varit många om mycket, men jag har lovat mig själv att inte trilla ner i någon melankolisk håla - jag måste rycka upp mig - livet går trots allt vidare.
Men det är jobbigt.
Snuvan har gått över till bihålorna - känns det som i alla fall.

Idag var vädret pissigt - hade räknat med att rida, men det blev en innesittar dag idag trots allt. Ruggigt och mulet med kylan som gick igenom alla lager kläder in i märgen. Gör ett nytt försök imorgon - vill inte riskera att min förkylning förvärras ytterligare.

Ja, jag har en pålle att rida på - om än gammal (28 år) - så lufsar han på och gillar mysiga turer ut i skogen. I vinter planerar jag att det ska bli en hel del av det oxå.

Till våren planerar jag på att införskaffa en ersättare till Loorentzo och det lutar mot en ung PRE eller Frieser så jag kan ta vid där Loorentzo och jag fick ett abdrupt avslut i utbildningstrappan.
Wish me luck!

Har precis börjat läsa spanska, så det kan ju passa med en PRE...*fniss*

Natti //Channa

Om att vara ung...

Låt mig få vara en trotsig tonåring
- jag kommer att bli vuxen.
Låt mig få skrika och springa min väg
- jag kommer att återvända.
Låt mig få hitta min egen väg
- jag kommer ändå att söka.
Låt mig få snubbla och falla
- jag kommer att resa mig igen.
Låt mig få deppa och vara sur
- jag kommer att bli glad igen.
Låt mig få hitta ett eget liv
- jag kommer ändå att lämna er.
Låt mig få ha hemligheter
- jag kommer att berätta dem senare.
Låt mig inte bli sårad av er
- jag litar ju på er.
Låt mig få prata när jag behöver det
- jag klarar inte att bära allt själv.
Låt mig få gå när jag är redo
- men släpp mig inte helt.
Låt mig få komma tillbaka

och vara liten när jag inte alltid vill vara stor...

//Channa

Fruktansvärd morgon...

Vaknade med dunder förkylning och dessutom 8 minus grader ute.
Klädde mig och väckte flickorna, gick ner och gjorde iordning frukost till dem i vanlig ordning.
Sedan var det hästarnas tur att komma ut och få sitt morgonhö...

När jag kom in i stallet var det alldeles tyst...
Trots att jag visste att Loorentzo var borta - så väntade jag mig ändå hans morgon hälsning och att han skulle resa sig upp för att titta upp över boxväggen - men det förblev tyst och stilla...

De andra hästarna började smått röra på sig så jag kom till sans och den oerhörda känslan av att marken rämnade under mina fötter sköljde över mig..
Tårarna vällde envist fram och jag manade mig framåt med grumlig syn och skälvande händer. Fumlade efter Millans grimma - fick ut henne - sedan var det Örvars tur och till sist lilla Winny. Med en klump i magen stängde jag till stallet och gick in till mina flickor.

Ingen frukost gick ner idag heller...
Manade flickorna att skynda på och skjutsade dem till dagis respektive skola.
Strax innan vi kom fram till dagis utbrister min 6-åring: - Mamma, jag blev inte rädd igår - för du var ju inte ledsen. Mitt svar: -Vad bra att du inte blev rädd, men jag var mkt ledsen, men det var så mörkt i rummet, så du såg nog inte det igår. Hennes svar: - Men mamma, du behöver ju inte vara ledsen, för Loorentzo kommer ju alltid att finnas i ditt hjärta!!

Ja, vad svarar man på det? Så sant som det är sagt...
Jag hade kunnat storböla där och då - hon är så härlig min gullunge - Vilken klokhet.
Jag lämnade minstingen på dagis under tystnad - orkade inte prata med personalen. Jag skjutsade upp min härliga kloka 6-åring till bussen och sedan for jag hem - omskakad.

Grannen ringde och bjöd upp mig på kaffe - jag skulle hämta morötterna oxå. Vi pratade en liten stund och hon försökte trösta och stötta.
Mobilen har plingat och jag har fått många fina sms under hela dagen av alla mina vänner, som skickar varma och stöttande tankar.
Man märker verkligen vilka underbara vänner man har i svåra stunder som de här.
Alla har varit så underbara och förstående genom allt det här. Tack för att ni finns!!!

Efter lunch tog jag itu med det oundvikliga. Jag städade undan efter Loorentzo. Tvättade alla hans grejor och slängde gamla slitna saker. Gjorde iordning boxen och tog bort hans namnskylt.
Imorgon ska jag skura hans krubba...
När jag kom in så kändes det som en lättnad att jag har fått det gjort och på något sätt nått en etapp mot ett avslut.

Det kommer nog ta ett par dagar innan chocken har lagt sig och jag verkligen förstår att han är borta, det blir jag påmind om varje dag men det ser jag oxå som en sund etapp på vägen. Minnena kommer med tiden att blekna av de här dagarna och kommer inte göra lika ont. Sedan kan jag minnas de verkligt fina stunderna, som vi fick tillsammans, under de här sex åren.

Tack Loorentzo för den tid vi fick .. //Channa

En sorgens dag...

Så kom den tunga dagen att säga adjö till sin älskade vän.

Efter lång och ångestfylld väntan så kom slutligen den sista dagen och de sista timmarna.

Ja, hur säger man farväl till sin vän på bästa sätt? En vän som man trodde skulle vara kvar i många år till...

Under förmiddagen idag gosade vi i hagen sedan brast något inom mig. Efter lunch kom djurtjänst och gav honom ett fint avslut.
En massa foton tog jag och solen sken...

Ikväll kommer jag inte få något gos och imorgon kommer jag inte att mötas av hans mysiga morgonhälsning. Hans box kommer att stå tom och öde..

Sorgen jag känner har inga gränser...
Men livet måste trots allt gå vidare...
Men idag ska jag tillåta mig att sörja...

Jag intalar mig att jag gjort honom en god gärning genom att låta honom somna in i tryggheten hemma på gården.
Min bästa vän höll honom vid skottet och det är jag henne evig tacksam för.
Jag valde att inte vara med då, för att inte göra honom orolig och för att kunna bevara de fina minnena efter honom.

Tårarna kommer stötvis i floder och jag låter det flöda för att processen ska få ha sin gång. Tomheten i bröstet, vet jag, kommer att fyllas av minnena så småningom.

Vi fick sex härliga år tillsammans och du, Loorentzo, kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Loorentzo
2002-05-08 - 2008-11-12
Looping 876 - Lebus 890

Vila i frid min älskade vän !

Vem fyllde pumporna på Halloween???

Jag tror inte de klarar spriten värst bra....



Nå...vem var det??

Avklarad kurs!

Äntligen är jag klar med tentan i kursen Äldre litteratur. Den var rejält mäktig att skriva.
Man skulle analysera medeltida prosa, dramer från antiken och berättarteknik hos romantikens olika författare... Huja, huja... men jag tror nog att jag lyckades hyfsat bra - det känns så nu iaf.

Försäkringsbrevet för Loorentzo har nu kommit - nu har jag bara tre veckor på mig att skicka honom till himlen... Känns tråkigt och jobbigare än jag trodde... men jag vet ju att han får det "bättre" om man gör slut på hans lidanden så snart som möjligt - men jag greps genast av separationsångestens alla kval. Gulp!!!

Kan nog inte riktigt greppa att min lilla pålle snart är borta...Avlivaren är kontaktad så nu är det bara sista dagarnas väntan kvar - med alla kval !! Buäääh...!!

Funderar på att uppdatera Ronessas blogg...trodde ju att Loorentzo - hennes son i alla fall skulle bli äldre än henne... men, men, det var nog inte meningen det... Det kommer bli hemskt tomt och framförallt jobbigt att behöva möta den tomma boxen varje morgon, när jag tar hand om de andra hästarna. Men jag vill inte köpa ngn ny häst på en gång - för det skulle inte vara rätt mot den eller mig. Hoppas hellre på att jag får en till hyresgäst som fyller ut tomrummet i stallet så länge... // Natti, natti... Channa

Millan Tabac !

Nu har vi fått en ny hyresgäst i stallet. Ett 7-årigt nordsvenskt sto som heter Millan Tabac. Hon är helsvart och bamse stor.
Super snäll, fast ägarna var så bekymrade innan hon kom, för att hon var sååå stark och jag såå liten.
Men hon sköter sig finfint. Lite osäker på omvärlden, men hur cool som helst.
Med en fast hand så följer hon en, som en liten valp. Ägarna erbjöd mig att rida in och göra "vad jag vill" med henne.
Millan och våran shettis Winny fann varandra på en gång och blev bästisar. Så Örvar får nog gå för sig själv i vinter. Blir det kallt får nog Millan gå med honom eftersom hon kan käka hösilage - men det kan ju inte Winny.
Jag hoppas få lite tid över i vinter att köra lite med Winny - jag tror hon kommer att gilla det och definitivt mina döttrar oxå.
Örvar hoppas jag få upp i lite bättre kondition så han blir gladare - ska raspa lite tänder på honom oxå och kolla så att hans vågbett inte blivit värre. Men än så länge håller han hullet.
Han fick en ny sadel i månadsskiftet oxå. En bomlös pfiff-sadel, som han verkar trivas bra under. / Channa

Väntans tider...

Nu har jag skickat in skaderapporten på min pålle och ringt och kollat upp vem jag ska anlita för att ge min pålle ett värdigt slut.
Nu är det bara att avvakta försäkringsbolagets utfall av det hela.
Riktigt tungt är väntan då man vet att han inte mår nåt vidare bra av att bara gå i hagen och skrota.
De dagar då jag hämtar de andra kusarna för motion, så står han alltid vid grinden full av förväntan och tycks säga - Ta mig, ta mig - men nu är det väl min tur ändå!? De stunder jag ägnar mig åt honom lägger jag på kortare promenader, rykt och en massa gosande - och han njuter till fullo av min uppmärksamhet. Men det är oerhört påfrestande då man vet att slutet är nära.
Mina tankar och känslor försöker jag hålla i schack när jag är med honom. Men det verkar ändå som om han försöker trösta mig i min sorg. Konstigt hur de kan känna på sig hur man mår - de läser verkligen en, som en öppen bok.
Jag har dragit ner på arbetstiden för min vilopuls som normalt ligger runt 38-42 slag/min var uppe i 92 slag/min och jag har inte sovit en hel natts sömn senaste veckan. Jag vill verkligen inte hamna efter i skolarbetet, så då var det jobbet jag fick dra ner på - iaf till dess att allt är över och jag kan ta nya tag igen. Just nu känns det mesta så övermäktigt. Har rasat i vikt (12kg på tre veckor) Visst en del av det skulle bort - men inte såååå fort....
Usch är rädd för vart det ska sluta....livrädd att jag ska tappa fotfästet helt...
Men jag vet ju innerst inne att jag överlevde min förra häst oxå och sedan har jag en så underbar man och fina vänner som stöttar mig genom alltihopa. //Channa

Majonnäsburken och två koppar kaffe.

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera,
när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig.

När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar .
Han frågade sedan sina studenter om burken var full.
Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken .
Han skakade den lätt.
Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna.
Återigen frågade han studenterna om burken var full.
De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken.
Sanden fyllde upp resten av tomrummen.
Han frågade ännu en gång om burken var full.
Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken , vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.
Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn och annat som ligger passionerat i ert hjärta.
Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb eller bil.
Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.

Samma sak är det med livet.
Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet.
Umgås med dina barn.
Ta med din partner ut på middag.
Ta vara på dina nära och kära.

Återställ det som är viktigast i ditt liv.
Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

2 x SLU

Fredagen den 22 augusti var jag ner till SLU för koll av Loorentzo som inte är ridbar längre.
Började med att han visade hälta höger framknä, efter bedövning av knäet så gick hältan över till vänster framknä som vi då oxå bedövade. Hältan flyttade sig till bakbenen båda haserna. Veterinären ansåg att vi skulle röntga honom på nytt för att se om något hade förändrats under det här året sedan sist vi var ner.

Han röntgades på nytt i båda framknäna, haserna och ryggen. Min veterinär rådfrågade även en kollega som tittade på plåtarna. Han sa att det inte såg omöjligt ut - det gällde enbart att hitta rätt kombination av behandling så kunde han bli återställd. Han ansåg att Loorentzo inte hade något märkbart problem i ryggen, plåtarna visade inga förändringar som kunde bekräfta ryggproblematik heller utan han ansåg att det antingen var fram eller bakben som var det primära problemet hos honom, min vet höll med.

Loorentzo behandlades med Celestona Bifas och kortison i 13 ledkapslar. Rygg(två ledkapslar), SI-leden(två ledkapslar), båda framknäna (fyra ledkapslar), båda haslederna (fyra ledkapslar) och höger bakkota. Han blev omdöpt till nåldynan!! Hemresan var hoppfull!

Vila 7 dagar i liten hage (4x4m), med dagliga promenader, sedan skulle han joggas igång inför återbesöket. Efter en veckas promenader joggade jag honom två dagar - han rörde sig inte alls bättre...Pratade med veterinären och hon ansåg att han kunde vila fram till ÅB.

Den 17 september bar det iväg ner på ÅB till SLU. Första kontrollen gick han igenom ohalt, men vid longeringen var vi tillbaka på ruta ett. Halt höger framknä och efter bedövning flyttade det över till vänster framknä. Vi bedövade även vänster framknä eftersom hon tyckte han såg bättre ut i bakkärran. Men det visade sig inte vara fallet. Hältan kom tydligt i bakkärran efter att vi hade bedövat även vänster framknä. Vi beslöt att även kolla halsen om det kunde sitta något där som ströp nerverna till bakänden. Röntgen av halskotpelaren visade ingen förändring eller tveksamheter.

Så kom då det där samtalet alla hästägare gruvar sig för. Eufanasi!!! Utdömningen!!
Han har ju åkt fram och tillbaka under två år nu till kliniker och ingen kan få bukt med hans hälta både veterinärer och jag har gjort allt i vår makt för att han ska bli bättre - men han svarar inte på behandlingarna. Vad finns det kvar att göra??? Han är halt redan i skritt och har bevisligen ont i sina framknän. ---Mamman till Loorentzo dömdes ut för samma sak !!---
Jag som trott att det var min ridning som bidragit till hennes skada - men så kan det alltså inte ha varit - dels för att hon inte reds mer än sammanlagt ett år av de fem åren jag hade henne. Loorentzo är inte ens inriden - så jag kan känna mig lugnad iaf, i att jag inte gjort ngt fel med varken honom eller hans mor. Det är i det här fallet felaktiga gener som ställt till det.

Nu väntar jag på utlåtande från försäkringsbolaget om att jag får ett OK så jag kan skicka min Loorentzo till de evigt gröna ängarna...

Både jag och veterinären känner att vi vill ha svar - men - resurserna finns inte. I mitt stilla sinne funderar jag på om jag ska skänka hans kropp till SLU, så de (om de vill) kan obducera honom och kanske bidra till att forskningen går framåt. Men jag har inte bestämt mig ännu...det är en lång resa för honom och mig.

-- tårarna vill inte sluta rinna...och tomheten slukar mig--
//Channa

Hoppla, hoppla....

Ja, nu är vi redan inne i september... (behöver jag ens våga påstå att tiden rusar förbi..)

Skolan har startat igen både för mig och min 6-åring. Hon fixar bussresorna till skolan bättre än jag vågade hoppas på.

Kursen jag går nu är intressant, språksociologi. Vi är endast sju kursdeltagare så vi hinner med en hel del på genomgångarna. Det tråkiga är att kursen är förlagd till campus , så jag måste pendla ner två dagar i veckan - och det blir kostsamt! Plus att sammanlagda restiden blir åtta timmar. Suck!

Vi var iväg under fyra dagar med familjen till Leksand sommarland, där vi tältade och det gick jättebra -helmysigt. Så nu har vi införskaffat ett fem mannatält och nya sovsäckar och laddar inför nästa sommar. Det ska bli urkul! Hoppas bara att vi kan mixa ihop våran semester så pass att vi kan resa bort en hel vecka tillsammans då.

Studsmattan vi köpte till barnen blev en hit - tom jag tränar på den - riktigt skoj faktiskt.

I augusti började jag hårdträna Loorentzo igen för att se om han kommer hålla i framtiden. Inridningen påbörjades men det tog dock inte långtid förrän han började konstra. Jag började fundera på om det var jag som tränade honom felaktigt så att han överbelastade sig. Han byggde snabbt upp muskulaturen i frampartiet men bakdelen vägrade bygga muskler plus att hans oregelbunda gång kom tillbaka. Så då bad jag min vän som är professionell ryttare och tränare att prova honom och få ett utlåtande. Hon blev mkt förtjust i honom och gav mig kredit för att han var så vältränad och väluppfostrad. Hon kunde inte hitta några fel i mitt sätt att träna honom. Hon hade honom i två dagar vid två tillfällen. Sista omgången funkade ingenting alls. Hon rekommenderade att åka ner till SLU igen för en koll eftersom han till slut blev farlig att sitta på.

Jag kände direkt att nu är det kört för min pålle och då lägger jag av med hästar!! Hon Lugnade mig och sa att om det nu skulle vara sååå illa så fick jag under inga som helst omständigheter sluta med hästar eftersom hon sett vilka kvaliteer och kunskaper jag bar på och jag skulle inte bekymra mig över att behöva leta någon ny häst - det skulle hon se till.

Nästa gång jag ringde henne och berättade hur det gått hos veterinären avslöjade hon att hon satt upp mig på ridkurs hos henne. Waoh! tänkte jag - här har jag en person som inte tänker ge upp på mig i alla fall. Tack för det Sigrid - det värmde!!!

På jobbet har jag fått en ny tjänst som innebär att lyssna på mina medarbetare och göra bedömningar samt vara behjälplig i att förbättra och underlätta deras arbete i telefon. Roligt värre! Ja, jag både arbetar och pluggar på högskolan och det funkar alldeles utmärkt.

I dagarna nu så är vi på jakt efter en ATV helst 500cc så jag har något att sladda min nya ridbana som vi precis har lagt grunden till och ska vara klar sommaren 2009.

Jag har stängslat om mina vinterhagar och bytt från elband till elrep, eftersom elbanden bara gick av hela tiden i höststormarna vi har numera.
Nu hoppas jag bara att jag ska få någon som hyr in sig i mitt stall - så man får någon att rida med i vintermörkret...

Under september har jag börjat rida för Sigrid Bergåkra på hennes hästar. Det går kanonbra! Helt klart över förväntan.. Jag var övertygad att jag skulle ha massor att arbeta med eftersom jag inte ridit för en instruktör på 9 år.
Men Sigrid berömde mig för min sits och känslighet som ryttare och påstår att jag var ämnad för dressyr. VA! Jag !!! Jag vet oxå att Sigrid är en människa som är brutalt ärlig. Hon säger precis som det är och lindar inte in det. Så jag blev så lycklig!! *Gnuggar mitt ego lite extra.*
- Du vet nog inte ens själv hur bra du rider. Det är så typiskt för er norrlänningar och eran Jantelag!! sa hon. Det kommer jag leva på länge !!!

Jag har provat båda mina drömhästar - en Pre Andalusier hingst och en Frieserhingst.

Tja det vara lite uppdateringar om vad som hänt sedan sist.

/ciao Channa

Tjohoooo!

Då har man fått resultaten på tentan - som gick över förväntan. Jag fick B i betyg (A är högst av en sjugradig skala) på hela kursen i Geometri vilket jag är mycket nöjd med, med tanke på att jag läste in en hel kurs på mindre än fyra dagar. Värdegrundskursen gick dessutom mycket bra, där fick jag oxå B i betyg. Jippie!! Nu väntar jag bara på resultatet på den andra stora kursen i Ledarskap som inte kommit ännu.

Loorentzo går äntligen rent igen. Men jag vågar inte jubla ännu... Han älskar att arbeta och bli ompysslad. Islänningen har jag börjat att skritta igång nu. Går riktigt fint nu. Shettisen är det sämre med. Hon besväras av fångkänning och går med Green guard hela dagarna och får minimalt med käk. Hon är piggare, men jag vågar inte sätta igång henne ännu. Raspade hennes tår igår och hovis kommer om en vecka och kikar på henne.

Min äldsta jänta har fyllt 6 år och har precis idag haft kalas. Mycket lyckat trots spöregn. Hon fick en studsmatta av oss- uscha -tokiga oss. Men läkarna anser att fördelarna med studsmattan fler än riskerna. Tanken är att yngsta jäntan ska få hjälp med motoriken genom den. Självklart köpte vi även skyddsnätet till studsmattan.

Semestern låter vänta på sig - har fyra dryga veckor kvar. Vi missade totalt i planeringen så min man och jag fick ingen vecka ihop i år. Men men jag ska ta ut två extra dagar i anslutning till en helg så vi kan åka iväg några dagar tillsammans iaf. Lutar åt att det blir Leksand i år. Tror barnen kommer att uppskatta det.

Har provat ett natur medel mot min trötthet som sköljt över mig efter terminens slut. Det heter Chisan och efter bara två dagar är jag mycket piggare och mår jättebra. Nästa steg är att sluta snusa, till det har jag köpt färsk ingefära, som jag hoppas ska fungera bra. Men jag ska vänta till familjen sticker upp till svärmor, så de slipper mitt hemska humör de första dagarna.

So long, och ha det// Channa

Redan Juni !!

Hoppsan, vad tiden har rusat iväg.

Jag har haft fullt upp med att skriva alla slutuppgifterna i kurserna samt tenta plugg i den extra mattekursen jag läser.

Allting verkar i alla fall flyta på bra. Fick in alla uppgifter i tid med nöd och näppe samt har börjat arbeta igen. Känns faktiskt bra att vara tebax till arbetet med mina kamrater och slippa pluggning på kvällar och helger. Men det har tagit en hel vecka att bli "normal" människa igen, om jag kan räknas till en normal människa (fniss).

Nu har jag satt igång min häst på allvar. Jag varvar arbete över kavaletti- och galoppbommar med tömkörning med gångartsbyten, och öppnor och slutor för hand med promenader ute. Det märks att så fort han blir trött så släpper han höger bakben, men han tycks bli bättre med tiden. Nu ska jag ringa veterinären och rådfråga om en ny behandling ska sättas in eller om jag ska köra på ett tag till och se om träningen avhjälper det hela.

Idag fick jag besked att jag klarat Geometri tentan. Yippie!!! Nu är det bara att avvakta på vilket betyg det blev. Håller tummarna att det blev högt..tihi..

Min klasskamrat var med i TV4's triss-skrapning och vann en massa pengar som avslutning på terminen. Lyckliga henne! Min andra klasskamrat reste iväg till Grekland - samtidigt som sommarvärmen här var som varmast. Upp till 30 plusgrader har vi haft här nästan i en vecka, med skogsbränder som följd av torkan. Det var skönt att regnet kom nu i dagarna.

Vad är det mer som har hänt då... Vår lilla shettis har gått bärsärk och vill inte bli riden, slänger av allt och alla som försöker. Hon svarar inte på några kommandon och har försökt attackera en om man vill driva på henne. Ska se om jag lyckas hitta ngn hjälp där. Ska prova att köra henne oxå och se hur det går. Islänningen har jag inte hunnit sätta igång men det drar ihop sig nu. Han verkar lite deppig för tillfället eftersom skolan och min stora häst har tagit upp min tid på sistone. Men det ska bli ändring på det nu då jag slipper plugget över sommaren.

Planerna med ridbanan fortskrider och idag kom entreprenören förbi med kostnadsförslag som jag ska gå igenom och räkna på. Spännande!

Jag har blivit inbjuden till ridläger första helgen i Augusti hos en kompis som ska hjälpa till med inridningen av min stora häst. Det känns strålande. Hoppas bara att han håller att rida på och att vi hinner innan ridlägerhelgen.

Min döttrar har kommit in i världens trotsperiod, samtidigt, 6-års och 3-års. Suck! Ibland vet man inte riktigt vart man ska göra av sig själv. Häromkvällen så hade de i ren protest rivit ur alla sina kläder ur garderoberna på golvet. Gaaaah! Vad arg jag var då.... vi hade en diskussion om det dagen efteråt, för just då kände jag att jag inte klarade av att förmedla något vettigt. Efter den diskussionen tror jag i alla fall, eller inbillar mig, att de förstod allvaret i att man ska lyda sina föräldrar och inte alltid göra som man själv vill. Det bör tilläggas att de hade gjort flera fula saker under två dagar då. Men budskapet gick fram och de har varit som änglar hela veckan. Föräldraskapet är verkligen inte lätt ibland. Men jag måste ändå tillägga att jag har snälla barn som man kan resonera med, kanske inte i hettans ögonblick(för då lyssnar de absolut inte), men när det har lagt sig.

Sedan det blev ljusare på kvällarna har det varit störtomöjligt att få den lilla att somna i nromal tid på kvällarna, men det går inte att förmå dagispersonalen att sluta söva henne där så vi får henne i säng normal tid på kvällen. Detta irriterar mig fruktansvärt. Jag möts av kommentarer som att "man ska inte lägga barnen förrän de är trötta" och " hon är ju så liten och så trött om dagarna - hon måste få sova här". Vad är det för skitsnack!!! Ett barn ska inte vara uppe halva nätterna - de behöver sova timmarna före kl tolv för att må bra. Men jag kan inte få personalen att fatta att det blivit en ond cirkel. Hon kommer inte i säng i tid på kvällen - hon är trött på dagen - hon får sova på dagis - kommer inte i säng i tid på kvällen. En himla soppa har det blivit av det hela.

Nåväl, det var allt för idag.. / Godnatt och sov gott..Channa....